Året som gick - 2011

Året som gick får väl sägas vara ett ganska ordinärt år? Inga större överraskningar vilket jag är glad för, livet är trots allt bäst när det rullar på "som vanligt"

Årets elände var även detta år vargslakten i början av 2011. En j(sl)akt som senare under året fördömdes hårt av EU och på sätt och vis ledde till foliehatten Anders Carlgrens avgång. Det känns dock lite märkligt att räddas av ett fenomen som jag röstade nej till. 2012 blir det tack och lov ingen jakt.


Årets byggprojekt var utan tvekan Träddäcket med paviljongen där vi tillbringade många fina kvällar.

Likaså blev dammen färdig med ränna, lampor och blommor. Det blev överhuvudtaget ett år i blommornas tecken och mycket trädgård.

Årets höjdpunkt både bokstavligt och bildligt var Härjedalsresan vi gjorde med pappa.


Årets blöta var när det började regna in en dag i mitten av augusti. Det är åtgärdat nu av en Kokospelle själv som tack och lov inte är det minsta höjdrädd. Det var som tur är "bara" en tegelpanna som halkat rejält snett.

Årets ridtur var (förlåt kära Jasmine och Kokopelli) Kamelritten i Gamla Viker. Aldrig att hade jag kunnat föreställa mig att kameler kunde vara så älskvärda. En mycket angenäm erfarenhet.


Årets krönika på utenätter kommer en annan dag. Nu ska jag nämligen göra mig i ordning för en fyra rätters och fira årets definitivt märkligaste helg. Att det blir ett nytt år enligt den Gregorianska Kalendern. Enligt Maya-indianerna ska tiden upphöra 2012 eller.....?

Ong namo guru dev namoooooooo - Revision inför 2012

Men satan i gatan - redan dags för årets förhör. Dags att uppdatera och stämma av förra årets nyårslöften (för den som glömt kan man lätt kolla här att jag inte försöker komma undan något)

Förra året såg jag strängt på mig själv för att jag börjat slarva med maten igen och jag kan konstatera att det inte har hänt ett jävla skit på den fronten. Jag äter väl hyggligt bra råvaror men aningen för stora portioner (förmodar jag) eftersom jag inte gått ned ett endaste gram. Fast till tröst kan sägas att jag inte gått upp ett endaste gram heller. Men tre kilo ska bort för matchvikt. Jag tror faktiskt att jag måste formulera om hela löftet när jag tänker efter. Nästa år ska jag äta ännu godare och lyxigare men i mindre mängd generellt. I en enkel sammanfattning skulle det kunna betyda mer oxfilé, räkor och champagne. Eller omformulerat att om jag äter en ostmacka mindre till vardagens kvällsfika innebär det ju rent krasst att pengarna räcker till mer oxfilé? Smart ekvation. Nya tag alltså och det borde inte vara så svårt att uppfylla ett löfte som innehåller mer champagne!? Jag ser också att jag i ett svagt ögonblick i slutet av blogginlägget lovade att äta bättre på morgonen och det kan jag nog säga att jag hållit. Jag äter iallafall något varje morgon, ett ägg, en macka, lite te, en kopp choklad och om man betänker att det är från 0% till något är det en klar förbättring.

Fasaden håller sig på nån slags godkänd medelnivå. Jag går åtminstone till frissan var 12:e vecka. Godkänt men det är fortfarande alldeles för lite åtgång på mascaran. Frågan är dock om det blir bättre än så här? Är jag verkligen tillräckligt motiverad? Jag tror helt enkelt jag helt enkelt struntar i att ge det här löftet i år utan istället kollar och ser om jag sunkar tillbaka eller håller nivån.

Förra året gav jag ett lightlöfte på motionen. Här känner jag mig helt i fas, det var trots allt ett ganska lätt löfte att uppfylla, Jag gör yoga, promenerar och framförallt har jag under hösten verkligen kommit igång med ridningen igen. Jag rider en häst nästa varenda dag jag är ledig med några få undantag. Det känns verkligen bra! Det ska bara hållas i under 2012 kanske möjligen med något mer yogapass då 47 år i samma leder sätter sina spår. Mer yoga under 2012 MINST ett pass i veckan. Jag menar hur svårt kan det va? Jag har ju inte tänkt vinna SM i fitness.

Meditera mera löftet skärpte jag upp rejält förra året och efter en sporadisk meditationsinledning av 2011 har jag gjort en riktig uppryckning det senaste halvåret. Jag går upp en halvtimme tidigare VARJE vardag för att meditera mellan 15 minuter och en halvtimme. och jag är även uppe tidigt många helgdagar för att meditera innan frukost. Ibland missar jag någon dag p.g.a. tidig avfärd tlll jobbet men å andra sidan mediterar jag ibland två gånger om dagen. Underbart löfte! Jag klarade det!. Men det får inte släppas i tron att det ska ordna sig ändå.
- Ong namo guru dev namoooooooo! Jag ska bli buddha! Tja kanske inte under 2012 fullt ut, men så småningom om man säger så....sat nam, sat nam, Ong namo guru dev namoooooooo. Jag lovar att hålla i den goda vanan.

Rensa i sörjan 2011, Kokospelle ....... hå hå ja ja ......

........

.........


*Blundar och håller för öronen* ........ Det här löftet går verkligen INTE bra. UNDERKÄNT! Nog om detta. Nytt löfte 2012! Nästa!

Nu blir det roligt igen för jag sprang inte benen av mig 2011 och inte heller grävde jag som en besatt mullvad. Jag har istället målat en och annan tavla. Den här till exempel i akvarell och krita:


Jag har gått på Hälsomålning i Löa, Akvarellkurs i Mårtensbo och så har min syster och jag pysselkvällar varje onsdag. Här nedan ett tennarmband under tillväxt:
Jag har definitivt blivit mer kreativ under 2011 och DET tänker jag fortsätta med. Fortsättning följer alltså år 2012! Därav ny design på bloggen!

Gott slut!

Magi - självspelande händer

Igår hade lillasystern kurs i hur man byter skinn på en Djembetrumma. Ett antal getskinn från Afrika hade införskaffats och vi skred till verket. För ett antal år sedan långt före den här den här bloggens tillkomst spelade jag Djembe i en liten grupp. Rabodaj! Vi var bitvis riktig bra. Höjdpunkten var när vi uppträdde i revyn "Hälleforce" - dels på Folkets Hus härhemmavid och sedan på Södra Teatern på Mosebacke Torg, enda gången Kokospelle stått i strålkastarens sken och hört en publiks jubel hittills. Men man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda ?

Efter den turnén blev det lite sporadiskt spelande här hemma tills det bruna skinnet på min Djembetrumman sprack en dag. Den har sedan stått ett par år och mest sugit energi med sitt trasiga skinn. Tills igår då!

Nu är det nytt skinn påsatt och den står nu i den gamla skolan och torkar. När vi ändå bytte skinn jag, lilla systern och en annan av bandets medlemmar passade vi på att spela några gamla rytmer som jag inte trodde att jag mindes. Men händerna visade sig vara så gott som självspelande och Fanzoto, Gesse, Makro, Kuku och många många fler rytmer ljöd i vintermörkret utan att hjärnan var inkopplad.

Bom beti Bompa! Here we go!

Julefrid

De senaste åren har vi vuxna helt lagt ned det här med julklappar.
Att lägga ned julklappscirkusen är det bästa vi har gjort. Julklappar är för barn! Helt plötsligt blev julhelgen mycket längre när all fokus togs bort från julafton. Nu varar julen från Yule vid vintersolståndet och ända fram till trettondagjul.

När jag var barn varade julen i endast två dagar julafton och juldagen eftersom jag tyckte mycket om stämningen kring julottan (som min farmor alltid gick och tog mig med på) Efter ottan blev det superfrukost och sedan lekte vi med de nya presenterna jag och min lillasyster.

Julstämning är till sist och syvende ett sinnestillstånd och det går inte att köpa för pengar. Som vuxna måste vi hitta det i vårt inre och plocka fram barnasinnet.
Låt ögonen tindra den kommande julhelgen!

The Full Cold Moon

Decembermånen signalerar att långa kalla nätter ligger framför oss. Den bästa sov-månen på året enligt infödda Amerikaner. Jag är benägen att hålla med.
När jag kom ut ikväll för att åka och hämta och skjutsa lilla systern från byns julmarknad såg jag dock endast en smal skära bakom trädtopparna och den gamla hyttan.
- vafalls, tänkte jag är det inte fullmåne ikväll. Men så kom jag på vad det var. Det var The fulla kalla månen låg i Moders jords skugga vilket gav den nästan ett varmt sken ovanför skäran. Jag stannade upp ett ögonblick och förundrades.
Vad betyder det? Att vintern inte blir så hård i år? Hoppas hoppas...

Run Forrest Run!

När filmkaraktären Forrests mamma dör i filmen Forrest Gump och han drabbas av en djup sorg knyter han på sig sina springskor och börjar springa. Han springer och springer över hela Amerika från den ena änden till den andra. Människor börjar följa honom fast de inte har en aning om varför han springer.

Forrest: "Anyway, like I was saying, I had a lot of company. My Momma always said you got to put the past behind you before you can move on. And I think that's what my running was all about. I had run for three years, two months, fourteen days, and sixteen hours. "

Sen sade han: "I´m pretty tired I´ll think I´ll go home no and just like that my running days was over"



Jag tror att den som drabbas av sorg åtminstone symboliskt måste knyta på sig ett par springskor och börja springa.
När jag drabbades av samma sak tog jag MC-kort och köpte en motorcykel och sedan en sexmånaders fölunge som jag red in. Det är nu snart 17 år sedan....




By the way - I´m still riding!

Ett julkort till Susanne!

Jag skickar inga julkort på posten. Den där lilla påsen de lägger i brevlådan avsedd för årets julklappsskörd går rakt ned i eldningskorgen. Det var ganska många år sedan jag slutade med det och första året var lite ångestfylld. Jag hade en lång lista på de jag brukade skicka till och de jag fick från förra året.
Jag vill minnas att jag skickade några där i avvänjningsperioden för att inte få abstinens men nu är jag absolutist. Inte ett julkort går iväg per post och följaktligen får jag inga julkort heller om jag bortser ifrån underbara Susanne Stjärnkvist som inte brydde sig om petitesser som att kolla om hon fick julkort från mig förra året. Hon skickar alltid ett kort. Så här Susanne, det här är till dig:

klicka på kortet!

Underbara november

Jag har ju en stark förkärlek för denna svarta månad som de flesta bara avskyr. I år är den bättre än någonsin för till helgen är det första advent och har det varit 10 nätter med minusgrader så är det inte fler. Det var en sagolikt lång höst och varje dag är bonus. Milt, varmt och fint och ute blommar violerna. Jag njuter i stora drag och funderar om alla inhandlade snöslungor haft effekt. Det blir kanske ingen vinter i år?

The Full Beaver Moon

Infödda amerikaner gillrade Bäverfällor under den här månen, före att vattnet frös. Bäverskinn är ett bra skinn att använda de kalla månader som komma skall. För många av oss är The full Beaver Moon sista chansen att göra något som vi skjutit upp för att få det klart innan den långa kalla vintern kommer över oss. Så om något är ogjort ... sätt igång!

Märrjärvi i Kaljoxadalen - Novembernatt 2011

Efter arbetet med systemförvaltande bar det av mot Märrjärvi i Kaljoxadalen. Det låter nästan som att jag varit till Karelen men jag var bara några mil hemifrån. Det går att gå från Dansarbacken till Märrjärvi men det går också att fuska med att åka skogsväg och så att säga smita in 140 meter "bakvägen" till vindskyddet vid Märrjärvis strand. Men Gudarna ska veta att det är bara för den som inte är speciellt rädd bilen och i detta fall även benen för det var rätt svart när vi klev ut i något som såg ut som ingenmansland trots att det var månsken. Det finns ingenting som ens med ganska god vilja kan kallas stig.Men vi kom fram till lägerplatsen och tände vår brasa för att värma upp pirogerna.
- Nej, inte finska piroger mer syrianska fast med bortglömd paprikapasta. Goda var de iallafall .

Inga vargar hördes på denna tur och månen drev vid niotiden i dimman. En fuktig dimma som lade sig som ett fukttäcke över allt och alla som var med. Eftersom vindskydden i dessa naturreservat är så fjuttfjantigt små blev det till att sova under bar himmel. Vaknade mitt i natten av ett stilla regn i ansiktet. Det var blött som bara den utanför sovsäcken, fast det läckte inte igenom överdraget. Och - det var varmt. Så inihelvete varmt att jag ett tag övervägde att krångla mig ur de flossande kalsongerna inne i sovsäcken. Men jag orkade inte utan somnade om och sov som en stock ända till klockan halv åtta. Då var det nästan ljust.
Det är spännande att gå ut och lägga sig i mörker på en plats man aldrig varit på förut för att sedan vakna upp till ett landskap man inte sett tidigare.

Ljuständardagen - Tocke Tok!

Idag är det den konstruerade Alla Helgons Dag som finns i den svenska almanackan. Ljuständarlördagen kallar jag den. För jag är inte bangen utan kan minsann fira de döda en gång till i samma vecka fast på lite olika sätt. Jag försöker alltid att denna lördag ta en promenad till kyrkogården här i sockna för att tända ljus på alla mina gravar.

Det blir ett ljus på mormor Jenny och morfars Mannes grav som jag faktiskt bara känner som döda då jag aldrig fick träffa dom levande. Mormor dog bara något år innan jag blev född. Det ljuset är också för morbror Lage, morbror Ture och morbror Pontus. Det är för moster Hjördis och Ville och för moster Siri. Ljuset brinner också för allra finaste Berit.
Precis bredvid den stenen ligger farmor Vera och farfar Erik. Vera fick jag tack och lov lära känna men farfar känner jag inte från livet. Ljuset brinner också för faster Svea och faster Signe och kusin Mary och hennes man Egon.

I minneslunden brinner ett ljus för mamma Gunilla.
Just denna kväll brinner också ett ljus för min arbetskamrat Rune som dog igår och med det ljuset tänker jag även på Kerstin som begravdes igår och på min sambos mormor Karla. Många ljus blir det!

Sedan tänder jag det sista ljuset för faster Anna och gammelfarmor Amanda och gammelfarfar Klas. Amanda fick jag förmånen att träffa men inte Klas. Om det går förstås det brukar alltid krångla det där sista ljuset för kära faster Anna var inte mycket för tåcke där trams.
- Tocke tok, säger ho varenda gång, va mycke kösta dä där ljuse?

Fast en sak fattar jag inte när jag går runt där på kyrkogården - det är varför i hela friden man sätter dit lampor som ser ut som ljus men som går på batteri? Man sätter dit ett ljus som lyser i veckor alldeles av sig själv utan att någon behöver titta till det... Varför gör man så? Det är som jag ser det själva handlingen att tända ljuset och skicka en tanke i mörkret som är det väsentliga och inte att det lyser i veckor på en grav som ingen ser.

Lovely bones - välkommen på te!

Ikväll är det All Hallows Eve. Jag önskar att jag hade lite mer ork att ställa till med en riktig fest för mina döda vänner och släktingar nåt år. Men jag orkar ju inte ens ha fest för dom levande så hur ska jag då orka hålla det för de döda kan man undra? Gäsp! En måndag? Förbannade staten som hittade på att det skulle vara helgdag helgen efter första november istället för på den riktiga dagen.

Jag har iallafall ställt ut några ljus i trädgården så att de hittar hit ifall de vill göra mig sällskap över en kopp te och TV-programmet Det Okända klockan 21 på sjuan. Jag längtar efter Er!

Hästar som konst

Från det jag var tio år och började rida på ridskola blev jag helt fascinerad av hästar. Det enda jag ville rita var hästar, hästar och åter hästar.
Men det var verkligen inte "fint" att rita hästar. Det betraktades som lite larvigt och det var verkligen inte KONST. Långt därifrån. Man fick inga bra betyg genom att rita hästar vilket är urdumt för det är faktiskt en konst att rita och måla hästar. Försök själv får du se...

Så jag försökte göra omgivningen till lags men fortsatte i smyg med att måla hästar. Ovan är ett alster i torrpastell.

En annan kvinna - Leslie Harrison på andra sidan atlanten gjorde samma erfarenhet i skolan men härdade ut och gav blanka fan i sina lärare. Hon lever idag på sin KONST där hon målar djur naturtroget i främst torrpastell. Helt underbara målningar av hästar men även vargar.
Kolla in Leslies bilder här och besök hennes hemsida: Leslie Harrison Blog

Bland vargyl och blixtar i månsken i Nitälvsdalen

Ut i skogen det bar på oktoberövernattning 2011 direkt efter jobbet. Det är alltid lika roligt att fara iväg men ibland tänker jag att hur ska jag kunna förnya mina blogguppdateringar om det. Vi eldar, grillar lite, dricker kaffe och sover under stjärnorna. Hur kul kan det bli att läsa om i längden?

Fast den här gången blev inte som alla andra gånger för denna natt under The Full Hunters Moon hörde vi vargarna yla nästan direkt efter vi gjort upp elden på vår lägerplats. Vi ropade ut i skogen och väntade som vanligt på ett svar (som hittills aldrig kommit) Men nu! - En vargflock svarade nästan direkt på vår rop i skogen. Så många gånger vi stått där i skogen och härmat ylanden och aldrig fått svar. Det var knappt att man trodde det var sant. Händer det verkligen?

Vi hörde vargarna yla vid fyra tillfällen under kvällen. Från lite olika håll, olika långt bort och med olika röster. Vackert och vemodigt på samma gång. De var kanske en kilometer som närmast?

Att stå i månsken i oktober, höra vargar yla och sedan mitt i allt detta helt plötsligt se blixtar lysa upp himlen i söder med jämna mellanrum hör inte direkt till vanligheterna. Vilken märklig och magisk kväll det blev! Månsken, Åska och Vargyl. Välkommen Till Vildmarken!

Oktobermåne - The Full Hunters Moon

När skörden är inne, löven har fallit och åkrarna ligger bara är det lättare att se i skogen vid denna fullmåne. Lite oroväckande eftersom vi planerar tisdagsnatten för månadens uteliv. Mitt i första älgjaktsveckan! Hur smart är det?
Svenska Jägarförbundet klappar sig ibland för bröstet och konstaterar att det inte blir så många(!) människor skjutna under älgjakten. Men det beror ju på att ingen normal svensk vid någorlunda sinnes fulla bruk sätter sin fot i skogen denna vecka. OM de gjorde det är jag helt säker på att statistiken beträffande avskjutningen av Homo Sapiens skulle bli betydligt större. Nu är det mest oupplysta svampplockande tyskar, polack eller litauer som stryker med eftersom de inte har fått lära sig något om denna älgjakt som bedrivs i nån slags masspsykosliknande form. Förutom jägarna själva då förstås, det går ju åt en och annan.

Men vi då... 8-/ Gulp!

Jag ska nog inte välja ett vindskydd som ligger alltför långt ute i vildmarken.

Men jag ska stirra in i The Full Hunters Moon och ställa en fråga för då kommer det att stå klart för mig vad som behöver göras. Detta enligt infödda amerikaner.

Bipollen - en dunderkur del 3

Den som följt denna blogg åtminstone sporadiskt kommer kanske ihåg den vedervärdiga dunderkuren med bipollen jag påbörjade förra hösten och avslutade ganska omgående. Jag måste vara helt bränd och från mina sinnen för nu har jag köpt en ny burk. Den förra gjorde jag talgbollar av till pippifåglarna eftersom jag höll på att kräkas varenda gång jag försökte få eländet i mig.

Förra gången skickade jag efter på nätet och även om de sade att det var en lokal produkt måste firman jag köpte dom på ha onödigt rymligt samvete. Enligt information på nätet kan nämligen en del importerat bipollen smaka fiskliknande. Mina smakade som att äta döda skalbaggar kan jag säga- fisksmak hade väl gått an - bara tanken på dom får det att vända sig i magen på mig. Fast talgoxarna gillade det.

De jag köpte nu är från Guldsmedshyttan och efter att både ha luktat och smakat på dom kan jag konstatera att dessa luktar honung och smakar blommor. Den här gången kommer jag att få dom i mig - har redan provat två gånger utan en endaste kväljning. De är förfärligt nyttiga och därför ska de få en ny chans.

Här är det förra försöket:

Del 1: Bipollen med bismak
Del 2: Äckel-Päckel fröna

Svarta damen vid tjärnen

Att vandra runt här i Bergslagsskogarna kan ibland vara som att vandra omkring i en roman. Kanske var det i "Den hemliga trädgården" vi befann oss, pappa och jag när vi var ute i granskogen igår för att leta svamp? Eller så var det rent av "Lady of the Lake" vi träffade på?
Den svarta damen visade sig helt plötsligt bakom några granar och stod där så stilla och värdigt invid den svarta, svarta tjärnen. Jag känner ett starkt behov av att leta på henne igen - vem vet kanske får jag ett förtrollat svärd precis som Kung Artur fick?
Vips har jag bytt ut hatten mot en krona och blivit drottning istället för en Kokospelle.

Jag har målat hela helgen

I helgen som gick har jag målat akvarell från fredag klockan 14 till söndag klockan 13. Bara gjort uppehåll för mat och sömn.
Det var länge sedan som jag unnade mig att gå fullständigt upp i något kreativt.

Jag har gått på akvarellkurs för Magnus Einarsson tillsammans med elva damer mig ej medräknad. Jag upptäckte ganska tidigt att jag hamnat på överkursen direkt. Det var inte precis klass 1A som hade sin första stapplande akvarellkurs jag hamnat i utan dom här damerna hade varit med förr.
En lätt panikkänsla grep tag i mig när allas grejer åkte fram och jag tittade med i min lilla låda med studiefärg från Dekorima ackompanjerade av några penslar av "Billige niclas"-kvalité. Ännu värre blev det när vi började måla.

Det här går aldrig vägen tänkte jag pessimistiskt och det gjorde det inte heller - men tack vare omtänksamma kurskamrater och en fantastisk kursledare fick jag låna ihop lite pyssel som fattades och med ett stort stöd av läraren och gruppen gjorde att jag lärde mig massor och fick några små studier gjorda.
Här nedan är några och alla brister är helt mina egna. Nedanför mina alster kommer några av mina mål. Det är en bit kvar.... men jag siktar mot stjärnor så når jag kanske de där talltopparna.

As good as it gets

I filmen "Livet från den ljusa sidan" kommer huvudpersonen Melvin Udall suveränt spelad av Jack Nicholson ut från sin psykiatriker till väntrummet där ett antal personer sitter och väntar på sin tur. Han ser sig om i rummet och säger rakt ut:

~ What if this is as good as it gets?~

Ett av filmvärldens bästa citat. Så kan det vara. Det är helt ok.

Om ni inte har sett filmen så titta gärna på den. Den är vansinnigt rolig.

Jag har blommor i mitt grönsaksland

Efter en lite kall och trög inledning på sommaren har det växt så det knakar efter midsommar och framåt. Många lyckade projekt och äntligen börjar det bli fason på kökslandet. Det var blommorna som saknades förut helt säkert och dessutom gjorde trälådorna jag snickrade ihop i våras susen.

Sommarmalvor i grönsakslandet

Här stod fågelmatningen i vintras. Fågelsådda solrosor.

Ännu en fågelsådd solros växte upp ur gruset invid trappan. Till höger skymtar Törnrosas Kjortel och bakom den gula skylten ovanför kattluckan

Grönsakslandet där bland annat palsternackor, morötter, jordärtskockoroch störbönor trängs med sommarmalvor, gurkört, ringblommor och apelsintagetes. Den vita skyn är inte brudslöja utan koriander i full blom
Och slutligen om ni bara ska köpa en endaste ros i livet så köp Er en Louise Bugnet. Det har blommat från midsommar och den blommar ännu och kommer att göra så ända tills frosten tar kål på blommorna i slutet av september. Men den kommer igen och verkar tåla de hårda vintrarna här i Hyttan och då står den ändå mitt i kallhålet på gräsmatten.

Makeover på gården

Före:
Efter:

Murstensdalen -fjällnära i Bergslagen

Det närmaste man kan komma norrländsk natur här i Bergslagen är Murstensdalen. De knotiga tallarna och myrmarkerna påminner om fjällvärlden och efter vår lyckade resa till Härjedalen ville vi bevara känslan så länge det gick. Därför blev Murstensdalen valet denna fina höstdag i augusti. Dessvärre hade sambon börjat jobba och fick överta hästvaktsjobbet och istället var käraste systern med igen.

På exakt samma plats som i den första december 2009 slog vi läger och som på beställning lyckades till och med samma vandrare hitta dit även denna gång för en kopp kaffe. Morgonen började dimmigt för att sedan bli solig och klar så vi drog oss kvar på högplatån till långt in på förmiddagen.

Nej det här är inte våran mat, det är hundens. Vi fick renskav och syrianska piroger a la Mirfat
I gott sällskap

Augustimåne - The full sturgeon Moon

Sturgeon betyder stör. Störfisk. Infödda amerikaner menade att störfisken var riktigt på hugget under den fulla augustimånen. Här finns inga störfiskar - jag vet knappt vad det är. Men kanske skulle vi kunna kalla augustimånen för Full Abborre Måne för ofta är augustikvällarna ljumma efter stekheta dagar och det tycker ju abborrar om?
Hur som helst får den här fullmånen folk att känna sig rastlösa och överväldigade. En känsla att det är alldeles för mycket att göra och alldeles för ont om tid att göra det på. Det stämmer åtminstone in på mig. Jag har haft nåt rastlöst över mig hela dagen. Imorgon blir det väl ändå värre för då är månen som mest full. Jag borde antagligen gå och fiska? Fast speciellt ljumt är det inte - det är på gränsen till frost.

Någonting rejält - Kroshka

Har man odlat en vintersquash av den här digniteten har man i alla fall gjort någonting rejält i det här livet. Fast jag är rätt så osäker på vad jag ska göra med den. Men jag antar att jag kan använda recepten som finns för Butternut Pumpa som för övrigt inte verkar vilja bilda frukt på den här sidan av ekvatorn?

Takdropp

Just nu känner jag mig som en deltagare i en gammal engelsk roman. Jag blev helt plötsligt blöt i nacken när jag satt framför datorn då det helt plötsligt REGNAR IN? Fick ställa ett kärl under och flytta stolen.
En viss tröst måste jag säga att det var när jag läste att avd 4 på Lindesbergs lasarett fick evakueras:
http://na.se/nyheter/lindesberg/1.1312574-lasarettet-fick-evakueras
Jag har ännu inte behövt evakuera mig men oroväckande är det. Får boka en lyft till veckan och kolla var det läcker.
Det regnar inte på smått vis idag. Det regnar så ini helvete. Känns helskumt faktiskt att sitta i takdropp i ett annars rejält hus.

Härliga Härjedalen Augusti 2011

Sommaren 2011 blir det lite nya grepp med uteliggandet. Eftersom lilla systern bärgade hö till alla fåren satte vi henne på häst- och kattvaktposten och sedan drog pappa, sambon och jag till Härjedalen med våra enmanstält. Sambon hade en lyxvariant som pappa och jag avundsjukt sneglade på under hela resan.

Det blev ett ypperligt tillfälle att testa vad de små enmanstälten tålde då åskan tornade upp sig andra kvällen. Det kom ett skyfall av sällan skådat slag men hård vind och det fullständigt piskade i marken. Sedan regnade det oavbrutet i två och en halv timme medan vi satt och tryckte i bilen under rungande blixtar och tänkte att det är nu vi får veta om tälten är vattentäta enligt beskrivningen? Det var dom! Med tanke på allt vatten som drösat ned är det mirakulöst att sovsäckarna fortfarande var torra. Kruxet var den kraftiga kondensen som sedan blev på natten i den fuktiga luften. Det mesta blev liksom blött ändå - inifrån - förutom i sambons lyxvariant av tält då förstås. Måste nog se över utrustningen....

Förutom åska och regn var det bland annat vandring till Mittåkläppen och rödningfiske på Frösjön (jag fick "bara"(?) en bamseabborre!)Jag är annars beredd att utse årets naturhöjdpunkt redan nu i augusti när en stor jorduggla kom fram och cirklade runt oss bara på några få meters avstånd, där vi stod på en liten kulle upplyst av den nedåtgående solen. Varv på varv på varv flög den guldskimrande ugglan runt och vred på huvudet och tittade ned på oss med sitt uttrycksfulla ansikte och vi förstod alla tre att det var en hälsning från andra sidan eftersom det var just vi som var där just då. En mycket märklig, nästan magisk och naturligtvis fantastisk upplevelse. Ugglan flög sedan iväg från samma håll som den kom.

Lite senare på kvällen dök alla hennes kompisar upp (5 stycken för att vara exakt) för då var de runt vår lägerplats än en gång och jagade fjällämmel men magin var då borta. Det var dock fortfarande en underbar naturupplevelse Det blev tyvärr inga egna foton på ugglan men här är ett som jag helt fräckt hämtat från Internet.

Framtida drakbo?

Jag skulle egentligen vilja skriva något djupt och insiktsfullt men för närvarande känner jag mig ganska ytlig och jordnära eftersom dagarna mest tillbringas djupt i myllan samt vid vatten.
Juli - som en god vän träffande kallade för "spenatmånad"- är för övrigt tämligen slätstruken. Vid dammen är det dock inte slätstruket för där händer det grejer och sedan starten i våras har det onekligen skett en hel del. För eventuellt nytillkomna läsare är här en repris på en bild
Före :
Efter:
Och så måste jag bara visa den här gynnaren. Den upptäckte pappa och jag i båten på en fisketur. Den hade antagligen klättrat upp på vassen invid båten och trillat i. Det var ett pyssel att hålla reda på den i botten bland gäddor, stövlar och drag. Men det klarade sig helskinnad tillbaka till land och blev där utsläppt på stranden. Den vandrar nu förhoppningsvis de 500 meterna till min damm istället för att vara vid sjön- det måste vara mycket säkrare.

På vargspan bland kullersten och gamla trähus

Det blev ingen uteliggarnatt i juni. På sommaren är det så mycket natur ändå på något vis. Dessutom är hela naturen full av kryp. Det finns enligt min syster 80 olika sorters knott, bara så ni vet. Jag upprepar: 80 olika modeller av knott! så alltid är det någon som är i farten.

Istället gjorde min pappa och jag precis tvärtom i slutet av juni. Vi åkte en dag till Sveriges största stad för att promenera. Där är garanterat knottfritt och paradoxalt nog tycker jag om att anonym vandra på kullerstensbelagda gator mellan höga hus som kontrast någon gång ibland.
Fast en sak räknade vi listigt ut, nu skulle vi väl ändå kunna få se varg? I en inhägnad på Skansen ska de väl ändå inte gå att missa? Men helt stört omöjligt verkar det vara att få syn på en - för inte ens i hägnet på Skansen lyckades vi. Det enda som hände var att en skata lyckades bajsa på mig där jag stod och stirrade in över staketet.

En härlig dag i stora staden men det är ändå skönt när det börjar glesna mellan husen upp mot de mörka bergslagsskogarna.

The lake-spirit

Idag ville jag två abborrar till middag. Jag ville verkligen ha abborre till middag och för första gången på säkert två år tog jag kastspöt och några spinnare i en ask och gick den smala stigen ned till sjön. Väl där letade jag upp en bra plats på standkanten och började kasta.
Jag sände en tanke till sjöns ande, hon som bor i sjön och styr över liv och död och bad om två fina matfiskar. Och två fina matfiskar var också det jag gick hem med en dryg halvtimme senare. Förundrad och ödmjuk över naturens givmildhet och över att bli bönhörd.

Dammprojekt

Dammprojektet framskrider trots en del avbräck med en pajad elenhet till filteranläggningen. En flyttad Iris har fått sällskap av en vildkaprifol, jag har blivit med rosa näckros även om det för närvarande bara är ett enda blad som nått ytan och så har två vattenorkidéer flyttat in. De gled dock omkring lite vilt och hamnade i "vattenfallet" så de fick en lite inhägnad att vara i,

Den gröna myten

- Ja ja men det är ju lätt för dig som har "gröna fingrar"

Det är en kommentar jag får ibland när mina blommor växer och frodas medan andras växter ruttnar eller torkar till döds. Skitsnack och snicksnack!
Nu ska jag berätta något. Det finns inga "gröna fingrar"!
Det är en myt som vissa odlar omsorgsfullt istället för att ta hand om sina växter - antagligen för att rationalisera bort att alla växter som hamnar i deras ägo går en säker död till mötes förr eller senare.
Alla fingrar har samma hudfärg och det enda som krävs för att växter ska överleva är lite engagemang dvs att man vattnar dom måttligt, ger dom lite gödning emellanåt och bryr sig om dom. Mer magiskt än så är det inte.

The Cure for Death by Lightning

Jag har läst om en roman för tredje gången. Förvisso med några års mellanrum men ändå tycker nog vissa att det är lite vrickat? Jag kan bara inte låta bli eftersom den här boken fyller mig med hopp!

"Hur man botar den som dödats av blixten" av Gail Andersson-Dargatz kom för första gången ut 1996 och hamnade då på diverse bestsellers listor. Den är lika bra idag.
Den handlar om livet på en enslig farm i Kanada i början av fyrtiotalet och berättarjaget är 15-åriga Beth. Hon berättar i dåtid om sin mammas pärm (som hon egentligen inte får läsa i) , om gårdens sysslor t.ex. hur man flår en höna, mjölkar kor eller rör ihop en honungskaka. Om indianflickan Nora med bjällerhalsbandet som skär sig i armarna och om sin egen arm som blixten slog ned i, om Sarah Kemp som björnen tog eller om det var "Coyote". Coyote som kan komma och ta folk i besittning. Fast hon tror inte riktigt på det där om Coyote även om hon sett det med egna ögon - hur hennes pappa blivit galen och Billy som inte kan sluta svära och Coyote Jack i sin ensliga stuga som smyger runt på Blood Road.

Men mest av allt handlar boken om försoning och om att allt går att reda ut bara man får det ur sig. Genom samtal med en död mor, en egen plats i naturen eller i en pärm där man kan fästa sina upplevelser på ett hemgjort pappersark. Det går till och med att bota den som dödats av blixten. Man lägger

den som dödats av blixten i ett kar med kallt vatten i två timmar. Om han eller hon fortfarande är död efter den tiden, så tillsätt ättika och låt ligga i blöt i en timme till.

Om du missade den då och inte har läst den så kolla på biblioteken eller på antikvariaten. Rekommenderas!

Ge apan i dig en chans

Jag har köpt mig ett par nya skor eller vad man nu ska kalla det? De passar väl inte till finkjolen direkt men annars är de stencoola? Vibram Five Fingers och jag provade dom idag på den tidiga morgonpromenaden- ca 4 kilometer. VFF är hur sköna som helst och helt plötsligt fick jag lust att börja springa igen och då sprang jag och jäklars vad häftigt det var. Aldrig mer ett par Nike säger jag bara eller nåt annat dravel, det här var grejer det.
Jag kommer förmodligen få en grym träningsvärk för steget och nedslaget blir helt annorlunda än i ett par vanliga skor. Undrar helt plötsligt varför andra skor s.k. "vanliga" skor ser ut som de gör?