tisdag 19 maj 2009

Pensionärspower

Att bo i kollektiv är egentligen inte min grej. Jag vill helst vara ifred. Jag avskyr folksamlingar.
Ofta bor folk i kollektiv när de är i tjugoårsåldern och sedan slutar det med att de sitter ensamma i stugor och lägenheter i 80 årsåldern. Det borde väl ändå vara tvärtom? Vad ska man med kollektiv till när man är tjugo? Då är man ju ändå aldrig hemma.

När fan blir gammal blir han religiös så jag har en plan. Det kan kanske tyckas lite tidigt att tänka på det nu men eftersom jag är dålig på att pensionsspara måste jag tänka ut något annat.
När jag blir 75 ska jag bilda kollektiv!
Jag har tänkt ut det så här att i en grupp om till exempel åtta-tio personer med medelålder på runt 82 borde rimligtvis åldern ha tagit sig lite olika uttryck på individnivå. På ett ordinärt äldreboende är några rullstolsbundna alternativt har grön starr men är helt klara i huvudet och har bara blivit visare med åren. Andra virrar omkring på friska ben med starka armar men är helt borta i knoppen. Några blir argare och argare med åldern alternativt ledsnare och ledsnare och gråter mycket. Andra kan spela elgitarr, sjunga eller är bra på att berätta roliga historier.
Ett kollektiv måste alltså vara det ultimata vid den åldern. Då skulle man kunna utnyttja alla delar och få något som är helt.

De som är klara i huvudet håller reda på vilken dag det är, vad klockan är, var alla bor och vad de heter. De tar också hand om hemtjänsträkningen, bredbandet och fjärrkontrollen till TV:n. De som är virriga i bollen men friska i kroppen, hugger ved, skottar snö, dammsuger, vattnar blommor och matar katten.
De som är arga eller gråter tar hand om alla telefonsamtalen till Kommunen och Landstinget - till biståndshandläggare, hemtjänst och vårdcentraler. Och slutligen tar ett gäng hand om underhållningen.

Jag har redan sett ut några lämpliga byggnader här i trakten och jag har faktiskt redan ett par intressenter till mitt kollektiv.
Ingen behöver sitta ensam nånstans och hemtjänsten behöver bara stanna på ett ställe.

10 kommentarer:

Benita sa...

Jag anmäler mig bums! Blir jag virrigare än jag är, vilket inte är troligt men ändå, så vill jag virra där någon har nytta av mig. Skälla är jag fortfarande kung på så det lär fungera även då, kan inte tänka mig att det går över!

Kokospelle sa...

Du är upptagen på listan. Jag tänkte faktiskt på dig i det här sammanhanget. Vi har ju en viss erfarenhet av nära boende kan man säga.
Visst är det genialt?
Mårtensbo Gård, BOAB :s hyreshus mitt i byn f.d. pensionärshem (namnet redan injobbat alltså), det stora röda nu tomma huset mitt i byn och Prästgården är tänkbara projekt. Men det behöver inte ligga i socknen men helst nära till skog och sjö.

Kokospelle sa...

Trummor har vi ju dessutom ;-). Jag hade också tänkt mig en gemensam fordonspark till de ställen som inte färdtjänst är villiga att köra oss.

Bianca B sa...

Jag är ju tre år yngre så jag tänkte komma till dukat bord när jag kvalar in. :)

Lilla B sa...

En jäkligt vältänkt idé! Visst behövs det nån med grönskande fingrar?

Kokospelle sa...

Bianca. Vi kommer med största sannolikhet behöva yngre input löpande... 8-/.
LillaB vattnar blommorna och tar hand om växthuset samt kollar upp vår mentala status.

Benita sa...

Men vi måste ha kollektivstall också. Kan inte tänka mig att jag vill vara utan kuse. Blir kanske svårt att komma upp då jag har en förkärlek för modell L men en liten shettis borde väl fungera som sällskap. Skog, sjö och trevligt sällskap, det är definitivt ett vinnande koncept

stefan backius sa...

Är osäker på om jag vill ge mig in i ett kollektiv med en 75 årig Erika Backius. Däremot kan ni flytta in i rombo skolan när jag flyttar, bygg hiss, vedbod finnes...då.

Ann-Britt sa...

Ja aa du jag säger börja pensionsspara NU dessa människor kanske inte lever så länge som du...som nu för tiden verkar vara världens friluftsmänniska upphöjt i två!

Kokospelle sa...

Husdjur är ett krav. Ev. Allergiker förväntas äta kortison och antihistaminer. Parollen kommer att vara att vi hellre kvävs än att vi gör oss av med våra husdjur.

Stefan: Vadan denna tvekan? Det blir ju bättre och bättre dag för dag....
;-)

Ann-Britt: Klart att de lever minst lika länge som jag. Jag tänkte mig som sagt även ett visst input underifrån om man säger så. Blir jag ändå sist blir jag baglady eller så tömmer jag medicinskåpet på resterna och gräver jag ned mig i gödselstacken.