Mars på planeten Mars

Tänkte köpa en påse Snickers häromdagen från företaget Mars men fick syn på den ganska stora texten i ena hörnet att den nu "innehåller mindre mättat fett". Min tanke var genast att:
-Shit, vad innehåller den istället då?
Jag upptäcker då att företaget Mars mosat den full med onyttig solrosolja innehållande omega6 istället. Omega-6 som vi redan har i överskott och som är inflammatoriskt. Vi äter alldeles för mycket Omega-6 i vårt moderna samhälle.

Var har den godis-VD:n varit de senaste 5 åren? På PLANETEN Mars?

Smör och kokosfett är stabila fetter som tål upphettning bra och det finns ingen modern forskning som tyder på att det skulle vara farligt.

Nu har jag i och för sig inga illusioner om att Snickers med allt sitt socker skulle vara "nyttigt" men man behöver ju inte göra det värre än det är....
Jag lade tillbaka Snickers-påsen och svär på att aldrig köpa en Snickers eller nåt annat från det företaget förrens de ändrat receptet.
Här får dom lite lästips för att uppdatera Sina kunskaper om mättat fett och de påstådda riskerna: (för säkerhets skulle mejlade jag dom också)

http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2010/09/29/whos-experter-har-ignorera/index.xml

http://www.kostdoktorn.se/kolesterol

Och om kokosfettets förträfflighet:
http://www.paulun.se/page5504412.aspx

Transfetter däremot vill vi konsumenter inte ha. Läs på! Gör om! Gör rätt!

Lyxliv

Det finns en omvänd fördel med att campa ute på vintern har jag noterat och det är att livet här hemma blir att kännas så himla busenkelt. Även om huset är långt ifrån tipptopp fyller det mycket väl sin funktion.
Det går att tända lamporna (nåja för det mesta iallafall) och det kommer varmt och kallt vatten ur kranen för att nämna något.
När det blåser och viner med snö runt knuten kan jag efter att ha varit ute och tagit hand om hästar och utomhussysslor värma mig på elementen och tassa runt i tofflor. Jag kan läsa en bok i sängen innan jag somnar! Vad fantastiskt lyxigt jag har det.

Eld i mörkret

.... och här kommer traditionsenligt min pappas kortfilm från Dansarbacken.

Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten

November igen och fullmåne, bakom ett ganska jämntjockt dis men ändå. Månen höll naturen benvit och ljus hela novembernatten .

Vi valde än en gång Dansarbacken för november månads övernattning och det största skälet är att systern hörde vargarna yla där i förra veckan och såg spår så sent som dagen innan. Fast vi hörde varken yl eller såg några vargar. De här kommentarerna jag läser och hör ibland om att människor ska vara så rädda i glesbygd så att de inte vågar gå ut för att det finns varg ter sig alltmer patetisk.
Fast vi har en yster bordercollie som lockbete har vi aldrig hört en varg och än mindre sett någon och då väljer vi ändå många gånger område med hopp om det - så även gång.

Fast något var det som passerade framåt aftonen för hunden tittade helt plötsligt in bland granarna, upp mot stigen och skällde varningsskall:
- Det kommer någon!

Vi stirrade in bland skuggorna och när hunden sedan satte sig och viftade glatt på svansen så var vi helt säkra på att någon vandringsman skulle dyka upp bland granarna i det lätta snöfallet vilken sekund som helst för det har ju hänt förut.
Ingen kom, iallafall ingen som vi kunde se. Då blev hunden riktigt upprörd och ställer sig upp för att denna gång istället skälla aggressivt, dra i kopplet, resa ragg och hålla upp svansen i en varnande plym.
Vi gick iväg längs stigen med pannlamporna för att se efter vad det kunde vara, men såg ingenting. Inga spår i den vita snön mer än våra egna lätt översnöade och när vi kom fram till bilen och vägen fanns det varken bilspår eller andra spår i den vita snön.

Vad var det som kom eller passerade i novembermörkret? En vandrare från svunna tider som hittade lite sällskap på sin färd eller var det en varg som var på väg? En varg som vek undan av röklukt, människodoft och hundskall.
Det får vi aldrig veta. Men för första gången sedan vi började ligga ute var det fortfarande glöd av den sista stocken vi lade på elden på kvällen. Den brann nästan hela natten som om någon skött om brasan medan vi sov och det gick en lätt översnöad varglöpa lite längre upp längs vägen då vi for hem...

Sesam öppna dig

En god vän på Facebook förvånades över att funktionsdugliga vuxna människor använder den där stora vita "Sesamöppnadig"-knappen som sitter utanför vissa dörrar t.ex. på sjukstugor och vissa allmänna byggnader istället för att öppna själva. Jag antar att det är en handikappanpassning för rörelsehindrade?
Jag måste erkänna att finns det en knapp som öppnar dörren för mig så använder jag den. Under förutsättning att jag ser den förstås i vardagsstressen.

Jag släpar på höbalar, spånbalar, vattenhinkar, skottkärror, jordhögar, hästgödsel dagarna i ända och om någon öppnar dörren för mig om det så är en "knapp" utnyttjar jag genast denna lyx.

Mr Siemens mystiska egenhet

Min stationära dator som jag skriver på är en riktig gammal skorv för att vara en dator. Den är sju och ett halvt år - en Fujitsu Siemens som jag bara har återställt från scratch en gång under alla dessa år när det blev lite väl mycket skräp installerat på den. Den har ändå aldrig haft virus. Det enda som har brunnit i den är ett nätverkskort som åskan tog, det märkliga är att samma åsksmäll också knäppte min förra skärm men skonade både hårddisk och processor? Min Mr Siemens är en riktig hårding.

De sista tre-fyra åren har Siemens dock varit lite trög i starten med ålderns rätt kanske. Den förmodligen förprogrammerade(?) processorn slog till och växlade ned någon gång vid tre och ett halvt - ungefär samtidigt som hem-pc-avtalet gick ut.
Fast det går att leva med för man kan ju ta en fika när den startar upp eller göra nåt praktiskt som att vattna blommorna under tiden.
Men nu har den trygga gamla Mr Siemens lagt sig till med en mysko egenhet på ålderns höst. Som en gammal bil väljer den sina egna vägar....
Jag måste starta Mr Siemens två gånger för att han ska starta upp. Först knäpper man på den med knappen och "brum" fläkten går i gång och det sedvanliga bruset hörs men inget "beep"-ljud som indikerar att "hej, jag är vaken och går igång". Inget händer, nada, noll den bara surrar hysteriskt. Om man då drar ur kontakten, väntar ca tre sekunder, sätter i kontakten och sätter på den igen på knappen då säger den "BEEP" och rasslar igång som om den aldrig gjort annat och så blir det förstås blomvattning eller fika. Fast när den väl är upp är det inga större problem.

Inte går det att lura den heller och låta den stå utan kontakt till nästa gång som jag försökte listigt. Den kör samma rally med knapp, kontakt ur och knapp och BEEP.

Vi får väl se hur länge det går....

Kokospelle get your gun

Hur i helvete är det möjligt att den där skjutgalna idioten i Malmö fått vapen licens? Och varför ställer inga journalister DEN relevanta frågan i alla sina intervjuer om gärningsmannaprofiler, motiv och bevisning.
Enligt uppgift har mannen en lätt diagnos, känd som en enstöring men vad värre är ett intresse av och överdriven fixering av våldsbrott, seriemördare och kampsporter. Om det är så enkelt skulle jag vilja ha coh fylla i den krysslistan för en licensansökan.

Enstöring passar in även här men jag är inte fixerad eller intresserad av ovanstående hobbys. Jag är intresserad av trädgård, hästar och westernridning. Jag har ingen känd diagnos om man bortser från att jag är lite överkänslig men det är endast en läggning och inte en diagnos enligt expertis.

Kära Polisen, jag skulle vilja ha en vapenlicens för ett avsågat hagelgevär med bred träffyta att användas endast i självförsvar. En revolver av äldre model skulle också kunna funka.
Tack på förhand!

Ett hopplöst projekt med ansvarsfrihet

Jag har i många år nu önskat mig en grön vinter. Lite rimfrost kan jag tänka mig framåt jul men absolut inte mer. Att önska en grön vinter har än en gång visat sig vara ett hopplöst projekt. Nu börjar eländet.

Förra hösten provade jag att lite försiktigt önska ett par decimeter att åka skidor på men se bara hur det gick:

http://kokospelle.blogspot.com/2010/02/det-vita-helvetet.html

Det blev INTE bra. Det höll på att gå som för den här nybyggaren:

http://kokospelle.blogspot.com/2010/02/ord-for-sno.html

Jag friskar nu upp minnet för att inte göra misstaget igen att börja svamla om att jag kanske kan lära mig att gilla snön. Den som i min närhet säger "att det blir ju så ljust och fint" tar jag från och med nu inte ansvar för.

Jorden

Den här filmen har vi inte gjort själva men den är ju rätt bra ändå.

OBS! klicka upp den på helskärm och sätt på ljudet!