lördag 27 februari 2010

Fyspass - Rödbergstjärn i februari

Man måste inte ha en mental störning för att häva på sig en tung ryggsäck, spänna på sig skidorna och ge sig iväg i djupsnön i mörkret rakt in i granskogen en fredagkväll i slutet av februari men det underlättar.....
Det blev ett rejält fyspass att ta sig till Rödbergstjärns stuga i Kindlareservatet 3 km i den meterhöga snön. Hade naturligtvis tagit fel stavar och när man satte mina mes-stavar gjorda för preparerat elljusspår i den här snön sjönk de så djupt att handtagen nådde någonstans i knähöjd.

Vi hade förvisso skidor på fötterna men det går inte med bästa vilja i världen hävda att vi "åkte skidor" utan det var mer som att "gå på skidor" och vi sjönk bara ca 30 cm istället för 80 cm vilket vi gjort om vi gått utan skidor....
Lilla systern verkade däremot hitta stilen på de gamla trälaggarna med kabelbindning så hon drog iväg förvånansvärt friskt och försvann bakom en snötyngd gran. Jag var onekligen och oåterkalleligt efter - långt efter och jag hade ändå någon form av dike att åka i.
Jag har haft lite ont i ryggen de sista veckorna men inte värre än att det gått att härda ut men nu däremot nådde värken nya höjder med packningen och skidor i djupsnön. Högerhöften värkte ett tag vid varje skidsteg så jag trodde benen skulle vika sig. Det värsta är att det gjorde de också- benen - vek sig alltså. Ibland fick nämligen skidorna för sig att de skulle glida till lite i snön vilket ju egentligen är deras uppgift och då blev det för svårt.
Helt plötsligt framstod själva "skidåkandet(!?)" som rena barnleken för det var ingenting emot att försöka resa sig upp i djupsnö med ryggsäck på ryggen och skidor på fötterna från liggande. Jag fick några flashbacks från skolans traumatiska skidåkningar där på näthinnan ett tag när stavar och skidor blev som plockepinn. Men eftersom alternativet var sämre (att ligga kvar) var det bara att kämpa på. Även pappan låg ett par gånger i den djupa snön och sprattlade men lyckades reda ut virrvarret av skidor och ryggsäcksremmar.
Även med myrsteg kommer en kvinna fram till sist. Det tog två timmar att åka tre kilometer och då var det ändå plogat på vägen den allra första kilometern.
Som tur är var kojan ovanligt fin, synd bara att det knappt fanns någon ved(!) Men det stod nån gammal krokig vrestall lutad mot väggen och den sågade pappan upp i bitar för att få veta av lilla systern att det skulle föreställa nån slags installation(?) som stått där sedan kojan byggdes. Men länsstyrelsen får vara glad att stegarna fortfarande är intakta och den lilla trästolen likaså.
Och så det blev iallafall brasa, hamburgare, Åbro original, kaffe, sockerkaka och god sömn även denna gång. En fredagkväll fjärran från chipsreklam och betydligt mer spännande än nåt OS i Vancouver. Curling? Hur spännande kan det va?
Hemvägen gick bättre, inte lika många rovor, inte lika ont i höften och dessutom var det ju faktiskt dagsljus och spårat kvällen innan av tre galningar.




Filmen av Clas Backius:


torsdag 25 februari 2010

Komposterad, uppbrunnen och återvunnen







När jag dör undrar jag ödmjukt om jag skulle kunna få bli nergrävd i gödselstacken eller åtminstone bli komposterad? Eftersom gödsel "brinner" borde man väl kunna hävda att det är en kremering fast i "slow motion"? Det borde inte ta mer än ett år att bli till mull i en gödselstack av hygglig kvalité, i en kompost måste man nog räkna med ytterligare några månader...

När man sedan är säker på att maskarna gjort sitt vill jag bli spridd bland rosor och liljekonvaljer eller i nån syrenhäck. Fast blomsorten är jag inte så petnoga med. Till och med ett morotsland skulle duga.

En ordinär jordbegravning är iallafall det sista jag vill ha eftersom de gräver alldeles för djupt och långt förbi hummuslagret där nedbrytning till jord sker. Där nere i blåleran eller vad det nu är för hårt grus ruttnar man långsamt bort utan ett endaste litet kryp till sällskap. Usch!

Ekologisk frystorkning kommer tvåa efter kompostering och gödselvarianten, fast det verkar vara betydligt mer pyssel med det.

En arbetskamrat uttryckte att han kunde tänka sig att bli dumpad i en gruva men där ruttnar man väl aldrig bort efter ordning utan riskerar att hamna i nån glasmonter på museum om tusen år - som bockstensmannen.
Jag undrar förresten när gränsen går mellan gravskändning och utgrävning? Hur lång tid ska jag vara död för att det ska vara ok att placera mig till allmän beskådning under spotlights på museum?

onsdag 24 februari 2010

Practical Magic


Det är en halo runt månen ikväll. I filmen "Practical Magic" fick jag fått lära mig att det betyder att trubbel inte kommer långt efter. Jag hoppas att det är fel och att det bara är ett ljusfenomen i meterologin.
Nu har jag ställt in tågresan imorgon iallafall eftersom undantagstillstånd tycks råda i järnvägsspåren eller snarare verkar det inte råda nånting där eftersom det mesta är inställt. Det känns efter kvällens astronomiska observation som ett korrekt och klokt beslut.

fredag 19 februari 2010

Fredagsstädning - en nygammal trend

Det har på den senaste tiden dykt upp ett nytt ord som jag bara hatar så jag ser rött och får lätt hjärtklappning (det är antagligen läge för psykoanalys här).

Fredagsmuuuus! Som är nån slags fittutalning på det sammansatta ordet fredag och mys som någon.... OLW var det visst gjort ett begrepp av.

Fredagsmys (jag kan nästan inte skriva det utan kallsvett)

Definitionen känns lite som - Köp chips, nåt att dricka, samlas i soffan med alla barnen (om man har några) och titta på Let´s dance eller nåt annat dravel och försök att inte somna före ungarna.
Eftersom jag av hävd avskyr det mesta som jag blir påprackad alltifrån prenumerationer på strumpor av telefonförsäljare till Alla Hjärtans Dag myser jag numera alla dagar i veckan - UTOM på fredagar. Det är nu min officiella städdag.

Tacka vet jag en hederlig söndagsmiddag.

torsdag 18 februari 2010

Hårtecken

Mer snö är visst på väg och tittar man ut genom fönstret tycks det långt till sommaren. Fast upptäckte idag att min ena häst Kokopelli har börjat första hårfällningen vilket kan sägas vara ett säkert (h)vårtecken. Han fäller alltid i två omgångar. Måste vara nåt amerikansk?

tisdag 16 februari 2010

Bolibompan i Vancouver

Jag skulle kanske kunna tänka mig att titta på OS om det inte vore för alla fjantiga och tramsiga sportjournalister som hade gjort sig bättre tillsammans med Drutten, Gena och Björne.
Sporten är väl sevärd för de som är intresserade av den. Duktiga, seriösa kvinnor och män som jobbat hårt och tränat för detta. Tävling, svett och tårar.

Men sen...... lekstugan omkring drar ned tillställningen till rena Bolibompan. GAH!

Nu vann Kalla Guld. Grattis! Bra! Självklart ska hon intervjuas och gratuleras men det är liksom ingen hejd på tramset och ältandet och vältrandet. Hon intervjuades i nån sportkanal nu ikväll och av alla tusentals mejl hon fått drar den intervjuande blondinen fram det förmodligen sämsta:
Ungefärligt citat: - Grattis nu har du Kalla förberett för ett kommande guldregn.
Men Herregud det är inte tillräckligt att hon vann, nu ska hon helst initiera ett guldregn också och sedan toppar de med att ringa upp hennes farfar.....

Det är analyser, spekulationer och trams. Måste det verkligen vara så här? Är detta verkligen vad folk vill ha?
Tillåt mig tvivla.

Bort med sandlådenivån från OS. Visa sport och seriös journalistik. Ta bort alla journalister med ett IQ och EQ som är mindre än en femårings och se om det blir nån kvar....

söndag 14 februari 2010

Vårtecken

Idag började skatorna pyssla och städa med sitt bo i rönnen. Detta trots att det ligger en halvmeter snö uppe på det. Det grejade med kvistarna och stoppade och donade och verkade inte tycka att den där snöhögen var så petnoga.

När man mockar skit inkluderande blött sågspån samt kör skvimpiga vattenhinkar dag ut och dag in i tjugogradig kyla byggs det långsamt och ihärdigt på ett islager i botten på skottkärran. Det hade hunnit bli ungefär en decimeter tjockt sedan mitten på december och satt som berget. Kärran blev tyngre och tyngre och rymde samtidigt mindre och mindre då jag drog runt på den fastfrusna gamla isen. Jag har den sista veckan försökt att ställa den i solen för att det förhoppningsvis skulle smälta lossna utan framgång. Men idag hände det äntligen. När jag kom ut vid 15 tiden och hackade spaden i kanten på isklumpen gled den ned på marken och skottkärran blev med ens ca 9 kilo lättare. DET är ett vårtecken som heter duga.

fredag 12 februari 2010

Heavy - en dag i taget

Nu är det tungt och riktigt svart. Februari har aldrig varit min månad men i år är det visst värre än vanligt. Dagens bästa stund är när jag får gå och lägga mig och dagens värsta är när jag måste kliva upp.
Men en dag till klarar jag alltid av och jag undviker helt att tänka på nåt så påfrestande som veckor och månader och år. Det är en förfärlig massa dagar det.
Fast en dag klarar jag av och tänker man efter är det egentligen det enda som behövs.

Ett krux är att min depressionsmedicin det vill säga löpningen ligger nere och skidor i all ära men det är mer prazzel och projekt att ta fram skidor och ta sig till spåret. Det kräver en energi redan i starten - en energi som jag inte har.
Detta innebär att motionen just nu står på absoluta nollstrecket, vilket i sin tur gör att signalsubstanserna i hjärnan tillsammans med hormonerna fullständigt flipprar ur vilket gör att jag inte orkar vilket gör att....... ja ni fattar?

Men snart får jag iallafall gå och lägga mig.

tisdag 9 februari 2010

Herr Hares Nattsupé

I listan med bloggar här vid sidan är det länkat till LillaBs blogg som jag gärna läser. Där stod det nyligen om Fru Älgs lunchbuffé. Jag har tack och lov ingen älg i trädgården som går lös på äppelträden utan mer behändiga besök på en annan tid på dygnet.
Det hö jag spiller till hästarna kommer det en eller är det möjligen två(?) fältharar och kalasar på varje kväll. Sent! Jag har tyvärr inte lyckats få någon bild, dels för att jag är väldigt kvällstrött men också för att de är skygga och har långa snabba ben. Det har endast blivit korta glimtar. Jag ser dock spår och de lämnar en massa små mörkbruna lortar ute på gården.
Jag gillar det av flera skäl bland annat för att det inte gör så mycket om jag dräller lite med höet. Jag dräller till och med lite extra på flit....

söndag 7 februari 2010

Det vita helvetes-föret

Jag som önskade mig lite rimfrost och sedan efter skidinköpet ett par tre decimeter att åka skidor på. Suck! Skidföre blev det iallafall med råge kruxet är att jag inte orkar åka på det. Det har hittills kommit ned minst åtta dec av denna vita skit!
Problemet just nu är att när jag skottat av alla vindskydd och tak och fan och helvete är jag helt golvad. När jag sedan gjort en gång till dynghögen och till jordkällaren för jag vet inte hur många gånger i ordningen har jag efter ett heltidsjobb ingen ork att åka några jävla skidor.
Är man redan blöt i svett och musklerna värker har jag inte motivation nog att ens plocka fram några nya skidor - hur dyra de än var.
Ska man dessutom försöka underhålla två hästar ( när de hotar med att äta upp stängselstolparna i brist på annan sysselsättning i snömassorna) genom att släpa hem en och annan asp eller gran i den midjehöga snön är tanken på en skidtur i nivå med en resa till månen.

Vilken irriterande paradox.

Försöker ladda imorgon igen.......

lördag 6 februari 2010

Ord för snö

Det sägs att samer har hundra ord för snö, jag har bara ett: "fan"!

Jag svamlade nån gång i mitten av december att jag kanske skulle kunna tänka mig att börja gilla vinter. Jag tar tillbaka! Min rygg värker av allt skottande, taken bångnar och växthuset håller på att försvinna i massorna. Jag pulsar inte längre fram till växthuset för att skotta av taket, jag pressar mig fram med snö till midjan....Delar med mig av några dagboksanteckningar jag fått av en god vän. Mentalt befinner jag mig nu någonstans runt julafton:

9:e December
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte
varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det någotvackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort.
Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på
nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom
snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12:e December
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger
att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på
vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen.
Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är
glad att han är vår granne.

14:e December
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit
till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men
jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet!

Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15:e December
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället.
Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill
skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag
tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16:e December
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme...Roligt..

17:e December
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man
ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.

20:e December
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita
skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!

22:a December
Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit
jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte
kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23:e December
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle
juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon
inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan kärringjäveln ljuger!

24:e December
15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt
av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på
han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..

25:e December
God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på
att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!!
Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog
till den jäveln i huvet med skyffeln...

26:e December
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!!
Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna...

28:e December
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.

29:e December
25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa
in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??

30:e December
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog
honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma...

31:a December
Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här!!

8:e Januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?