Medelålders - med mat på hjärnan

Jag läste någonstans att medelålders är man när man tänker oftare på mat än på sex. Alternativt har kokböcker av Jamie Oliver (även om han går under namnet - den nakne kocken) och Nigella bredvid sängen istället för sexigare litteratur.
Jag konstaterar då krasst och aningen oroat att det innebär i så fall att jag varit medelålders hela livet möjligen med undantag någon gång mellan 14 och 18 då jag inte har riktigt koll på läget.
Mitt sängbord har alltid så länge jag kan minnas varit mer belamrat med böcker om mat än om sex. Fast det ska väl också erkännas att mitt minne är inte alltid det bästa har jag märkt. Jag blir ibland väldigt oroad när andra berättar vad jag har sagt och gjort för länge sedan och konstaterar för mig själv att det är helt bortformaterat ur hjärnan. Det är inte ens medelåldersvarning på det utan snarare senilvarning och graven nästa... 8-/

Fast nyligen läste jag faktiskt Paulo Cohelos bok "Elva minuter" vilket förhoppningsvis gjorde mig åtminstone några år yngre? Rekommenderas för Er som kört fast i kokboksträsket.

Och för Er som har Nicklas Mat som favoritprogram på TV finns det en film som faktiskt kombinerar dessa två ämnen på ett lysande sätt. Laura Esquivels "Like water for Chocolate"?
Eller kanske skulle man låta boken Isabel Allendes "Afodite". ligga framme lite synligare? Handlar också om BÅDE mat och sex - skriven av en dam i sina bästa år.... ;-)

Småkryp

Jag är djurvän i grunden! Jag är en person som skonar spindlar med dammsugaren och kör runt dom på behörigt avstånd för att de inte ska råka åka in i röret. Jag bär ut humlor om de kommer in och räddar dom ur vattentunnan (där dom badar av någon underlig anledning) och sedan inte kommer upp. Jag bär iväg med dom och sätter dom på blommor så de ska torka och kvickna till, jag släpper ut getingar, bär ut spindlar som kommit in med blåbärsskörden och petar ned huggormar i hinkar när de förirrat sig fram till huset och bär bort dom till tomtgränsen. Till och med tvestjärtar brukar jag bära ut och skaka ned i rabatten när de ibland råkar komma in med posten.
Men det finns gränser ...

1. Fästingar. Dödas rått obönhörligen. No mercy. Jag ber inte ens om förlåtelse.

2. Älglus (hjortlus, älgfluga) dödas också rått - om det går vill säga
8-/. De är inte lätta att avrätta de här nyanlända krypen. Stenhårda, snabba små as som förutom att de bits, försöker gömma sig bakom öronen på folk och i hästarnas hårrem. Känns igen i blåbärsriset av ett kort SURR-ljud vid huvudet. Då är det redan kört....

3. Hästmyror inom tiometersradie från bebyggelsen = tungt artelleri (läs GIFT!) Här faller även alla miljöambitioner all världens väg....

4. Hus- och spyflugor som är inomhus. Fast de ger jag en liten chans. Flyg ut säger jag och om de inte lyder så är de med döden bestraffade. Äckliga. Tack och lov tar spindlarna hand om en del och en av katterna en annan del. De dödas dock snabbt, effektivt och utan att pinas.

5. Svartmyror som är kvar inomhus efter midsommar alternativt befinner sig för nära skafferiet. Ber även dessa snällt att bosätta sig någon annanstans men om de inte tar den givna chansen (de brukar ofta flytta ut vid midsommar). Ja tyvärr, då är det kört även för dessa i sig harmlösa små kryp. Det är inte speciellt trevligt att ha som svart gegga i honungsburken till frukosten.

Haglöfs på äventyr

I C.S Lewis böcker "Häxan och lejonet" går några barn in i en garderob och längst in i garderoben finns en spricka i vårt universum där de passerar och kommer ut i landet Narnia. Narnia är en parallell värld till vår egen och jag misstänker starkt att det är där - i landet Narnia - som mina Haglöfs fritidsbyxor befinner sig på nya äventyr bland fauner och dvärgar. Eftersom det var ett par byxor som försvinner spårlöst denna gång ligger Narnia bakom garderoben nära till hands.
Jag har finkammat av hela huset, halva trädgården, växthuset, bilen, stallet garaget, pannrummet, höloftet, tvättkorgen men stannade vid frysskåpet. Inte ens jag blir så disträ att jag lägger ett par byxor i frysen(?!)- en och annan nyckelknippa kan förvisso hamna i frysen men även jag har förhoppningsvis en gräns och den hoppas jag går någonstans där.
Eller är det så att ibland hamnar saker i vissa zoner där sakerna antingen "glömmer" att de finns till eller så har de hamnat i en blind fläck på min näthinna? Ibland kan saker vara borta i dagar för att helt plötsligt dyka upp framför näsan - där jag VET att jag har letat ibland flera gånger. I en låda där jag vet att jag tittat tio gånger. Helt plötsligt ligger det där....

Är byxorna inte stulna eller brända kommer de förhoppningsvis fram. När de tröttnat på äventyren och längtar hem till lugna hyttan igen.

Jag gör det ändå

Jag har äntligen kommit igång med löpningen efter en sommar med o-löpning. Inte för att jag låg på sofflocket under sommaren precis men jag fick inte på mig löparskorna mer än ett par enstaka gånger.
Nu kommer skorna på men det går fruktansvärt trögt. Motionsturerna har de senaste veckorna varit som att springa i en mardröm - ni vet där allt går trögt, man tar i så mycket man orkar men kommer ingenstans.....

Efter en genomkörare igår på 1,4 mil konstaterade jag trots allt att det är inte kroppen och benen det är fel på... Pulsklockan visade inga extrema värden. En jämn fin puls hela tiden. En puls som dessutom snabbt gick ned när jag bestämde mig för att gå vissa sträckor.

Trögheten sitter med andra ord inte i benen utan i skallen. Just nu är det så jävla tråkigt att springa, men jag gör det ändå. För jag vill inte bli nån soffpotatis.

- Jag kan springa!
- Jag kan springa!
- Jag kan springa!

Jobba på!

Skogens guld

Jag hoppas att kantareller är nyttiga. Jag äter nämligen en hel del kantareller nu. Inte bara en pytteklick på en rostad brödskiva utan rejäla portioner.

Skogen är full av kantareller och äntligen blir det lite pay-off på den minst sagt regniga semestern.

Augustinatt vid Klosstjärn

Att komma ut i skogen och att dessutom laga mat och sova där är nog ett av de absolut bästa sätten att komma ned i varv på. För ett antal timmar faller all världens bekymmer undan och vardagens problem glöms bort. Endast nuet finns och livets nödvändiga hamnar i fokus. Få i sig lite mat, hålla värmen och elden vid liv.

Augustinatten tillbringades vid Klosstjärn i Kindla Naturreservat. En lagom promenad på 2,7 km för att ta sig dit. Genom mossig granskog och över sanka myrar. På bilden till höger är lillasyster rustad för myrpassering....

Kebab och fiskpinnar till kvällsmat i en tyst knott- och myggfri skog i augustinatten.

Stiltjen i garderoben

I boken Brida av Paulo Cohelo stod följande att läsa på sidan 136 i pocketupplagan:

"....frågade Wicca om hon använde alla kläder hon hade.
-Självklart inte, svarade hon.
- Då så. Från och med den här veckan ska du använda alla kläder du har i garderoben.
Brida trodde inte sina öron.
- Allt som i sig bär på vår energi måste befinna sig i ständig rörelse, sa Wicca.....

.... kläderna förvandlar alltid känslor till materia. De är en av broarna mellan det synliga och det osynliga. Det finns till och med kläder som kan göra dig illa, för de blev gjorda åt någon annan och felaktigt kom i dina händer"

Intressant aspekt. Jag måste säga att ovanståend ALDRIG någonsin har föresvävat mig. Men man vet ju aldrig.
Det föranledde en översyn av min garderob som väl inte hör till de största men ändå.... Där hänger definitivt ett och annat som inte varit av från galgen på bra länge.
Jag slängde en del, lade ihop en ge bort hög. Hängde de speciella klänningarna insamlade från diverse resor på ett ställe.
Jag lovar inte att använda allt annat på en vecka, i Sverige har vi trots allt fyra årstider. Men det som inte är använt på ett år från och med dagens datum ska definitivt UT.

Att sänka en travkusk

Läste på Aftonbladet häromdagen att Kari Lähdekorpi inte vunnit V75 på två månader. Han har dominerat en längre tid, men är nu inte bättre än på fjärde plats som travtränare. Det spekuleras hit och dit om diverse orsaker som till exempel att hästmaterialet inte omsätts tillräckligt och det kan de ju tro på, men jag vet nog vad det beror på jag.

För när jag tänker efter har jag spelat ganska ofta på Lähdekorpis hästar på V75 på lördagarna den sista tiden....

För några år sedan, medan toppkusken Stig H Johansson fortfarande körde lopp bestämde jag att alltid ha honom med på mitt system. Och från varit Sveriges vinstrikaste kusk i åratal, fick han det året sitt absolut sämsta någonsin. I en intervju skyllde han på virus och diverse orsaker men jag vet nog jag....

Bäva månde Åke Svanstedt!

Myggimmunitet

Säg svidknott eller "sviarn" och jag får något hysteriskt i blicken. Knott klarar jag inte av utan kan drabbas av nåt panikångestliknande symptom vid blotta tanken på mycket knott. Det kan väl knappast finnas nån plats för dom i ekosystemet heller, för de är ju så pjutte-små att ingen lär kunna äta dom till middag?

Med myggor är det dock helt annorlunda. Myggor har jag inga som helst besvär av och dessutom fungerar de som fågelmat vilket höjer deras status betydligt.
Myggor tycker att jag smakar pyton så finns det något djur eller annan människa i närheten kan jag vara helt säker på att alla myggor flyger dit och behandlar mig som luft.
Skulle de mot förmodan förirra sig till min lekamen och ta en smakbit gör det inte så mycket, dels känner jag det knappt och ett kliande myggbett har jag aldrig haft i hela mitt liv efter vad jag kan minnas. Jag får inte en endaste liten prick ens en gång.

Jag är fullständigt immun mot myggift och har ingen aning om vad det beror på? Jag har iallafall inte gjort som myten berättar om samer och mygg - gått ut på en myr spritt språngande en hel natt för att låta myggen kalasa. Fast jag hade förvisso en del tältsemestrar i Lappland som barn vilket kanske har en liknande effekt?
Eller kan det vara lappblodet som är genetiskt annorlunda?

Nu är det iallafall kläcknings för mygg kan jag lova och då är det praktiskt att vara immun kan jag säga....