Året som gick eller är det verkligen nyårsafton idag?

Igår blev det krönika på utenätterna men hur blev resten då?

Det är väl lika bra att börja från början

Årets elände - ja, 2010 startade verkligen upp med ett jävla elände:
Vargslakten vilket redan här antydde att det inte skulle bli ett år kantat av rosor allena.

Om man bortser från de två sista månaderna på året var det med mina mått mätt ett år med mycket projekt och ett ganska stressigt år där jag inte riktigt kom ned i varv. Maj gick i en rasande fart trots semester och jag hann inte med riktigt.
Majas-press-stress

Årets topphändelse var utan tvekan URKULT vid Nämforsen 2010.
"Kokospelle goes festival - Urkult 2010"

Det var Krokes förtjänst eller fel alltihop och hade jag inte lyssnat på den här låten, den där speciella kvällen hade det kanske aldrig blivit av att jag bokat biljetterna. Om du har Spotify så lyssna gärna via den här länken men jag tar inte ansvar för vad som händer dig 2011.
Kroke – Light In The Darkness (T4 2)

Årets byggprojekt var definitivt att jag fick ett gjutet golv i stallet och väggar så det till sist åtminstone liknar ett stall. Märkligt nog tror jag aldrig att jag skrev om det här i bloggen? Trots att jag grävde i dagar, gjutningen gjordes dock på en dag. Tack pappa och Micke! Utan er hade det aldrig gått.

Årets trädgårdprojekt var definitivt dammbygget som tog sin början:
Dammen

Vintern var svinkall och snöig i både början och slut och sommaren var i det stället djävulskt het med en sjuk och dålig akut kolikhäst som följd.
Jasmines nära döden upplevelse får väl sägas vara årets sämsta - så botten att jag inte ens orkade skriva om det i bloggen och kan därför inte länka till det och lika bra är väl det. Vem vill minnas såna trauman? Däremot skrev jag om första sjukdomen också orsakad av det knepiga klimatet med extremt kall vår.
..och allt du önskar skall du få (vilket är en ironi)

Årets insikt var att på djupet inse jag är manipulerad och anpassad in i minsta detalj. Även om jag för den delen inte kan göra speciellt mycket åt det. Värst av allt styrs vi nog av våra klockor och vår almanacka vilket hela tiden tar bort oss från det som händer här och nu. En dogma är en ej ifrågasatt föreställning eller tro och vår tids största dogma är antagligen?
- Vilken dag det är!
Lördag hela veckan

Och idag är det typ nyårsafton....eller är det verkligen det?

Årskrönika - Uteliv 2010

I år tänkte jag se lite tillbaka på 2010 och i bästa journaliststil göra en årskrönika över vårt uteliv.

Årets kallaste var definitivt:

Flosjönäset i januari

... här fick vi testa vad grejerna tålde.

Till årets tuffaste utser jag utan att tveka:

Rödbergstjärn i februari

...det tog flera veckor att hämta sig fysiskt efter den pärsen.

Till årets sämsta och därtill blötaste måste jag nog utse:

Blötsnö på Rombohöjder i mars

...men vi fick iallafall ett ypperligt tillfälle att testa de nya enmanstälten (vi som hade dom med oss vill säga)

Den ena av årets höjdare var natten i Kindlatornet - både bokstavligt och bildligt:

Sommarens kortaste natt i Kindlatornet

En natt i månaden blev det under hela 2010 med juli som undantaget.

Här är resterande:

Omstarten
Havsjömosse i april - nystart med favorit i repris

Rökaren:
Petter-Nils och cigarrtickan

Stressturen:
Nitälven - en kortis för kontinutet

I annan skepnad:
Flosjönästet ungefär 30 grader varmare i september

Blåsigast:
Nordanvindar vid Rasbackstjärnen

Den andra höjdaren i mer symbolisk betydelse:
Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten

Absolut närmast:
Julstämning vid hyttdammen

Nu ser vi fram emot 2011. Det finns ett ganska nytt naturreservat i Djupdalshöjden som definitivt kommer att få ett besök. Vi fortsätter också att följa i vargarnas spår för att någon gång ska vi väl kunna få höra vargyl eller rent av få syn på en varg och kanske, kanske kan det bli någon längre tur till fjällbjörksklädda sluttningar.

Väl mött!

Vinter i hyttan 2010

En vacker vinterdag när man bara måste gå ut med kameran.


Våran fina jordkällare i vinterskrud, katten Zorro på en för ovanlighetens skull mycket kort promenad och hästarna i snötäcke. Vintern är aningen hård men vacker.

Julstämning vid hyttdammen

På natten mellan julafton och juldagen vandrade en liten flock vargar förbi här ovanför bostadshuset på vägen. De kom fram från den lilla vägen nedanför sandåsen. Därför såg vi ingen större anledning att dra iväg ut till en annan vildmark för december månads övernattning. Det var bara att packa ryggsäcken och gå ca 1 km till den vindskyddet och vildmarken vid åsen strax ovanför hyttdammen.

Denna julhelg till ära hade även hunden Chikoro fått ett tält vilket han uppskattade till fullo. Efter natti-natti vid ca 21:30 lämnade han inte sitt nya tält med en centimeter sen fick väl eventulla vargflockar komma och gå precis som de ville?

Midvinternatt i Hyttan

Hujedamej vilken vinter. Massor av snö redan och runt 25 grader kallt denna årets längsta natt. Klockan 00:38 den 22 december når solen sin lägsta deklination sedan går det mot ljusare tider även om det blir svårt att mäta i minuter de närmaste dagarna.

Jag är gillar detta mörker även om jag har svårt för den krispiga kylan. Ett mörker som förresten är mer blått än svart då en fantastisk fullmåne lyser upp den snöklädda skogen runt hyttan. Det är mycket som kan göras i skydd av mörker där alla katter är grå eller svarta.

Här är lite kuriosa om vintersolståndet 2010.

http://www.astroinfo.se/articles/83/vintersolstand

I love theluji

Jag älskar snö, I love snow, Me encanta la nieve, Ég elska snjó, I love theluji, I need a psychiatrist, Nix Amo - det här är inte lätt men det ska fan i mig gå att komma tillrätta med detta trauma. Det skulle förenkla livet just nu med 100%. Mm jag upprepar det tillräckligt många gånger blir det sant.Det är så mytomaner gör, det ljuger hela tiden men gör det så slentrianmässigt och hela tiden att de faktiskt tror på sina egna lögner.

Det är den 19 december idag och det är en halvmeter snö utanför fönstret och det snöar fortfarande. Bertil kommer med traktorn och plogar men jag ser bara hundralappar som fladdrar förbi för varenda tur. Men jag ÄR glad att han faktiskt kommer och plogar alternativt är hundra gånger värre.

Idag har vi skottat av samtliga tak, hästskyddstaket, stalltaket, vedskjultaket, husvagnstaket och taket på hästtransporten och växthustaket slutligen för tredje gången. Varenda platt-tak är nu rent som kan tänkas hota med att rasa samman framåt mars månad.
Vis av förra årets trauma med 80 cm packad vit skit ska här motas i tid.

Det är HÄRLIGT med EN VIT JUL! Jag älskar snö, jag älskar snö, jag hoppas det kommer minst en meter till innan påsk.

I love theluji - det är swahili för den som inte visste det... och jag är He-Man and the master of the Universe.

Sist i kön

Blir ni stressade av att hamna i långsammaste kön på ICA? Det blir inte jag, av den anledningen att jag gillar att se efter vad folk handlar. Jag kollar igenom varje vagn och varje korg med en falks ögon och drar mina egna slutsatser. Det är inte alldeles enkelt för man kan ju inte vrålstirra och dessutom blir det pinsamt om man skulle börja lyfta på varorna och kolla vad som ligger under. Men mycket går att lista sig till med svepande blickar över korgarna
Är personen ensamstående?
Sockerberoende?
Lat?
Fattig?
Gourmet?
Vegetarian?
Sportfreak?

Det finns iallafall en sak ni kan börja lägga märke till även om ni inte har den här märkliga böjelsen och det är att ju mer godis, läsk och chips det finns i vagnen desto större är sannolikheten att det enda som i någon mån liknar mat och som dyker upp på rullbandet är:

ICAs Lättmargarin, Lätta, Lätta och Lagom
Lättmjölk
Yoghurt light
Milda mat endast 5% fett
Lightost
Light light light i alla dess former.

Kolla får ni se. I sex fall av tio är dessa personer dessutom måttligt eller rejält överviktiga och använder Lypsyl...

Bingo!
Akta Er alltså för mig i matkön. Visa mig din matkasse och jag ska säga vem du är...

Fyrverkeritomten

Just nu efter den där amatörens sprängdåd i Stockholm ser jag rubriker på SVT:

"Imamer fördömer sprängningen"

är det på allvar någon som misstänker nåt annat? Någon som inte är lika urbota bränd som Jimmy Åkesson förstås.

Varför ser vi inte rubriker som:

"Pastorer fördömer sprängningen"

eller varför inte i samband med en galnings skjutningar i Malmö:

"Präster fördömer skjutningarna i Malmö"

Det är skamligt att Imamer ens får frågan och/eller ens förväntas att uttala sig om det uppenbart självklara. Det är väl klart som fan att Imamer och för den delen alla troende muslimer (som om någon nu inte visste det är som folk är mest) fördömer en jävla galning.

Förresten undrar jag i mitt stilla sinne om någon terrorgrupp någonsin kommer att ta på sig ansvaret för denna fyrverkeritomte? Det måste väl ändå vara ett fiasko som terrordåd betraktat?
Han lyckades inte ta kål på en enda svensk. Han gjorde bara ett stort hål i sin egen mage. Han kommer antagligen få sällskap i Limbo av nåt klantarsel på nyårsafton som råkar spränga av sig näsan i fyllan och villan på någon fyrverkeri pjäs.

Ännu en olycklig omständighet

Nu har det hänt igen att en jägare skjutit ihjäl en oskyldig vid älgjakt. En 71-årig skidåkare fick sätta livet till med hänvisning i vanlig ordning till "olyckliga omständigheter". För några månader sköt en jägare en häst med blått täcke i tron att det var ett vildsvin. Hästen föll död ned en bit ifrån huset där hästens ägarna satt och grillade. Och det är bara rena rama änglavakten att den här 7-åriga flickan fortfarande lever.

Om vi vanliga svenskar rörde oss i samma omfattning i skog och mark under själva älgjaktsveckan som under årets övriga tid, är jag helt säker på att det skulle bli betydligt fler "olyckliga omständigheter". Ingen normalbegåvad svensk vid sunda vätskor går nämligen ut i skogen denna dystra vecka i början av oktober (eller september för norra sverige).

Det går dock åt en och annan stackars bärplockare från andra länder som inte känner till koden "älgjakt pågår"

Samtidigt är det jägare som piper och gnäller mest om "den farliga vargen"
Det är så att man kan bli tokig att det inte är hårdare kontroll och föreskrifter för de som får bära skarpladdade vapen.

Den svarta kavajen

Den 13 augusti 2009 skrev jag att jag skulle använda alla kläder jag hade i garderoben på ett år. Undantagna festkläder med paljetter och batik med lite speciellt affektionsvärde köpta på resor .

Klarade jag det kanske någon undrar?
Jag klarade faktiskt att använda alla saker utom en svart manchesterkavaj med ganska omodern krage.
Har jag slängt den?
Nej!
Varför?
Jag vacklar i vanligt ordning....
Men jag har gett bort på obestämd tid en sommardress i linne till min syster som jag faktiskt använde flera gånger under den tidiga sommaren. Men den hörde definitivt till de där plaggen som inte riktigt var mina.
Då tycker jag att det blir bonus? Kavajen har jag fått i present så den känns som min om än ganska energilös just nu.
Jag behåller den ett tag till. Den är ganska cool, i fint skick och bortsett från kragen ganska tidlös. Med lite sjalar och lull-lull runt halsen....... Jag ska tvångsanvända den innan......sista mars.... kanske..... typ där nånstans...runt....

Mars på planeten Mars

Tänkte köpa en påse Snickers häromdagen från företaget Mars men fick syn på den ganska stora texten i ena hörnet att den nu "innehåller mindre mättat fett". Min tanke var genast att:
-Shit, vad innehåller den istället då?
Jag upptäcker då att företaget Mars mosat den full med onyttig solrosolja innehållande omega6 istället. Omega-6 som vi redan har i överskott och som är inflammatoriskt. Vi äter alldeles för mycket Omega-6 i vårt moderna samhälle.

Var har den godis-VD:n varit de senaste 5 åren? På PLANETEN Mars?

Smör och kokosfett är stabila fetter som tål upphettning bra och det finns ingen modern forskning som tyder på att det skulle vara farligt.

Nu har jag i och för sig inga illusioner om att Snickers med allt sitt socker skulle vara "nyttigt" men man behöver ju inte göra det värre än det är....
Jag lade tillbaka Snickers-påsen och svär på att aldrig köpa en Snickers eller nåt annat från det företaget förrens de ändrat receptet.
Här får dom lite lästips för att uppdatera Sina kunskaper om mättat fett och de påstådda riskerna: (för säkerhets skulle mejlade jag dom också)

http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2010/09/29/whos-experter-har-ignorera/index.xml

http://www.kostdoktorn.se/kolesterol

Och om kokosfettets förträfflighet:
http://www.paulun.se/page5504412.aspx

Transfetter däremot vill vi konsumenter inte ha. Läs på! Gör om! Gör rätt!

Lyxliv

Det finns en omvänd fördel med att campa ute på vintern har jag noterat och det är att livet här hemma blir att kännas så himla busenkelt. Även om huset är långt ifrån tipptopp fyller det mycket väl sin funktion.
Det går att tända lamporna (nåja för det mesta iallafall) och det kommer varmt och kallt vatten ur kranen för att nämna något.
När det blåser och viner med snö runt knuten kan jag efter att ha varit ute och tagit hand om hästar och utomhussysslor värma mig på elementen och tassa runt i tofflor. Jag kan läsa en bok i sängen innan jag somnar! Vad fantastiskt lyxigt jag har det.

Eld i mörkret

.... och här kommer traditionsenligt min pappas kortfilm från Dansarbacken.

Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten

November igen och fullmåne, bakom ett ganska jämntjockt dis men ändå. Månen höll naturen benvit och ljus hela novembernatten .

Vi valde än en gång Dansarbacken för november månads övernattning och det största skälet är att systern hörde vargarna yla där i förra veckan och såg spår så sent som dagen innan. Fast vi hörde varken yl eller såg några vargar. De här kommentarerna jag läser och hör ibland om att människor ska vara så rädda i glesbygd så att de inte vågar gå ut för att det finns varg ter sig alltmer patetisk.
Fast vi har en yster bordercollie som lockbete har vi aldrig hört en varg och än mindre sett någon och då väljer vi ändå många gånger område med hopp om det - så även gång.

Fast något var det som passerade framåt aftonen för hunden tittade helt plötsligt in bland granarna, upp mot stigen och skällde varningsskall:
- Det kommer någon!

Vi stirrade in bland skuggorna och när hunden sedan satte sig och viftade glatt på svansen så var vi helt säkra på att någon vandringsman skulle dyka upp bland granarna i det lätta snöfallet vilken sekund som helst för det har ju hänt förut.
Ingen kom, iallafall ingen som vi kunde se. Då blev hunden riktigt upprörd och ställer sig upp för att denna gång istället skälla aggressivt, dra i kopplet, resa ragg och hålla upp svansen i en varnande plym.
Vi gick iväg längs stigen med pannlamporna för att se efter vad det kunde vara, men såg ingenting. Inga spår i den vita snön mer än våra egna lätt översnöade och när vi kom fram till bilen och vägen fanns det varken bilspår eller andra spår i den vita snön.

Vad var det som kom eller passerade i novembermörkret? En vandrare från svunna tider som hittade lite sällskap på sin färd eller var det en varg som var på väg? En varg som vek undan av röklukt, människodoft och hundskall.
Det får vi aldrig veta. Men för första gången sedan vi började ligga ute var det fortfarande glöd av den sista stocken vi lade på elden på kvällen. Den brann nästan hela natten som om någon skött om brasan medan vi sov och det gick en lätt översnöad varglöpa lite längre upp längs vägen då vi for hem...

Sesam öppna dig

En god vän på Facebook förvånades över att funktionsdugliga vuxna människor använder den där stora vita "Sesamöppnadig"-knappen som sitter utanför vissa dörrar t.ex. på sjukstugor och vissa allmänna byggnader istället för att öppna själva. Jag antar att det är en handikappanpassning för rörelsehindrade?
Jag måste erkänna att finns det en knapp som öppnar dörren för mig så använder jag den. Under förutsättning att jag ser den förstås i vardagsstressen.

Jag släpar på höbalar, spånbalar, vattenhinkar, skottkärror, jordhögar, hästgödsel dagarna i ända och om någon öppnar dörren för mig om det så är en "knapp" utnyttjar jag genast denna lyx.

Mr Siemens mystiska egenhet

Min stationära dator som jag skriver på är en riktig gammal skorv för att vara en dator. Den är sju och ett halvt år - en Fujitsu Siemens som jag bara har återställt från scratch en gång under alla dessa år när det blev lite väl mycket skräp installerat på den. Den har ändå aldrig haft virus. Det enda som har brunnit i den är ett nätverkskort som åskan tog, det märkliga är att samma åsksmäll också knäppte min förra skärm men skonade både hårddisk och processor? Min Mr Siemens är en riktig hårding.

De sista tre-fyra åren har Siemens dock varit lite trög i starten med ålderns rätt kanske. Den förmodligen förprogrammerade(?) processorn slog till och växlade ned någon gång vid tre och ett halvt - ungefär samtidigt som hem-pc-avtalet gick ut.
Fast det går att leva med för man kan ju ta en fika när den startar upp eller göra nåt praktiskt som att vattna blommorna under tiden.
Men nu har den trygga gamla Mr Siemens lagt sig till med en mysko egenhet på ålderns höst. Som en gammal bil väljer den sina egna vägar....
Jag måste starta Mr Siemens två gånger för att han ska starta upp. Först knäpper man på den med knappen och "brum" fläkten går i gång och det sedvanliga bruset hörs men inget "beep"-ljud som indikerar att "hej, jag är vaken och går igång". Inget händer, nada, noll den bara surrar hysteriskt. Om man då drar ur kontakten, väntar ca tre sekunder, sätter i kontakten och sätter på den igen på knappen då säger den "BEEP" och rasslar igång som om den aldrig gjort annat och så blir det förstås blomvattning eller fika. Fast när den väl är upp är det inga större problem.

Inte går det att lura den heller och låta den stå utan kontakt till nästa gång som jag försökte listigt. Den kör samma rally med knapp, kontakt ur och knapp och BEEP.

Vi får väl se hur länge det går....

Kokospelle get your gun

Hur i helvete är det möjligt att den där skjutgalna idioten i Malmö fått vapen licens? Och varför ställer inga journalister DEN relevanta frågan i alla sina intervjuer om gärningsmannaprofiler, motiv och bevisning.
Enligt uppgift har mannen en lätt diagnos, känd som en enstöring men vad värre är ett intresse av och överdriven fixering av våldsbrott, seriemördare och kampsporter. Om det är så enkelt skulle jag vilja ha coh fylla i den krysslistan för en licensansökan.

Enstöring passar in även här men jag är inte fixerad eller intresserad av ovanstående hobbys. Jag är intresserad av trädgård, hästar och westernridning. Jag har ingen känd diagnos om man bortser från att jag är lite överkänslig men det är endast en läggning och inte en diagnos enligt expertis.

Kära Polisen, jag skulle vilja ha en vapenlicens för ett avsågat hagelgevär med bred träffyta att användas endast i självförsvar. En revolver av äldre model skulle också kunna funka.
Tack på förhand!

Ett hopplöst projekt med ansvarsfrihet

Jag har i många år nu önskat mig en grön vinter. Lite rimfrost kan jag tänka mig framåt jul men absolut inte mer. Att önska en grön vinter har än en gång visat sig vara ett hopplöst projekt. Nu börjar eländet.

Förra hösten provade jag att lite försiktigt önska ett par decimeter att åka skidor på men se bara hur det gick:

http://kokospelle.blogspot.com/2010/02/det-vita-helvetet.html

Det blev INTE bra. Det höll på att gå som för den här nybyggaren:

http://kokospelle.blogspot.com/2010/02/ord-for-sno.html

Jag friskar nu upp minnet för att inte göra misstaget igen att börja svamla om att jag kanske kan lära mig att gilla snön. Den som i min närhet säger "att det blir ju så ljust och fint" tar jag från och med nu inte ansvar för.

Jorden

Den här filmen har vi inte gjort själva men den är ju rätt bra ändå.

OBS! klicka upp den på helskärm och sätt på ljudet!

Mörkertid, egen tid och klocktid

I år gör jag det igen. Jag har faktiskt ingen lust med vintertid så jag struntar helt enkelt i att ställa om klockan. Min mobil tillåter tack och lov två tider så jag kan ha en egen tid med analog visning och så världstiden digitalt uppe i ena hörnet ifall jag behöver passa något eller bestämmer träff. På så vis kan jag anpassa mig till det världsliga när jag behöver men annars kan jag gå efter min egen tid. Eftersom jag samåker får jag dock ställa in mig på att börja halv nio på jobbet och sluta lite senare vilket är lite segt men det får gå. I gengäld får jag liksom sovmorgon varenda dag.

Feast with the Death

Nu är det dags igen. Att minnas och ära de som gått före oss till den andra sidan. Till andevärlden.
Jag firar med döden ikväll och skålar med förfäderna.
Går nu in i mörkertiden - årets lugnaste och fridfullaste månad. November som ligger mittemot maj. Ingen stress och ingen press tid för meditation, promenader och eftertanke. Skönt!

Äckel-päckel fröna

Funkade de där äckel-päckel bipollenfröna vad det någon som undrade häromdagen? Och ja tyvärr 8-/.
Efter en tid upptäckte jag en dag att jag var betydligt piggare och fokuserad men eftersom pollena är så sanslöst vedervärdiga att få i sig började jag "glömma" att ta dom. Och tamejtusan om jag inte föll tillbaka i det sega tillståndet jag hade i slutet av september.
Det här är alltså ett dilemma och det är nästan så jag funderar på att hitta på ett sätt att injicera dom rakt i blodet. Jag har några grova kanyler kvar i skåpet sedan hästen fick penicillin för ett antal år sedan....
De är verkligen fruktansvärt äckliga - det senaste är att försöka blanda dom i stark E-nummer saft (sån där sötsliskig sörja som det inte finns en endaste naturlig ingrediens i) och det kamouflerar dom en aning om man håller för näsan under processen då man rör ner dom i saften och sedan dricker fort fort fort.

Ljus i mörkret

Ett projekt jag inte kommer att återge i detalj är hur jag fick elen ut till dammen i trädgården..... för oroliga kan jag iallafall intyga att jordfelsbrytare är på plats.
Nu är det lite lampor där också bland skifferstenarna. Två små stenlampor och en spotlight riktad mot den stora lönnen. Min digitalkamera är från 2004 och har inte mörkerfotografering som sin bästa gren. Jag orkade inte gå igenom menyerna ikväll för en eventuell lösning så det blir ingen bild nu på det upplysta trädet. Men en liten bild på stenarna lyckades jag efter viss möda åstadkomma. Ljuset har kommit till Hytträdgården och det är risk för ett beroende känner jag....

Slow down, you move to fast

”Varför har alla så bråttom? Är det döden dom längtar efter?” så citerades en av "De ovanliga" i boken av Åke Moberg.

Ja varför har jag egentligen så bråttom. Jag går fort, talar fort, skriver fort och gör det mesta i en fart så det bara syns med höghastighetskamera. Är vi födda med en viss rytm? Måste jag ha den till jag dör eller kan jag ändra på den?

Ska verkligen anstränga mig för att börja gå sakta och långsamt (jag kan inte göra allt på en gång för då blir det ju liksom dubbelfel) Enda gången jag får gå fort från och med nu är om jag har en tid att passa och är uttalat sen eller är utrustad med stavar och träningsskor.

Så om jag kommer klivande med sjumilasteg utefter trottaren, rusande i någon trapp eller hastande i en korridor så fråga gärna om jag har en tid att passa...
Jag ska ärligt försöka kolla om det går att ställa om taktpinnen innan jag dör.



"Slow down, you move too fast
You gotta make the morning last
Just kickin' down the cobblestones
Lookin' for fun and
Feelin' groovy

Hello lampost
Whatcha knowin?
I've come to watch your flowers growin'
Ain'tcha got no rhymes for me?
Doo Bee Doo Doo,
Feelin' groovy

Got no deeds to do
No promises to keep
I'm dappled and drowsy and ready to sleep
Let the morningtime drop all its petals on me...
Life, I love you,
All is groovy"

Simon & Garfunkel

The Movie - rasbackstjärn

Höstdamm

Är man liten och klen måste man vara smart. Med lite stängselstolp och ett blått rep släpades och rullades de tunga skifferstenarna fram till dammen. Fast vissa stenar fick "gå" precis som moai troligen gjorde på påskön, Det får bli lite provisoriskt såhär på höstkanten och sedan får placeringen av skifferplattorna mogna fram under vintern. Det här är verkligen ett roligt projekt och trots att dammen endast är halvfärdig ger den redan annorlunda skönhetsupplevelser. Lönnlöven har frusit fast i ett stilleben precis under ytan i den svarta dammen.

Nordanvindar vid Rasbackstjärnen

När vi anlände till Rasbackstjärnens vindskydd imponerade först den nybyggda vedboden. Fast som en - vid det här laget ganska rutinerad uteliggare - undrar jag för det första varför de gjorde en sån fjuttig dörr i ena hörnet, för det andra varför man lagt in stora, tunga, sega granstockar anpassade för lyftkran och slutligen dessutom ackompanjerat med världens slöaste och uslaste såg. Detta var verkligen inte ved för en söndagsutflykt och rastplatsen ligger ändå bredvid Bergslagsleden. Det tog inte lång stund förrens vi greps av en förfärlig lust att elda upp den nybyggda vedbon i sin helhet ..... 8-/

Att det ska vara lite halvkallt i oktober är jag beredd på, men inte att det ska blåsa in en konstant nordanvind rakt in i vindskyddet hela kvällen. Den trista eldstaden som såg ut som en plåtlåda var inte heller riktigt anpassad till den sträva väderleken och tillsammans med de gigantiska sega granstockarna i vedboden var den en smärre katastrof. Det ville inte riktigt ta sig i Nordanvinden.
Vi öste på stickor och strån och diverse andra mer hanterbara pinnar som vi hittade på marken och när slutligen lilla systern grep sig an en av stockarna som antagligen var något som blev över när de byggde sittbänkarna tog det sig till sist.
Lagom till sängdags var det en fin glödbädd.

Det var en frisk absolut stjärnklar natt och Nordanvinden ven kring enmanstälten. Sovsäckar och ylleunderställ höll mig dock varm hela natten och det vara bara vid femtiden det blev lite kallt om ändan när kvällens öl och kaffe tryckte på. På morgonen var tälten täckta av frost och det säkert ned mot tio minus, för minsta lilla piller man skulle göra så värkte händerna av kylan. Vi hade inte riktigt laddat för vinter redan.

Men det var en frisk och stärkande tur som gav massor av välbehövlig energi. Gott kaffe och god lammkebab höll oss uppe. Fast jag undrar varför jag köpte sån dyr kåsa när det tydligen går lika bra med en avklippt halvliters petflaska.....












Frostig och kylig morgon


Fler bilder finns här: http://picasaweb.google.com/kokospelle/Rasbackstjarn#

Latmaskens seger över förnuftet

I nästan exakt samma sekund jag tänkte den första tanken så kom jag blixtsnabbt med ett motargument.
-Stopp! Gör det inte! Lägg tillbaka den på rätt plats meddetsamma. Du vet hur det blir du får leta ihjäl dig, du hittar den aldrig, den här platsen är inte logisk.
Men det halvstressade latmasksjaget svarade trotsigt:
-Asch, jag lägger den på rätt plats sen - här kommer den ju fram ganska snart och förresten minns jag att jag lade den här.

Den senaste timmen har jag letat och letat efter den. Den gröna kniven! För naturligtvis gjorde jag som latmasken sa och stoppade ned den bland träningskläderna i nedersta lådan. Totalt ologisk bortglömd plats och hade jag inte lyckats rekonstruera små fragment ur minnet att jag faktiskt hade med den i bilen till Lidingöloppet hade den legat där än. Till våren kanske eftersom det inte blir så mycket mer löpa i år (det ska bli promenader istället för den som eventuellt undrar).
Jag hittade den efter den sedvanliga svordomsharangen och en bortslösad timme mot det som hade tagit högst en minut om jag gjort det ordenligt från början. Knivar har ingenting bland träningskläder i byrån att göra den ska antingen hänga i bältet eller ligga i ryggsäcken.
Nu ligger den i ryggsäcken..... till nästa gång iallafall

Den blinda fläcken

På tidningssidor och Facebook och i många andra sidor på nätet förekommer reklam i höger eller oftast vänster spalt. Ser ni den? Jag gör sällan det.
Jag har kommit på att jag har en blind fläck precis där reklamen ligger. Jag ser den nästan aldrig om jag inte medvetet och avsiktlig stirrar rakt på den - jag ser den inte ens när den blippar, bloppar och blinkar. Jag kopplar liksom bort den helt och håller. Fast ibland kommer jag på att det trots allt den som i viss mån finasierar till exempel tidningar på nätet så ibland anstränger jag mig för att stirra rakt på den och titta efter vad som faktiskt står där och ibland stödklickar jag rentav på någon annons som inte blinkar alltför illa. Fast jag handlar aldrig.
Det är för det mesta ganska behändigt att ha en där sån blind fläck. Reklam är trots allt ett sätt att få folk att tro att de behöver något som de absolut inte har någon som helst användning för.

Bipollen - med bismak

Jag tänkte fortsätta med hälsotemat ett inlägg till. Jag har nämligen påbörjat ett nytt hälsoprojekt inför den mörka årstiden. Jag brukar för det mesta äta nåt tillskott på vintern. D-vitamin för att nämna något men nu har jag fått för mig att jag ska prova att äta bipollen. Det är klassat som Funktional Food även om det är helt obegripligt hur någon kan komma på att kalla detta för mat?! Det ska iallafall vara vanvettigt nyttigt och jag måste säga att efter att ha intagit dessa små "gryn" i tre dagar nu måste det vara i klass med doping om jag ska härda ut i sex veckor. Det är INTE gott! Och det luktar skunk - det luktar faktiskt insekt och det har ju suttit på bibenen. Nån skrev att det skulle vara som att äta blomsteräng men då har de köpt sina frön på nåt annat ställe.
Det finns tips om att blanda drinkar med varm mjölk och smoothies eller ha dom på filen.... Aldrig i livet! Jag har kommit fram till att det som möjligen kommer att funka - är att hålla för näsan och svälja dom hela med vatten... BLÄ!
Men det är säkert nyttigt när det är så jävla äckligt! Det ska under alla omständigheter bli spännande att se om jag märker någon effekt.

Fjärran från en ärtprinsessa

Jag tror bestämt jag ska omvärdera den där spikmattan jag köpte på lågpris för snart ett år sedan. Jag använde den där i början men märkte ärligt talat inget särskilt annat än att jag blev ganska röd på ryggen. Fast hur det är har jag inte gett upp utan plockat fram den igen med jämna mellanrum och prövat den mot mitt ryggonda inte minst. Och visst när hela ryggen är full i småpiggar och det gör skitont UTANPÅ ryggen känner man inte att det gör ont inne i ryggen så det hjälper ju för ögonblicket.
Fast nu på senare tid har jag upptäckt att jag efter en del spikmatteövande blir totalt avslappnad av att ligga på den och framförallt jättesömnig.
Nu har jag testat den när jag vaknat på natten och inte kan somna om. Ni vet så där när man börjar snurra runt och ingen ställning tycks passa för att somna om. Då slog det mig att jag brukar bli dåsig på spikmattan. Alltså åkte den senast fram vid tretiden på natten och stoppades under ryggen i sängen och det är till att börja med färdigsnurrat för inte en jävel kan börja vända sig hit och dit på den där piggiga mattan. Det gör ont bara att lägga sig försiktigt på den. Man ligger garanterat STILL.
Efter endast fem-tio minuter infinner sig dåsigheten och sömnen och då kunde jag snabbt rulla mig åt sidan och kasta mattan på golvet för att sedan somna tvärt.
Det är ju helt befängt om man tänker efter. Här har man lagt tusenlappar på en bra säng med tjocka madrasser för att ligga mjukt och skönt och sedan är enda sättet att somna i den vissa nätter att lägga dit en liten illgrön taggig spikmatta för 159 kronor från PEKÅS!!!

Aj aj aj

Jag gick i mål 1 timma, 9 minuter och nåt mer efter starten. Stel och trött som aldrig förr, är verkligen långt från toppform.
Efter att först köra 25 mil sedan springa 1 mil för att ganska kort därefter sätta mig i bilen och köra 25 mil åt andra hållet var inte optimalt kan jag säga.
När jag klev ur bilen hemma fick jag hålla mig i bildörren för att inte ramla omkull. Jag hade och har fortfarande ont nästan överallt. Att det skulle bli ett jobbigare lopp än sist var jag beredd på men inte att jag skulle stappla fram efteråt.

Laddning pågår

Jag håller på att ladda upp för ett förhoppningsvis ytterligare ett varv på Lidingö Tjejlopp. Det går till så att jag den här sista dagen innan försökt hålla mig lugn och stilla.
Jag undrar alltid dagarna innan ett sånt där påhitt hur jag kunde komma på nåt så befängt som att anmäla mig till dylikt.
Inte nog med att det är ett bök att ta sig till Stora Staden för att springa en mil, Lidingöloppet är dessutom en mil upp och ned och upp och ned. Jag som föredrar och tycker det är tillräckligt jobbigt att springa på platta backen.
I år har jag inte tränat lika mycket som förra gången, men har försökt vila mig i form nu i veckan för att på så vis ta mig runt. Fast runt en mil kommer man väl alltid såvida man inte bryter benet på nån gammal trädrot men det lär inte bli några rekord i år.

The Movie

Grinolle

Jag har gråtit i mina dar. Det finns nog nästan ingen som gråtit så mycket som jag? Jag har ett behov av att gråta ut ordenligt emellanåt och det har jag dragits med ända sedan jag var barn.
Nu finns det tack och lov eller tyvärr en hel del att gråta över och finns det inga nya sorger och bedrövelser kan man alltid dra fram nåt gammalt elände ur garderoben att grina över.
Fast för ca 5 år sig bestämde jag mig för att det var färdiggrinat, jag var helt enkelt jävligt trött på att gråta. Nu skulle det vara färdiggrinat. För även om behovet finns är det förstås inte så kul i längden. Jag bestämde mig helt enkelt för att tuffa till mig och istället ge mig ut att springa så fort jag kände för att grina. Det blev till att börja med ett jävla löpande men jag höll undan bra länge och nu får jag nåt återfall emellanåt men inte värre än att det är hanterbart. Ibland måste jag bara få falla ned till botten av förtvivlans förtvivlan för att sedan återigen resa mig ur askan (läs snorpappren) som nån egen variant av Fågel Fenix.

Efter att ha börjat läsa på mer om fenomenet Highly Sensitive Person upptäckte jag till min förtjusning och lättnad att det är så gott som standard för oss HSP att vi drar oss undan för att slicka våra sår och få grina ifred. Det finns det forskning på.
Om du är likadan har jag ett tips. Passa på genom att se sorgliga filmer - då är det mer legitimt än att bara tycka synd om sig.

Riktiga gråtfilmer som är aktuella nu är:

My sisters keeper (Allt för min syster)
Hachiko - en vän för livet.

En gammal gringoding är "Breaking the Waves"

Vatten i dammen men nada i brunnen

Idag lade jag med pappas hjälp i fiberduken och dammduken och började fylla på vatten. Pumpen gick och gick och gick och rätt som det var tog det slut i trädgårdsbrunnen. Eller inte slut kanske för jag såg vattenytan långt där nere men sugslangen räckte inte ända ned till botten. Jag får fortsätta fylla på vatten en annan dag. Det är trots allt en tillräcklig vattenspegel för att träden skulle kunna spegla sig i den. Det här var roligt och det kommer att bli skitbra om man bortser från att det blev torrt i sugslangen. Men det rinner väl till igen....

Flosjönästet ungefär 30 grader varmare i september

Vi var naturligtvis tvungna att återvända även hit. Förra gången var det ungefär 16 grader kallt och nu var det nog minst 14 grader varmt och inte varmare? Fast ingen av våra utflykter tycks vara spikraka för naturligtvis höll vägverket på med oljegrusbeläggning på den extremt smala vägen vilket innebar att vi fick ta en låååång omväg på skraltiga skogsvägar och tro mig…en Avensis är ingen höjdare att köra på timmervägar med två hjulspår och en höjd hög som kebnekajse i mitten.

Jag brukar sova enormt bra ute i det fria, men inte vet jag om det var vaxskivlingarna och tofsskivlingarna vi hittade på vägen dit och stekte upp över elden eller om det var något annat för jag drömde ovanligt nog den ena mardrömmen efter den andra första hälften av natten och bestämde mig ungefär vid ett tiden att jag skulle ligga vaken ett tag. Jag orkade inte med en enda mara till. Jag slumrade dock till igen efter en tid och då gav sig tack och lov marorna av till nya platser och resten av natten blev lugn.

En vacker plats och fantastiskt vackert höstväder var det i alla fall. Längtar redan efter nästa tur men jag tror jag skippar svampmiddagen nästa gång.

Det (o)öde - en annan dag

De vakande ögonen

Klicka på bilden för att göra den större

Det (o)öde torpet

Ett av mina favoritprogram på tv är "Det okända" (faktum är att det är nästan det enda jag tittar på förutom Cesar Millan) fast själv är jag inte speciellt medial och ser sällan spöken, men det finns vissa ställen där inte ens en jordnära segpropp som mig inte kan låta bli att känna av saker.
Den som vill veta vad de menar när de i TV-programmet säger att "de känner sig iaktagna" kan besöka ett torp i närheten av ett av mina kantarell ställen. Jag passerar ofta gamla ödetorp här i krokarna men de är precis som namnet antyder just öde och inget annat.
Det här lilla torpet är vid en första anblick också att betrakta som öde men skenet bedrar - det är garanterat övergivet av de levande men man behöver bara gå över den lilla bron över bäcken som för dagen var översvämmad med anledning av ett bäverbygge och beträda den av gräs övervuxna tomten för att "känna sig iaktagen".
När jag sedan passerar det gamla Volvo PV skalet nedanför stugan med de trasiga fönstren reser sig ofelbart håret i nacken och det går flera rysningar utefter ryggraden trots att solen fortfarande står ganska högt på himlen. Jag känner mig manad att förklara med hög röst att jag inte vill något illa utan bara ska passera för att ta reda på svamparna uppe i slänten och ber om hjälp för att hitta smidigaste vägen genom ormbunkar, gräs och snår. För att ytterligare förstärka den märkliga känslan tittar jag upp mot det lilla vindsfönstret. Där står det två små vita statyer på en hylla innanför det lite trasiga fönsterglaset - den ena nästan lika hög som själva fönstret och en lite mindre bredvid - de står där bredvid varandra och tittar ned.
Jag tänkte ett ögonblick att jag skulle ta fram mobilen och ta ett foto på de vita figurerna i fönstret men slog snabbt bort tanken. Jag ska villigt erkänna att jag vågade inte - för det kändes inte rätt. Jag kan inte påstå att jag är rädd när jag fortsätter förbi torpet och upp brevid dörrarna till några uthus men jag känner respekt och några foton blir det nog inte. Det här stället har en energi som det går att skära i med kniv och då är jag lika medial som en sågbock. Det vill säga knappt alls...

Ett hål i marken

Det var verkligen ett spadtag idag och ett imorgon, men det spelar ingen roll även en snigel kommer framåt (i växthuset med en hastighet som förvånar).
Nu är det ett hål i marken och det är dags att lägga i duken eller dukarna snarare för med all den där cinnerstenen är det lite vassa kanter här och var så en fiberduk i botten kändes som ett måste.

HSP

Jag har skaffat mig en diagnos. Äntligen har jag tack vare Sanna Ehdins blogg fått några bokstäver på det som jag haft i 46 år men inte kunnat sätt ord på. Något som jag bitvis har lidit av och använt mycket tid och kraft till att lära mig hantera.

Jag är en HSP - Higly Sensitive Person

Nu vet jag varför jag blir utmattad av att umgås med normala trevliga människor längre stunder än cirka tre till fyra timmar, varför jag helst tar egen bil när jag ska någonstan (det är för att kunna fly när det blir för mycket), varför jag tankar energi när jag är ensam och inte tillsammans med andra, varför jag som barn hellre satt inne för mig själv och pysslade istället för att vara ute och leka med andra barn (Tack gode Gud att dagis inte var uppfunnet på 60-talet och att jag hade kloka föräldrar) och många, många andra saker som jag känner igen. När jag gjorde testet fick jag nästan alla rätt. 23 av 27 möjliga så på sätt och vis är de få saker som inte stämde nästan mest intressant...
Jag är nämligen inte speciellt smärtkänslig (snarare tvärtom), jag är inte känslig för koffein då jag är totalt odisponerad för droger av nån sort och jag reagerar inte speciellt på att vara hungrig utan blir bara lite matt och jag kunde faktiskt gå in i mig själv även när det var rörigt omkring mig t.ex. när jag gick i skolan bara jag blev lämnad ifred.

HSP är ingen sjukdom då ca 15-20 % av befolkningen har det men det är tillräckligt få för att bli missförstådd av många.

Tror du också att du är HSP Läs mer om det på nedanstående länkar:

http://www.hsperson.com/
http://www.highlysensitivepeople.com/

Jag förstår faktiskt hur lättade människor känner när de äntligen får en diagnos som ADHD, Aspergers eller något annat....

Störigt för trånga trädgårdar

Har man ont om anlagd odlingsyta kan man alltid odla på höjden. I år har störbönorna gått super efter några kalla vrånga somrar. Skördar massor av mjälla lila störbönor på dessa till antalet ganska få stänglar som slingrar sig på långa armeringsjärn. Riktig roligt och en favorit att satsa på till skillnad från den insektsdrabbade kålen. I bakgrunden syns förutom Kokopelli squash och i förgrunden växer reseda bland mangold och ogräs dessutom har vi solrosor och jordärtsskockor till vänster.

Nitälven - en kortis för kontinutet

Det var inte lätt att få ihop den mellan hastigt avlidnet lamm, bymöten, trasiga datorer och andra bokningar men det blev en liten mellanlandning vid Nitälven. Vi hade tänkt oss Dansarbacken men där var det Holländare på plats. De har förvånansvärt nog hittat ut i dessa ödemarker. Vi tog då sikte på Havsjömosse än en gång eftersom vi kom ganska sent och var hungiga. Det var inte läge för några långa vandringar då mörkret faller på ganska snabbt så här i mitten av augusti.

Några fantasilösa men inte speciellt lata amatörer hade dessvärre pyntat till den tidigare vackra steneldstaden något rent förfärligt. Av den vackra steneldstaden var knappt ett spår och de hade skottat fram drivor med sand och lagt dit stockar i nån märklig V-form så det tog ett tag att återställa de utspridda stenarna till en hygglig eldstad. De kunde väl åtminstone lämna platsen någorlunda i det skick de hittade den? Och vad var det för fel på den från början kan man undra?

Jag fick ändå tillfälle att inviga min nyinköpta träkåsa innan det bar av hemåt på måndagmorgon mot nya förpliktelser och bestyr..

Kokospelle goes festival - Urkult 2010

Det är så att man blir förvånad själv då man vid närmare 50 än 40 packar bilen och ger sig iväg på festival i dagarna tre. Jag som knappt går ut annars och de få gånger jag gör det är jag som askungen och går hem före midnatt.

Urkult är ...... vad ska man säga en lite alternativ festival i Norrland med världsmusik. Förutom artister av världsklass är inriktningen ekologisk, röd-grön och flum. Det var en fin festival många barnfamiljer då det fanns massor av aktiviteter och lekplatser, blandade åldrar och hela Sveriges(?) rastafaris och överlevande hippies samlade på ett och samma ställe i trasselhår, färgglada mössor, ballongbyxor och annat tillhörande tingel-tangel.

Urkultsplatsen ligger på en vacker höjd med gles tallskog i Näsåker invid Nämforsen i Ångermanälven. Platsen har varit en samlingsplats för människor sedan stenåldern vilket de många hällristningarna och andra fynd vittnar om.

Detta blev en megados i upplevelser där den ena höjdpunkten som avlöste den andra. Allt från arkeologiska exkursioner via massor av god mat till fantastiska konserter med bland annat Theresa Andersson, Kroke, Mari Boine och många många fler.

Hur mycket skadedjur på kålväxter finns det?

Jag ska aldrig mer odla kål och dito broccoli! Det måste vara den mest hopplösa gröda som finns för amatörodlare. Två år på rad käkade jordlopporna på plantorna direkt efter utsättning och det som var kvar tog kålfjärilens gröna larver hand om.

I år fanns det inte en jordloppa så långt ögat nådde (vart tog dom vägen kan man undra?) och inte såg jag till några kålfjärilar heller. Då dök den upp. Kålmalen!!!
Även om broccolin klarade sig hyggligt till växten är det i det närmaste oätligt för när man lägger den i kokande vatten kommer de små larverna fram. Pyttesmå och många väller de ut ur buketten.
I nån bok stod det att enda sättet att bekämpa den är att plocka bort larverna för hand. Fast då ska man verkligen inte ha något annat att göra på dagarna och totalt sakna andra intressen i livet.
Nej aldrig mer en kålväxt i mitt grönsaksland. Det finns trots allt besprutad kål i affären...

När färden är målet

Den här sommaren har det redan blivit två långa dagsturer på den trogna lilla Hondan NX250. En tur uppåt Grangärde, Nås och Fredriksberg och en annan mot Karmansbo, Engelholms Bruk och Söderbärke. Det allra bästa med MC-turer är att jag tänker så bra där på cykeln eftersom jag sitter där jag sitter och kan inte göra annat vilket i sin tur beror på att själva resan är målet. Jag ska liksom ingenstans utan är där jag är.

En trivsam detalj är också att det går åt knappt 3 dl bensin per mil under denna zen-upplevelse.

Filmen är från Nås-turen:

Ack om slaggsten vore guld värt

Det går inte fort men långsamt framåt med ett spadtag idag och ett imorgon. Första 20 cm är förhållandevis lättgrävt förutom precis när jag ska igenom grässvålen och hacka av en och annan rot. Men på ett ställe har jag testat att gräva ur lite djupare och jag undrar vad som egentligen funnits på denna plats förr i tiden. Hela trädgården är som en stor kolbotten och jag är nu nere på kolnivån tillsammans med en jävla massa slaggsten. Det är inte konstigt att saker har svårt att växa i denna kolslaggöken som lurar precis under sandjorden.
Hoppas på svalare väder då kanske jag orkar med mer än en skottkärra per dag? Ett recept på en ny Bufrenburk skulle inte heller skada då det är väldigt rygghårt att skotta slaggsten.

En annan damm

Nej, ingen fara - det är inte Kokospelle som har knarkat och gjort damm på två dagar. Det här är min pappas fina damm omgiven av de fantastiska blommorna som han köpte som små pytteskott i våras. De "fula" frigolithjärtanen som ligger i dammen är inte där som utsmyckning utan för att de riktiga näckrosorna står på tillväxt. Skator äter inte bara röda jordgubbar - de äter även röda guldfiskar så fiskarna måste ha något att gömma sig under.

Ingen vanlig damm

Som om jag inte hade nog att göra förut.... så har jag nu fått för mig att lägga till ännu en grej på min "prova-på-innan-jag-faller-död-ned-lista" . Jag har nu fått för mig att jag ska göra en damm i trädgården. Jag är förmodligen inte riktigt rät i huvudet? Men vissa saker bestämmer jag inte själv utan jag följer bara med i flödet och tar som det kommer.
Jag inser nämligen att om min pappa efterfrågar 4 x5 meter dammduk (och butiksinnehavaren själv håller i både saxen och tumstocken) , köper duken, får den utburen i bilen av samma butiksinnehavare) för att sedan upptäcka när den skall läggas ut över det grävda hålet att 20 kvm mirakulöst har blivit 40 kvm(!) på endast några timmar så är det någon däruppe som tycker att jag också ska ha en damm....

Det är bara att sätta igång att gräva alltså.

Klippte bort en gammal brudspirea idag för att göra plats för projektet. Har redan börjat visualiserat fontäner, dimmaskiner och lampor som utsikt från balkongen. Det här blir roligt.

Levnadskonstnär

Lotta på Bråkmakargatan sa en gång fritt citerat att "tänk vad jag är bra - jag kan nästan allting" och det är inte utan att jag kan identifiera mig med Lotta emellanåt. Det är nämligen det som är resultatet av att vara den ultimata levnadskonstnären utan en enda specialitet.
Att man kan nästan allting, för nu jag har snart provat det mesta utom bungy-jump, segling och bergsklättring. Jag kan rida in en häst, åka motorcykel av alla storlekar, gjuta en betongplatta, brodera, virka, sticka tröjor och slå i spik. Jag kan måla i akvarell, olja och pastell. Jag kan sy gardiner, laga mat och baka, jag kan bygga häststängsel, spåra varg och överleva i vildmarken. Jag kan kasta pil, skjuta prick, spela djembetrumma, flöjt, piano och läsa noter bara för att nämna något. Fy fan vad jag är bra!
Bra kvinna reder sig själv.

Själsfränder

Det händer inte så värst ofta, nästan aldrig närmare bestämt, men ibland dyker de upp. Människorna man aldrig träffat förut och så möts man genom gemensamma vänner eller släktingar. Från första ögonblicket är det som att man känt dom i hela sitt liv fast man som jag är 46 år fyllda.
Det är som om de vibrerar av samma energi, det går lätt att prata och efteråt känner man sig både piggare och gladare än på länge.

Längtar redan till nästa tur

Sommarens kortaste natt i Kindlatornet -

Förra året kom vi inte iväg ut i juni vilket vi kompenserade i år på natten mellan den 20 och 21 juni. Visa av knotthelvetet på Packers förra sommaren gav vi oss iväg till Kindlahöjden med sikte på utsiktstornet. Som baktanke tänkte vi att är det miljaders med knott så är de väl inte i tornet iallafall(?).

Vad vi däremot inte räknat med var att det skulle svärma Örebroare den här kvällen på Kindlahöjden. Nog för att jag visste att sommarsolståndet var den 21 juni men jag hade inte tagit reda på att själva solståndet ägde rum klockan 11 på förmiddagen vilket i sin tur innebar, om man är petnoga - att natten TILL den 21 var några sekunder kortare än den som kom efteråt.
Precis när vi slagit läger och fått fram kvällens lammgrillare så brakade det till i skogen och det dök upp en svärm precis så här jävla petnoga Örebroare. Laddade med trummor, didgeredos och chips(!) anlände de för att fira sommarsolstånd på Kindlahöjden. Om vi blev förvånade så är det inget mot vad dom blev när de upptäckte att kultplatsen redan var bokad så att säga. Knotten minskade behändigt till en knapp åttondel då de blodsugande små asen snabbt delade upp sig på fler personer.

Trumspelarna tog ändå en rast med oss, de flesta på gott humör om än aningen besvikna. De stannade till solen gick ned för att beskåda det från tornet för att sedan ge sig av till en annan sovplats med sina instrument och chips.

Lugnet lade sig än en gång över Kindlahöjdens skog endast en pärluggla och en svag ton av trummor på avstånd hördes när lilla systern och jag bäddade längst upp i tornet och pappa i enmanstältet tillsammans med hunden i eget myggtält.

Natten var fridfull tills solen strax skulle gå upp för då började hunden skälla hysteriskt och tornet svaja och trumgänget var tillbaka för att se solen gå upp. Ett förfärligt spring måste jag säga fast hade de inte kommit klampande hade jag förmodligen missat den fantastiska soluppgången vid halv tre tiden som kunde beskådas mellan spjälorna direkt från sovsäcken... sedan försvann Örebrogänget för andra gången denna korta natt.

Det var en fantastisk upplevelse att sova i det höga svajande tornet högt över grantopparna med en lätt bris utanför sovsäcken. Inte en knott på hela natten!

Den blomstertid nu kommer

I sommar ska jag plocka mycket blommor. I Hyttan har vi världens största liljekonvaljer och fastän jag inte hade tid att övervaka tillväxten i år tog de sig ovanligt bra. En stor bukett hamnade i den gamla mjölktillbringaren.

Petter-Nils filmen

Vad var det jag sa om kultingpesten

Den meningen är verkligen helt onödig i de flesta sammanhang, för de som sa emot vet oftast ändå. Men i det här fallet och på en blogg kan jag bara inte låta bli:

Vad var det jag sa?

Artikel i Dagens Medicin

i Ny Teknik

......och allt du önskar skall du få

Man ska vara försiktig med vad man önskar. När jag var 14 år ville jag bli veterinär men betygen räckte inte till så jag hamnade på en personalavdelning istället. Föga anade jag att jag nästan skulle bli fullärd på hästens alla sjukdomar innan jag fyllt femtio.
Mina hästar har snart gått igenom "Hästens sjukdomar" från A till Ö.



Vallacken Kokopelli har testat de flesta och det mesta.

Han startade upp med en Inflammation i en Tillväxtzon när han var ett och ett halvt. Djursjukhus och Finadynebehandling, han blev sparkad på frambenet och fick Lymfangit (läkte ut tack vare att vi promenerade en hel dag och en halv natt.
Han fick infektion när han kastrerades då jag fick ge sprutor stora som hus två gånger om dagen i nästan en vecka.
Han har blivit sparkad av min andra häst på Framknät inte en gång utan vid två tillfällen så att det blivit som en fotboll (penicillinsprutor två gånger om dageni nästan en vecka) och på hasen så att hela benet svullnat (ännu mer penicillin) och han varit nästan blockhalt och man förundras över att åtminstone några ledben fortfarande är hela. Han har skurit upp sig ovanför ögat vid två tillfällen och en gång fick han aktutransporteras från betet för att sys. Penicillinsalva. Eftersom jag även behandlat en pytonorm som haft lunginflammation en gång med penicillin sprutor vet jag hur man ger penicillin och även hur man INTE gör.
Sista sparkskadan fick nämligen Kokopelli en penicillinchock när jag träffade en blodåder sedan dess har han av någon märklig anledning inte behövt penicillin nåt mer. Jag ryckte då bakskorna på min andra häst vilket kan ha medverkat en del.
En midsommarhelg tillbringade jag med ett tjockt bakben i sommarhagen och tvättade och gjorde omslag när han trampat in en flis. Då lärde jag mig att göra jodopax och asolspritsomslag men även hur man undviker att bli sparkad.
Han har också åkt fram och tillbaka till djursjukhuset som fyraåring med kotledsinflammation i båda frambenen, sprungit ikull en veterinär vid böjprov och varit med om att tappa ett hjul på transporten på en av resorna dit. Det var den gången jag bad att det skulle ge mig lugnande medel istället för att ge hästen.
Han har röntgas och sprutats med diverse medikament.
Han har också haft mugg och vid ett tillfälle lyckats med ett spiktramp som med en hårsmån bommade vitala hovdelar. Märkligt nog har han aldrig haft hovböld trots en usel hovkvalité men sömtryck har vi haft.

När Kokopelli är frisk mellan varven tar det lilla stoet vid. Hon är född med sommareksem som jag kan en hel del om vid det här laget. Sedan fick hon en snöig vinter kolik (dock inte värre än att vi redde ut det själva) men det var på håret att magen kom igång.
Hon har fått närapå mjölkstockning fast hon aldrig haft föl då hon blev skendräktig så att det gick att mjölka henne.
Hon lyckades sedan få Erlichia som är en fästingburen sjukdom går även under namnet Anaplasma. Distriktsveterinärerna tycket det var ett "intressant fall" eftersom hon var den första i Bergslagen som hade fått Erlichia 8-/.
Nu har hon toppat med Fång vilket väl är värst hittills och jag håller nu på att läsa på som bäst om ämnet.

Jag vill inte längre vara veterinär.....

Svarta hål i det gröna

Det är inte bara i rymden det finns svarta hål. Försommardagarna och -kvällarna är fulla av dom och ser man inte upp kan man trilla ned i ett sånt där svart hål rätt som det är när man vandrar omkring i den skira, skira grönskan bland doftande liljekonvaljer och syrener.
Det är så fantastiskt vackert att det gör ont och det kan bli så förfärligt vemodigt. Den som bara är aningen melankoliskt lagd upplever ibland en förfärlig smärta i allt detta vackra.

Enda boten är att ta på sig springskorna och springa och springa till man inte orkar mer.

ÅH NEJ!!

Det är sista maj idag. Årets "mesta längta månad" är slut om två timmar och jag har för ovanlighetens skull inte riktigt hängt med. Hur kunde det bli så här?

Kanske för att den var lite kall och seg i starten? Jag vet inte men nu trycker vi på slow-motion knappen ett tag för om tre veckor vänder det. Andas in och andas ut. Lite mindfulness och juni kommer att gå mycket, mycket långsammare. Det är jag helt säker på....

Majas press-stress

I år blev det inte mycket frid på min semestervecka i maj. Jag som alltid är noga med att se på när liljekonvaljer växer har haft mitt livs mest uppskruvad majmånad på den här sidan sekelskiftet, även om det varit en del ljusglimtar mellan projekten. Som tur är så är energin på topp och jag verkar ösa ur livets källa.
Till projekten hör renoveringen av vardagsrummet och förberedelser för att gjuta stallgolv.
Till ljusglimtarna mellan maja-pressen hör målareftermiddagarna hos Maria i Löa och det långsamt framskridande arbetet i trädgården och så blev det ju uteliggarnatt i Kaljoxadalen.
Och sen inte minst besöket av min släkting från Västerås. Det rullar på ändå mellan hägg och syren.

Petter-Nils och cigarrtickan

Äntligen bar det av ut i vildmarken igen för en natt under bar himmel. Efter en fullständigt sönderstressad majmånad kom vi iväg.
Än en gång till Petter-Nilsberget (det heter faktiskt så) i Kaljoxadalen. Det fantastiska stenbordet med eldstaden stod kvar men pärlugglan hade dragit till nya trakter. Istället höll göken oss sällskap hela kvällen. En lite kylig majkväll.
Årets nyhet var fnösktickan som fick fungera som myggrökelse (inte för att det var så värst mycket mygg men det var knappast tickans förtjänst)
Över Nils-Petter berget spred sig en lite söt lukt som påminde om de "fina" salongerna. Det luktade svagt av cigarr när tickan långsamt pyrde bort till stoft.
Vaknade av kvittrande skogsfåglar en underbar majmorgon.









"I went to the woods because I wished to live deliberately, to front only the essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, when I came to die, discover that I had not lived."
Henry David Thoreau ur Walden

Trendkänslig eller trendsättare?

För ca 4 år sedan letade jag sandaler. Jag ville ha ett par med mycket mycket snören och remmar och spännen. De skulle se ut som riktigaökensandaler, nästan som sådana där som romarna hade.......Men så fan heller, affärerna var fulla med nätta sandaletter med några fjuttremmar och jag gav upp.
Jag konstaterar nu vid en titt i närmsta skobutik på nätet att jag som vanligt var ute några år för tidigt. NU kryllar det av gladiatorsandaler, det finns istället inga andra och nu är jag inte lika sugen längre.

Nu letar jag mockasinstövlar i bästa indianstuk istället. Inte med nån liten fjutt-frans utan med pynt och prassel och MASSOR av fransar. Bara så ni vet .....

Kallt kallt kallt

Det är den tionde maj idag och kvicksilvret har knappt varit över tio strecket en endast dag. Det var fasen till att vara en lång vinter. Torrt och kallt för tredje veckan på rad nu.
Det enda som kom tidigt i år var flugsnapparen som dök upp redan den 2:a maj vilket jag kan tycka var väl optimistiskt av en fågel som lever på flugor. Undrar vad den (över)lever på?

Häromdagen då jag skottade gödsel i hästhagen hittade jag ett SNÖLAGER under hästskiten.....

Elände i lagren

Jag har letat tapeter till vardagsrummet och det är inte klokt så mycket fula tapeter det finns just nu. Jag bläddrade mig igenom tapetpärm efter tapetpärm och det ena var värre än det andra. Stora blaffiga cirklar i grälla färger.
Enfärgat är inne och det funkar ju alltid men annars var det mest psykedeliska 60 och 70-tals mönster. I min generation har vi ju redan redan de där tapetmönstren på väggen någonstans mellan medaljongerna och det småblommiga. Det vet vi helt säkert eftersom vi varit med och klistrat över det där blaffiga mönster-eländet någon gång i slutet av 80-talet.

Naturläkemedel indraget

Det fanns en gång ett naturmedel i Sverige tillverkat av Hagtorn. Hagtornsdroppar - vilka kunde köpas i närmsta hälsokostaffär.
Det enda verkligt effektiva och absolut harmlösa natur(läke)medlet mot lätta hjärtbesvär, ni vet såna där symptom som att hjärtat slår dubbelslag emellanåt.
Hagtorn är en växt och den kan följaktligen inte patenteras av läkemedelsindustrin så idag är det förbjudet att sälja hagtorndroppar. Det har läkemedelsverket bestämt. Jag kan inte låta bli att undra vilka kopplingar de som sitter där har?
Läs gärna denna artikel av Karl-Otto Aly som försökte att förhindra förbudet men tyvärr inte lyckades. När min pappa skulle köpa det häromveckan fanns det inte kvar.

Det är dock tillåtet (än så länge) i övriga Europa.

Tack och lov kan inte ens läkemedelsverket förbjuda buskar att växa så det går fortfarande att köpa själva hagtornet i torkad form. Dropparna får man fixa själv effektivast med hjälp av en pava brännvin. Alkoholen får man väl liksom ta på köpet?
Visst är det väl förbannat trångsynt i detta skolmedicinska land? En av anledningarna skulle vara att människor inte skulle kunna behandla hjärtbesvär på egen hand. Man tar sig för pannan! Det kan jag väl göra iallafall behandla hjärtat alltså om det så är med bensin eller varför inte cigaretter som fortfarande får säljas.....

Recepttajm

Nu var det allt bra länge sen jag skrev om mitt egentliga favoritämne bortsett från utelivet. MAT!
Jag har ju för vana att regga alla bra receptgrejer jag kommer på här i bloggen för att ha det kvar då jag är så glömsk.

Nu har jag världens bästa basrecept på kycklingbröst som bara måste sparas. Grunden är kycklingfile. Jag tar så många jag tror mig kunna äta upp eller som jag tror mina gäster äter upp plus några till.

Kycklingfilén strimlas i ca 1 cm stora strimlor och läggs i marinad. En marinad som kan anpassas till det stuk jag tänkt mig på middagen.

T.ex.

Till tortilla:
Olja
chilipulver
spiskummin
krossad vitlök
salt
peppar

Till pasta a la Italien:
Olivolja
Citron
Basilika
Svartpeppar
Salt

...och så vidare efter eget huvud. Men här kommer några oprövade idéer

Indiskt: Olja, GaramMasala, Tandorikrydda, gurkmeja, nejlikor, kummin, salt peppar etc.
Marocko: Mammas krydda (spiskummin, koriander, chili, paprika m.m.), vitlök och olja
Thai: citrongräs, fishsauce, färsk koriander, räkpasta, grön eller röd currypasta etc
Japanskt: Kikkomansoja, risvinäger eller varför inte nån färdig Teriyaki sås
Kinesiskt: Hoisinsås salt och peppar.
USA: Barbequesås i mängder

Kycklingen får dra i marinaden någon timme och sedan häller man över hela klafset i en ugnsäker form och sprider ut kycklingen. Sätt ugnen på ca 200 grader med grill. Låt kycklingen stå inne ca 15-20 minuter och servera med passande tillbehör. Enkelt och lätt att variera.

Jag tog den italienska varianten ikväll och serverade med pasta, färsk basilika och parmesan. Det var jättegott, så gott så det var slut innan jag kom på att jag borde tagit en bild.

Havsjömosse i april - nystart med favorit i repris

Inspirerad av Lars Monsens Nordkalotten 365 har vi nu legat ute en natt i månaden i ett helt år. Vi gjorde en återkoppling i april genom att återvända till startpunkten. Havsjömosse i april. Denna gången visa av erfarenhet med både extratält och förbättrade ryggsäckar. En annan intressant upptäckt är hur förfallet längs våra kanotleder och rastplatser ökar i takt med nuvarande regerings tid vid makten. Genom att ta bort "Gröna jobb" och andra åtgärder för personer med diverse handikapp som gör att de inte klarar av den ordinära tuffa arbetsmarknaden blir de välbehövliga insatserna i våra naturreservat kraftigt försämrade. Soptunnan var borta och det fanns inte ett vedträ att tillgå samtidigt som de här människorna går på socialbidrag och sjukersättning istället.

GRRR! Bort med den förbannade alliansen vars tydliga spår även visar sig PÅ VÄG till naturreservaten. Snart har man avverkat hela Bergslagen och inte en skog värd namnet finns kvar att se för den som våga åka av riksvägen. Också en effekt av nuvarande regerings politik där aktieägarnas vinster går före naturen.

Men det var ju inte ett politiskt inlägg detta skulle bli utan en skildring av vårt uteliggarprojekt.
Här är årets turer:

Havsjömosse i april
Karljoxa på valborg
Murstensdalen-bonus i maj
Packers ö i juli
Augustinatt vid Klosstjärn
Nitälvsbränna i Nitälvsdalen i september
Dimhöljda mossar på Kindla i oktobernatten
Tattarblod - dansarbacken i November
Murstensdal blev månskensdal i December
Flosjönäset i januari
Fyspass- Rödbergstjärn i februari
Blötsnö på Rombohöjder i mars

Kommer vi att ge upp nu och stanna i den vanliga sängen årets alla nätter? Naturligtvis inte men det kommer inte att bli en upprepning även om vi säkert återvänder till vissa platser under vissa tider. Packers i juli kommer jag dock garanterat hoppa över och välja något annat tema. Vi är fullt rustade för nya äventyr och idéer även om det strikta månadskravet kanske blir lite upplättat... Att sova ute ger dock ett värdefullt avbrott i ekorrhjulet och en natt i det fria emellanåt rekommenderas.
Nu firade vi året som gick med kycklingfajitas vid samma plats som i april förra året även om det nu gått nästan två veckor längre in i månaden. Nitälven hade betydligt mer vatten i år, det var mycket mindre snö vilket förvånar efter denna snövinter och tjällossningen var inte tillnärmelsevis lika bedrövlig.

Här är några av årets bilder.