Inte för att jag förstår varför men inför varje elitloppsstart varje år får jag fjärilar i magen och blir nervös som om jag skulle köra själv. Men jag har ingen häst som är med, jag kör inte travhäst nuförtiden, jag spelar inte ens i loppet och det kvittar egentligen lika vem som vinner. Ändå sitter jag där med en klump i halsen och känner mig till och med lite tårögd.
Kanske är det för att jag vill att alla ska vinna?
För att hästar är så ärliga och kämpar så ini helvete?
"Idrottspsykologen: En fantastisk prestation"
2 kommentarer:
Och jag är så glad att Åke vann efter all förföljelse från slaskmedia. :-)
Ja, han förtjänade vinsten. Det blir lite larvigt att tala om djurplågeri i det här fallet när de finns så mycket lidande bland djur att ta tag i.
Det är väl bättre att de skärper upp kontrollen för kreti och pleti där hästar står med skit till knäna och utan mat ibland?
Herregud! Visst får hästarna i de där stallen springa fort men dessemellan har de ju rena lyxtillvaron. Simbassänger, massage och allt möjligt. Vi andra jobbar 40 timmar i veckan och får städa och laga mat själv.
Jag är helt övertygad om att Åke har känsla för sina hästar och inte skulle utsätta dom för något som plågar dom. För i så fall skulle han knappast vara så framgångsrik?
Förresten oavsett skuld eller inte om man nu inte får använda grisfösare till hästar varför får man använda det på grisar? Lider grisar mindre än hästar? De kan ju inte ens komma undan?
Skicka en kommentar