Tiden är nu - Nyårslöften inför 2013 - Ordning

Jag har aldrig begripit mig på nyår. Det är ingen solfest, ingen frälsare är född eller återuppstånden och ingen fasta är slut. Det är bara en konstruerad siffra för att hålla oss under kontroll. Gott Nytt år borde egentligen heta Gott Nytt Nu. För ingen har någonsin börjat ett godare och bättre liv nästa år eller imorgon, antingen börjar man nu eller inte alls.

Jag är ändock en envis jävel som tar detta tillfälle i akt att reviderar mina levnadsvanor. Hur gick förra årets nyårslöften? Dags att rannsaka sig ärligt och allra helst utan ursäkter.

Först av allt. Har jag sunkat ned mig värre än förra året? Nej det har jag inte. Jag vinner ingen mannekängtävling på jobbet men jag är faktiskt ganska - låt oss använda ordet intressant - intressant klädd. Ingen kan nog sätta in mig i ett fack även om ord som hippie har cirkulerat.
Just nu ser jag för jäklig ut i håret för min allra bästa frisör blev långvarigt sjukskriven och då kom jag liksom av mig. Men jag får ta tag i det omgående.

Jag har inte yogat ett pass i veckan förutom den sista månaden då jag skärpte upp mig en aning. Såg en mycket inspirerande film son jag lägger ut sist i detta inlägg och efter den skärpte jag upp mig rejält. Jag kan dock skryta med att ha gått ned de där irriterande 5 kilona i övervikt i somras OCH jag har hållit det.. Jag jobbar vidare på det här projektet med att komma i mitt livs form. Samma löfte 2013.

Jag mediterar så gott som varje dag och håller i vanan att gå upp en halvtimme tidigare så gott som varje morgon. Jag är snart Buddha och jag gillar det. Fördelarna är så många och nu har jag hållit på så länge att det blivit en vana på riktigt.

Så var det då den där jävla röran. Jag har rustat upp och gjort ett eget rum här i huset under året som gick så det har faktiskt blivit ett fall framåt. Men det är mycket kvar att rensa och röja i. Och det som är rensat måste hållas efter löpande. Det här löftet är ta mig fan det svåraste jag har haft någonsin tror jag - det är nästan värre än det vara att "sluta oroa mig". Kämpar på!

Sedan har jag blivit ännu mer kreativ 2012 och jag har gått på kurser och jag har målat tavlor detta år. Första helgen i februari ska Kokospelle vara med på en liten samlingsutställning på Vinterspår. DET är STORT! Och fler projekt skall det bli. Jag ska måla hela året och fota.

Eftersom jag nu mediterar av bara farten funderar jag på om jag ska lägga till ett nytt löfte eller om jag ska förfina de jag redan har? Vid närmare eftertanke: - Jag tror jag satsar järnet på Röran faktiskt. Jag ska fan i mig ha full koll på mina prylar innan 2013 kommit till ände. MIn tanke är att om jag får ordning på det yttre så kommer en del röra i min tankevärld att följa med. 2013 års nyckelord är Disciplin och Konsekvent. Låter fasligt trist och militäriskt men flumma kan jag ju redan till fullo.

Inspireras av denna man:
http://youtu.be/qX9FSZJu448

Året som gick - 2012

Nu är det förvisso någon dag kvar på 2012 men om det händer något uppseendeväckande där så lovar jag att återkomma.

Årets höjdpunkt har jag paradoxalt nog inte bloggat om men det var utan tvekan när pappa kom hem med en ny familjemedlem. Tessy blev medlem i familjen och förgyller nu våra liv med en till synes outtömlig energi. Och nej det är inte en egenfångad räv hon leker med utan en nu ganska sliten mössa.

Årets andliga insikt är utan tvekan lärdomarna från boken "Wisdomkeepers" och "Travel in a stone canoe" som lärde mig det här med "signs". Några har jag berättat om här i bloggen men några på samma tema är så djupt personliga att de inte lämpar sig för en offentlig blogg. De inläggen hittas under etiketten Signs

"On the path of the wisdomkeepers there is no failure; there is only the closing of one possibility and the opening of infinite others"

Årets utenatt var utan tvekan Nittbo - en sådan vacker kväll i början av sommaren. Tyvärr vad de inte så många i år att de får en egen krönika - det flöt inte på med passande helger. Här får vi se till att det blir en bättring till 2013 då lilla Tessy nu fått lite längre ben. Men de vi gjorde är  värda att nämna. Årets blöta på Gårdvikaberget, tälttesningen på Gårdvika, det sjungande sjöodjuret vid Vassla och så en favorit i repris Eskils koja i januari.

Bloggmässigt känns 2012 som ett mellanår med ganska få inlägg och kanske det symboliserar det här året ganska bra. Det är som att det aldrig lossnade riktig, som att det inte blev av eller att det rann ut i sanden. Inte ens den där undergången som det talades en hel del om blev av utan det rullade på som ingenting hade hänt och tja det har det ju inte heller........ inte ens en skakning. Så det får sammanfatta året 2012 som gick.

Vintermålning

Jag kan tyvärr inte minnas om jag gav som nyårslöfte att jag skulle måla mer tavlor i år men jag hoppas det. För jag har målat en hel hoper tavlor. Jag målar och målar både hemma och i Maria Gotthards- Frimodigs öppna ateljé.

Vintertid

Någonting har klickat till. Det här att jag bestämde mig för att älska vintern har liksom ramlat på plats. Jag njuter nästan dagligen av mörkret och kylan och tystnaden. Idag tog jag en semesterdag -det bästa med att ha ett jobb är faktiskt att ha semester ifrån det. Det är ca 10 grader kallt ett magiskt vinterljus och lagom mycket snö (än så länge märk väl)
Jag tog en ridtur i det vackra landskapet. Här gör Kokopelli och jag ett litet stopp när solen bröt fram ur molntäcket och gav det vinterblåa landskapet ett gyllene skimmer.

Det är dock en sak som bekymrar mig med vintertiden och det är att jag är hungrig precis HELA tiden- från det jag kliver ur sängen till den stund jag somnar. Jag blir som inte mätt hur mycket jag än stoppar i mig. Det är som att mina gener säger till mig att lagra allt som går och på nåt vis känns det  - om jag tittar på midjan - som ett väldigt falskt alarm!? Jag har inte för avsikt att gå upp de där kilona jag gick ned i somras. Jag tänker på mat nästan hela tiden. Nu tänker jag på mos, gräddsås och Wallenbergare med Cabernet Sauvignon Reserva... men inte än. Håll i håll ut det ska väl ändå bli en kopp kaffe först?

Meningen med livet

Ifall du går och oroar dig för vintersolståndet i år med anledning av vissa fått för sig att Maya-kalendern förutspår jordens undergång precis det datumet så kan du härmed sluta upp med att oroa dig och lugnt fortsätta att planera för julfirande även 2012.

Vår gregorianska kalender är baserad på jordens rörelse runt solen som varar 365,25 dagar.
Maya hade också bra koll på solens gång över himlavarvet och de hade faktiskt en kalender baserad på detta men den underordnade kalendern använde de bara för att hålla reda på när det var dags att betala skatt(!). Känns det igen?
För egentligen är väl det syftet här i Europa också med vår ganska stela kalender  - att hålla koll på när vi ska betala vår skatt för att nämna något. Tid för lön och tid för deklaration och bokslut. De gamla kalendrarna vi hade en gång i tiden kopplade till andra saker som till exempel sådd och skörd, fruktbarhet och solåret har industrisamhället framgångsrikt raderat eller försökt radera och flytta till "närmsta" lördag. Tänk till och med vår kalender är baserad på ekonomitänk.

Maya däremot hade - förutom sin skattekalender-  en annan kalender som de kallade HAAB. Det var samlingsnamnet på två andra kalendrar på vardera 360 dagar respektive 260 dagar som gick som kugghjul i varandra. Den var baserad på människans personliga kall och  livsuppgift. De baserade alltså sin viktigaste kalender på människan i sitt sociala sammanhang istället för på planeters fysiska färd runt solen.

Och för att återgå till den 21 december som nåt slags slut eller som enligt vissa beräkningar redan inträffat den 28 oktober 2011 så bygger Mayakalendern på cykler som upprepar sig och inte på en början och ett slut. En del uttolkare menar istället att det ska ses som att det är nu vid denna tid som människan når sin högsta potential. (Vilket i och för kan oroa - blir vi inte klokare än så här går det väl utför med mänskligheten ändå utan apokalyps på specifikt datum?)

Enligt Maya är jag (och även du som eventuellt hittat hit) född på en mycket speciell dag och har en specifik uppgift i samhället. Tänk vad skönt att veta! Att just jag är här och klev in i jordelivet för ett syfte och en mening. Det är iallafall bra mycket roligare än att ha koll på än när jag ska deklarera.

Jag är för det första född på den 16 dagen i ugglans tecken vilket innebär att jag är här för att förkroppsliga uråldrig vishet. 
"Det är ett tecken som symboliseras av gamla minnen begravda i stentempel och heliga platser runt om i världen och det har ovanligt djup inblick i essensen av alla ting. Den enorma inre styrka Ugglan ger är tyst, djup introspektion för att upptäcka områden i sig själv som innehåller visdom mer värdefullt än världens dyrbaraste ädelstenar. Ugglan är mycket angelägen om det andliga välbefinnande även hos sina medmänniskor, Ugglor hjälper ofta andra med deras medfödda psykiska, insiktsfulla förmågor och är tappra försvarare av familj och samhälle.

Ugglan är också känd som Gamen som hänvisar till den mer lättsammma, nästan lata aspekten av detta med söder förknippade tecken. På ytan kan Ugglor(gamar) vara glada och humoristiska, men inuti är de mycket djupa och allvarliga. De kan till och med bli hårda och kalla och kan behöva en hel del förlåtelse för sin ibland okänsliga och även likgiltiga attityd.

Det här är ett ganska utmanande tecken att födas in i, eftersom Uggle-personer kan ha en hel del karmiskt bagage att ta itu med. Deras utmaning i livet är att hitta den rätta och etiska vägen genom att bara ta det lugnt. Periodvis kommer kontakt med naturen och / eller att besöka heliga platser att innebära välbehövlig stabilitet för Ugglan.

Och som om inte detta var nog är jag dessutom född på dagen Ho som är den femte tonen i mayanska kalendern. Tonen i kalendern representerar Egen Makt.
Personer födda med denna ton har en skarp intelligens och är skicklig på att organisera och på logistik för att hantera kommunikation, resurser, kunskap och tillämpningar. De är naturliga nätverkare som kan samla precis vad som behövs för varje projekt eller företag, och de söker sig direkt till kärnan av varje situation vilket gör dem till utmärkta utredare. Ho styrs av Tlacolteotl Aztekernas gudinna av kärlek och barnafödande.

Om det stämmer? Ja självklart!

 Bara så ni vet....

Vill ni veta vad din uppgift är enligt Maya så kan du kolla här:

http://www.maya-portal.net/tzolkin

A walk in the dark

Nu är det äntligen årets bästa månad när det gäller vila och kravlöshet. Så märkligt då att jag inte ens gått in för landning än. Det är som om den blöta extrema sommaren och hösten gör att det mesta flyter omkring i sörjan. Jag missade Halloween och hade inte ens ett litet teparty i år och nu höll jag på att missa även den svenska varianten trots att denna helg är en av mina favorithelger.
Nu är skiktet mellan de döda och de levande som mest tunt och eftersom jag ibland känner mig mer som död än levande så passar dnt mig ypperligt.

Gör mig nu efter att jag för en kort stund uppstigit redo för en lång riktigt mörk promenad fram till kyrkogården där jag i vanlig ordning skall tända ett antal ljus för mina döda vänner och släktingar. Det blir ungefär samma schema som förra året.

Nåt år ska jag slå på stort dödsparty har jag tänkt - i bästa mexikanska stil. Kanske när halloween och Allahelgona sammanfaller år 2014 och framförallt år 2015?

Och i det här fallet behöver jag inte ens tillägga "om jag lever"... 

Signs - on the wind

Efter mitt inlägg om fjädrarna har de nästan som väntat lyst med sin frånvaro - jag hade ju trots allt fattat till slut. Trodde jag åtminstone...

För idag kom tecknen tillbaka med besked då jag helt oväntat och otippat får ett litet fint paket av en arbetskamrat - ett svart med rosa snören. Jag blev mycket glatt överraskad av att få en present för en tjänst (som jag själv inte tänkt så mycket på) en i övrigt bedrövligt stressig onsdag och när jag öppnade paketet så var där ett par jättefina örhängen med vita fjädrar. Amazing!
Till saken hör att den här kära arbetskamraten aldrig läst min blogg, inte hade någon direkt aning om min passion för fjädrar och inte följt mig på FB men aldrig tvekade när hon hittade dessa örhängen med fjädrar - de var till mig.

Tack snälla finaste Birgitta! Jag är så fantastiskt glad för dessa örhängen som skall bäras vid speciella tillfällen. De betyder mer än du kan ana eftersom de förutom att de var jättefina som smycken betraktade också har en djupare innebörd för mig...

Jag har ingen aning om vart detta ska leda och vart jag är på väg men:

"..open your eyes to their possible meaning, to their soulcharging poetry, and you may suddenly find yourself on the wind as we call it...."

Jag ser ljuset! - Akvarell i Pershyttan

Första gången jag såg Erik Marcussons målningar på galleriet Svanen vid Tysslingen stod det helt klart för mig. - SÅ DÄR ville jag kunna måla!
Men aldrig kunde jag väl drömma om att jag bara ett halvår senare vågat att både anmäla mig och vara med på en helgkurs. Särskilt tack till snälla pappa som sponsrade och hejade på.
För nu har det alltså hänt och inte målar jag väl som Marcusson precis men jag ansträngde mig verkligen för att härma honom så gott det gick.

- Vad vill ni göra frågade han vänligt efter några inledande övningar.

 - Jag vill måla SKOG! sa jag....

Och det gjorde jag.  Jag lärde mig massor av tips, tänk och trix som jag förhoppningsvis kan utveckla vidare på mitt eget sätt framöver.

Jag ville verkligen lära mig att måla den skog jag lever och verkar i. Havsbilderna blev bonus - för aldrig i livet hade jag kunnat föreställa mig att någon, oavsett vad duktiga de är - kunnat få mig att måla segelbåtar....!

Som vanligt vill jag dock påminna om att alla eventuella brister här nedan enbart är mina egna. 

 

 Den som vill se förebilden och inspirationskällan till mina alster kan klicka in sig HÄR 

De ovanliga - "Det är inte i medvind, utan i motvind, som vingarna stärks".

Vissa skulle påstå att vi inte har alla pingviner i poolen, andra att vi är fullständigt galna men jag föredrar att säga att vi hör till "De ovanliga" som Åke Moberg skrev om.- Människor som går mot strömmen. 

"Det är inte i medvind, utan i motvind, som vingarna stärks".

Att vi inte regelbundet ligger ute varje månad i år har väl inte undgått någon som följer denna blogg - det är liksom en massa annat. Det är mycket nu typ.. T.ex. såna andra ovanliga saker som att fåren helt plötsligt börjar få lamm i september vilket är helt emot naturlagarna, vilket i sin tur innebär att kära systern inte bara kan fara hemifrån.

Vi bestämde oss efter en strålande väderleksrapport på onsdagen för att ligga ute natten fredag till lördag då det skulle bli klart väder med varning för frost. Eftersom fåren är höggravida - årstiden till trots - bestämde vi oss för Gårdvikaberget ännu en gång.

Det började bra..... efter en fin klättring upp till toppen på berget kom vi lagom till solnedgången och fick gott kokkaffe superkokat på pappas nyinköpta Primus Eta Power. Powerkaffe skulle det visa sig att vi behövde inför vad som komma skulle. Nedfärden från berget gick dock över förväntan och vi tränade på mörkerseende och att hitta stigen i snåren. Vi ramlade faktiskt inte en enda gång.

Sedan blev det som traditionen bjuder renskav i Pitabröd på Brofallsaltanen där planen var att sova ut under stjärnorna. Kvällen var ännu tämligen vacker men mörka moln började torna upp sig.
Sen började det regna och SMHI kan kyssa sig i röven och dra en säck över sig för det regnar fortfarande och nu i skrivandets stund är det lördag kväll.
Eftersom vi gett oss fan på att vi skulle sova ute satte vi med viss möda upp ett grönt partytält "för säkerhets skull" och riggade med presenning på sidorna.

Jag tyckte nog att det var lite överdrivet där och då med en presenning men insåg när jag vaknade tio över två av att det vräkte ned och vinden tilltagit att det kanske inte var så tokigt tänkt trots allt. Efter att ha trasslat av mig en fleecejacka i sovsäcken (det var helvetesvarmt regnet till trots) funderade jag ett tag över hur mycket vatten som kunde samlas på taket på ett partytält innan jag somnade om. Klockan fem vaknade vi alla tre av strilandet och smattrandet av regnet som ihärdigt vräkt ned sedan kvällen innan.. Regnet fullständigt vräkte ned, det blåste dessutom så att det gröna partytältet skakade, pappa var blöt om fötterna  och jag var ovanpå det grymt kissnödig. Då gav vi upp  - för andra gången på våra utenätter - och gick in torpet och gjorde frukost.

Feathers - walk with me

Utan att gå in på en endaste detalj har sommaren som gått varit aningen motig. Det har hänt fler än en gång att jag mitt upp i någonting verkligen tänkt att:
- Är det verkligen det här jag ska hålla på med?
- Ska jag göra det här?
- Varför gör jag det här?

 Eller att jag  helt plötsligt mitt i någonting har tappat fokus och kraft, när det bara har känts tungt och meningslöst. DÅ - varenda gång som jag har vacklat har den legat där rakt nedanför mig. En fjäder! Gud vet från vilken fågel det är minst sagt varierande storlekar och utseenden. Fjädern har inte varit en bit bort utan den har alltid varit precis rakt nedanför mina fötter. En av de senaste låg rakt nedanför mig  på stenplattorna precis utanför skjutdörrarna på ICA Supermarket - vilket väl inte känns som en naturlig plats för fjädrar. Det är den minsta längst ned i bilden.
När fjädern ligger där vet jag att jag trots att det känns lite motigt trots allt är på rätt väg, gör rätt saker och inte behöver fundera så mycket

Enligt infödda amerikaner är fåglar andarnas budbärare då de befinner sig närmare skaparen än vi.
- "Always pay attention to them" säger Buffalo Jim, Seminole medicinman.
Jag måste tillstå att andarna verkar uppfatta mig som aningen trög och jag är benägen att hålla med, för det har under denna korta sommar blivit åtskilligt med fjädrar.

Här är samtliga - utom en - som var mer än lovligt tilltufsad - precis som jag kände mig när jag hittade den. Den fjädern hittar jag dock inte igen och det är kanske inte meningen heller?

Following the path :
"You either see and acknowledge such signs , or you don´t. They´re not true unless you make them so. Like everything else on the path of the Wisdomkeepers, they assume for you the meaning you choose to give them. Disregard them, negate them, and they give back to you exactly what you have given to them - nothing. We create our own meanings."
 ur "Travels in a stone Canoe - the return to the wisdomkeepers" av Harvey Arden och Steve Wall

Kan man spela trolltrumma i en minaret?

."Sverige är trots allt ett kristet land" var det någon som sade på en fikarast på mitt arbete när skolavslutningens vara eller icke vara i kyrkan diskuterades . Jag minns inte vem som sa det och det spelar egentligen ingen roll. På mitt jobb finns det som jag antar att det finns på de flesta jobb(?) ett antal personer som:
 - Inte är rasister MEN.... blabla blabla...

Inom detta blablaande kommer det ofta fram att det är islam man hakar upp sig på fast man själv endast sätter sin fot i kyrkan på dop, bröllop och begravningar.

Jag sade inget vid det tillfället men tänkte desto mer att -Nja, vaddå Sverige ett kristet land, det är det väl ändå en viss överdrift. 
Redan i slutet av 1600-talet rycktes mina förfäder ut ur sin tro och sitt levnadssätt. De var skogssamer - ett naturfolk med trolltrummor och nåjder och de trodde på en besjälad natur men tvingades mer eller mindre brutalt in i den kristna tron. De tog barnen ifrån oss och satte dom i kristna skolor. Kristendomen är mig alltså påprackad en gång i tiden!

Kanske är det därför jag kan tänka mig en moské (gärna med minaret) vid sidan av Folkets Hus i det lilla samhället där jag bor. Även en liten stupa på andra sidan det lilla torget med rökelse och klockor skulle piffa upp en vanlig arbetsvecka och varför inte ett litet hindutempel tillägnat Shiva eller Kali någonstans i närheten av gamla konsum. Oavsett om det är helgmålsringning i den röda kyrkan av träspån, en imam som ropar ut : "Allahu Akbar" (ung Gud är större) från toppen av en minaret, lite klockor från stupan som sänder ut tusen mantran över världen välkomnar jag trots eller kanske just på grund av mitt ursprung alla försök till en stunds eftertanke, stillhet och bön.


Det är nämligen vår enda chans till frid och fred. Att hitta det som förenar och inte det som skiljer.
Jag är nämligen inte det minsta religiös men jag är en djupt andlig människa.

By the way - Jag tycker förresten att man kan gå till kyrkan på skolavslutningen och sjunga "den blomstertid nu kommer" fast psalmen innehåller ordet Gud och jag tycker också att prästen kan få välsigna alla barnen oavsett om de är samer, somalier eller Stockholmare.

För Gud ÄR större - Allahu Akbar! och jag kan lova att trolltrumman har inte tystnat i Bergslagsskogarna trots den ihärdiga kristna missionen som pågått i över trehundra år.

Bom bom bom

Augustitorka på bloggen

Så där ja. Hela augusti har gått och jag har inte skrivit ett enda inlägg. Det är liksom baklänges rekord. Den som följer mig på Facebook vet att jag inte är död. Fast det har varit ganska tunt på det forumet också.

Intet nytt under månen skulle man kunna säga. Sammanfattningsvis var augustimånadens höjdpunkt resan till Härjedalen. Lite av en repris från förra året. Med den skillnaden ett i år fick vi fisk och det regnade mer. Jag fick mitt livs första harr på spinnare och det var ett evigt väntande på bättre väder.

I trädgården växer endast palmkålen och våtarven om man ska raljera för det har ta mej fan regnat hela sommaren och torkan avser endast bloggen. Skönt att hösten är här. Åter till ordningen på något vis - jag är ju en höstmänniska. Det mesta av sommarens att göra lista är avbockad, rummet är rustat, höet är nästan inne och hästen är frisk efter en eländig Anaplasmos infektion.

Mot nya djärva mål.

Sommarparadoxen

Efter en hel del övning har jag nästan lärt mig att gilla vintern efter att ha trott att jag avskyr vinter. Men med fasa har jag just upptäckt att det är fanimej inte speciellt häftigt när det är sommar heller vilket minst sagt är ett bekymmer. För hur blir det då? 
På sommaren är det mycket som ska göras och som ska ske "bara det blir sommar", det är hagar som ska byggas, gräs som ska klippas och så är det åtminstone denna sommar mest en väntan på bättre väder. Det har regnat i ungefär 40 dagar och 40 nätter vilket man en gång i tiden kallade för syndaflod och häromnatten kröp temperaturen i mitten av juli ned mot tre plusgrader vilket inte är långt till frost. Det skulle kunna signalera att klimatförändring till trots så är det en ny istid på ingång. Jag borde kanske skola om mig till domedagsprofet? Omvänd Er nu! Slutet är nära....
Kanske är det bäst där i skarven mellan vinter och sommar egentligen. Precis där i skarven när förväntningarna fortfarande just är förväntningar om värme, sol och ljusare tider? Trädgården till exempel är alltid vackrast i mars - inne i mitt huvud - långt innan kvickroten sätter sina vippor och revsmörblommorna blommar. Eller den andra skarven när allt återigen lägger sig till ro för att vila. Jag upptäcker ibland när solen står som högst att jag kan längta efter en stilla, frostig dag i november.

Återhämtningen

För två år sedan var de nära döden båda två. Honungsrosen och Flammentanzrosen fick lov att klippas ned till ca 30 cm och det var ytterst tveksamt om de skulle klara sig. Men på något sätt har de återhämtat sig rätt bra på två år.

Rosa Helenae

Borttappade dagar

En del dagar kan man lika gärna stryka ur almanackan. Ni har säkert haft dom också, en sådan där dag som det liksom inte blev nåt vettigt av. Ibland kommer man in snett redan från första början och ibland smyger sig obalansen på framåt förmiddagen. De är varken bra eller dåliga egentligen, de där borttappade dagarna, de bara ingenting.  Min borttappade lördag började bra  men så klev jag upp. Ingenting som jag påbörjade denna dag fick ett ordenligt slut utan jag blev avbruten hela tiden och dagen försvann i tomma intet som om den tillhört någon annan?

Matvraket

Nu blir det stekta fläsket kokt. Jag räknar kalorier för första gången i mitt fyrtioåttaåriga liv då jag kom på att jag nog borde gå ned ett par,  tre kilo. Vid närmare 50 tycks jag inte längre kunna äta precis allt jag ser helt ohämmat . Det är faktiskt väldigt intressant att se vad saker innehåller när man verkligen väger och räknar och jag inser efter ett par veckor att det är något lurt med det här med kalorier in och kalorier ut. Jag konstaterar nämligen ganska snart att mina tre kilos övervikt(?!) borde rent matematiskt ha varit minst 30 - om man ser till vad jag har vräkt i mig genom åren. Det där med kalorier in och kalorier ut är onekligen ingen exakt vetenskap för var har jag i så fall gjort av allting? Värmt upp huset? Not! Jag är verkligen ett matvrak av rang och när jag tänker efter har jag med några få undantag alltid ätit mer än de flesta. Jag vet knappt ärligt talat hur en "normal" portion ser ut men försöker lära mig det nu.

För nu vid närmare femtio ska jag försöka att hitta en mer normal nivå - om inte annat kommer det oavsett vad vågen kommer att visa att bli ett billigare matkonto. Och eftersom jag faktiskt är ganska snål konstaterar jag då krasst att det kommer att kunna ge en del på sparkontot alternativt att jag kan köpa lyxigare mat i mindre förpackningar framöver.

The full buck moon - bockigt i juli

Fullmånen så här i nordens ljusa sommartider gör inte så mycket väsen av sig rent visuellt. Den går upp sent och den går ned tidigt och den syns bara vid klart väder men enligt infödda amerikaner påverkar månen oss ändå.


Juli är normalt den månad då råbocken och andra hjortdjur får nya horn som tränger ut i deras pannor. Hornen har ännu en beläggning av sammetslen päls och därför kallas denna  fullmåne för den fulla bock månen.

Under den här tiden löper även unga män amok för att "stånga" sina huvuden mot varandra och allmänt visa upp sig. Fast det märker inte gamla tanter som jag så värst mycket av eftersom vi sällan befinner oss på samma platser som dessa unga testosteronstinna människohanar och om det skulle ava sig nån julifullmåne har åtminstone jag oftast andra saker - viktigare saker - som jag går och funderar på. Men om jag inte var så nedrans kvällstrött och grubblande utan hade lite mer spring i benen och gav mig ut så är jag helt säker på att jag skulle få se ett och annat. För jag är helt säker på att ikväll rumlar det om på sina ställen.

Den oplanerade trädgården

Läste Allt om Trädgård här på eftermiddagen och konstaterade att det anses  rätt att först planera hur trädgården ska se ut och SEN gå och handla det som ska vara. Jag gör precis det motsatta jag handlar först och letar sedan efter någon vettig plats att gräva ned det på. Helst en plats utan alltför mycket slaggsten att först spetta bort. Inte ens dammen är planerad i förväg eftersom jag fick dammduken först.
Att anlägga en trädgård i zon 5 invid en gammal hytta är verkligen inte optimalt och en sak vet jag helt säkert. Jag kommer aldrig att få vara med i någon trädgårdstidning, ändå är alla mina blommor och växter som trots allt överlever denna sten- och sandmark faktiskt ett mirakel i sig.

Dammen 2012

Dammprojektet fortskrider och många nya växter har det blivit i år. En näckros från vasslasjön är på plats, jätteramsen (bilderna) från förra året har fått sällskap av en brokbladig rams. En murgröna, purpurviol, mossa, japansk lönn är andra nytillskott.

Gräv där du står!

På dagens kafferast berättade jag om en av mina vänner - lärarinnan som för en tid sedan i sin tur berättade för mig att barnen nuförtiden hade svårt att göra en sak i taget och vara här och nu. Hennes intryck var att barnen var mer rastlösa nu än för bara ca 20 år sedan. Om lärarinnan sa att:
- Idag ska vi måla, så skrek alla barnen:
- JAAAA, Hurra! Vi ska MÅLA! Sedan tittade de frågande på fröken innan de knappt ens fått fram kritorna och sade:
- Vad ska vi göra sen?
 ...

Jag måste erkänna så här i efterhand att det där bryr mig också. Om jag till exempel börjar gräva och rensa kvickrot i ett land i trädgården är min hjärna som härbärgerar mina tankar onödigt ofta på annat håll och ägnar sig åt vad jag ska göra därnäst efter att jag har grävt och fått bort den jävla kvickroten (jag hatar förresten kvickrot mer än nåt annat ogräs). Ibland är det till och med så illa att jag släpper spaden och rusar iväg till några perenner som behöver sättas om, delas och vattnas på andra sidan trädgården. När jag kommer på mig själv med detta så har det hänt att jag sagt högt och irriterat till mig själv:
- Men för fan! Gräv där du står Kärring!

Mindfulness - heter det visst med ett modernare engelskt ord....

The full strawberry moon

Den fulla jordgubbsmånen i juni.. Det är väl lite överdrivet att tro att vi ska ha mogna jordgubbar här i Hyttan i juni men nu är det ju en ovanligt tidig junimåne detta år. Den är på sin topp redan den 4 juni och varför inte köpa lite Belgiska jordgubbar och fira? Nuförtiden är svenska jordgubbar man köper så stressade att man inte märker nån större skillnad från vilket land de kommer i från. Endast hemodlade är som jordgubbar egentligen ska vara.
Hur som helst är det en bra tid för förlåtelse för egna tillkortakommanden, be om förlåtelse, förlåt dig själv och dina medmänniskor. Och en sötma dröjer sig långt efter att denna fulla jordgubbsmåne börjar avta.

På akvarellkurs i Junivintern

Ute är det tre plusgrader nu klockan halv nio vilket iallafall är sex mer än i morse. Som tur är hade jag en akvarellkurs inbokad idag med Magnus Einarsson vilket för några timmar skingrade min ångest för min arma trädgård som kämpar i decemberkylan. Nu fick jag tillfälle att måla lite blommor istället. Om nu allt dör inatt ska jag bara ha blommor på papper hädanefter.
Kursen hölls på Mårtensbo och för varje gång lär jag mig mer och mer hur detta nyckfulla medium fungerar.
Dagens alster:

 

Gökotta i Nittbo - natt i maj

Den där Nitälven måste allt vara bra lång för inte kunde jag ana att det fanns ett oupptäckt vindskydd och en hängbro söder om alla de ställen vi tidigare varit på. Men hängbron och Nittbo vindskydd låg där och väntade på oss när lilla systern visat vägen in bakom Salbosjön. Vilken majkväll det blev, varmt, soligt och de enstaka myggor som fanns hade systerns bara ben att äta på, vilket gjorde att jag och pappa fick vara tämligen ifred.
Det blev ett nytt recept på renskav eftersom saltkaret och pepparkvarnen stod kvar hemma på pappas köksbord tillsammans med stekoljan. Torrstekt skav med senap och ketchup som krydda blev faktiskt en av de godaste och sedan blev det efterföljande kvällskaffe mitt på bron i kvällssolens sken. Eftersom väderleken lovade klart väder hela natten testade jag att sova utan yttertält med bara myggnät och en och annan orangegul detalj.
Såg himlen och solnedgången men däremot inte den spelstinna och morgonpigga göken som dök upp strax efter midnatt och satte sig någonstans rakt ovanför tältet däremot hörde jag den minsann desto bättre då den började nattens enformiga aria. Vad tänkte vår herre på när han skapade denna illbatting till fågel? Ingen har en aning om hur högt en gök egentligen låter som inte vaknat av den mitt i natten och haft den rakt ovanför sig bara några fjuttiga meter från tältduken.
Jag låg länge och funderade på om jag skulle gå ut och schasa bort den fast bestämde mig till sist för att -"this is nature" - gilla läget. Jag var dessutom trött och obeväpnad så jag tänkte att jag skiter i den där jävla Göken. 
Jag somnade faktiskt och sov gott vilket var mycket märkligt eftersom den gol högljutt oavbrutet i ca 3 timmar. Det vet jag nämligen - eftersom  lilla syster typ tog tid. Så här i efterhand kan jag säga att om jag vetat att lilla systern låg vaken och lyssnade på eländet intrasslad i ett myggnät hade jag skrivit ett annat manus för natten. Jag hade pallrat mig upp och skju... förlåt schasat bort den kokoande pippin.

Ko-Ko! Ko-ko! Med tanke på mitt tidigare gökinlägg komma detta oljud varken från norr, söder, öster eller väster utan från zenit och jag undrar vad DET kan tolkas som?

Mer bilder finns här!

Kokospelles dyraste tomater

Det var då en himmelsk tur att jag inte köpte större växthus för jag vet med säkerhet att jag hade fyllt upp ett mycket större växthus också tills det knappt gått att gå in i det. Jag gör gärna det, fyller på tills det blir fullt.liksom - det gäller allt ifrån jackfickor, väskor och växthus.
 Jag hade ju inte fått gjort annat än att plantera frön, skola om och sätta plantor.  Jag är lite sen med det mesta i år p.g.a. den ihärdiga kylan med minusgrader så gott som varenda natt. Men det brukar komma ifatt ganska bra ändå när sommaren väl tar fart.

Här frodas paprikor, chili, läkelobelior, tobaksplantor flera sorter, lejongap, basilika, rödmalvor, tagetes och tigeröga för att nämna något. Tomaterna är utplanterade i högra lådan och den hutlöst svindyra fläkten från Willab Ab (de vet att ta betalt) är på plats och inställd på frostvakt men verkar gå lite som den vill ändå. Och om fläkten var svindyr så blir tomaterna därefter.men det blir säkert blir vansinnigt nyttiga? En gång frågade min förra chef om jag hade nån aning om vad mina tomater egentligen kostade kilot:

- Nope, sa jag inte en susning och aldrig i helvete att jag tänker räkna ut det heller för då har jag inte råd att äta dom.

Gödsel har jag iallafall så det räcker till det här växthuset och minst 10 till fast det ska gudarna veta att gödsel är långt ifrån gratis för det ska passera hästarna först.

Pappas petunior i väntan på utplantering

Chili och paprika i förgrunden och sedan Kokospelles
diverse handel i vänstra lådan

Gödsel tillsammans med producenten till höger i bild

Vintersåddsrapport

När jag var liten brukade vitsipporna blomma lagom till min födelsedag den 23 maj och i år verkar klimatförändringen vara på någon helt annan plats. Vi har inte haft en varm dag sedan de där två märkliga dagarna i slutet av mars då det var runt 20 grader varmt. I trädgården går det långsamt och sommaren verkar långt borta. Men om någon undrar hur det gick med vintersådden som jag satte ut februari kan jag säga att det gått finemang. Allt har kommit även om bergsvallmon och doftresedan tvekar. Kattmyntan frodas, Vänderoten har grott och borstnejlikor och lejongap är på god väg.
Det har nu flyttat in i växthuset förutom Vänderoten för en sista uppdrivning. Himla skoj!

Kattmynta i glasslåda samt vänderot i yogurtburk

Östergök är tröstergök

Hittills har maj varit våt och kall ändå gick åskan idag helt otippat och på en sen ridtur hörde jag årets första gök. Den gol borta i öster och "Östergök är tröstergök" och jag kan definitivt behöva lite tröst för tillfället. Jag som helst vill leva ett liv i sus och dus och som helst vill se på när liljekonvaljer växer har haft en gräsligt hektiskt vår (jag måste trots allt försörja mig på något sätt) fjärran från min sanna natur.
Men med göken kommer trösten dock inga pengar dessvärre för jag hade inte en spänn på fickan. Endast en halvladdad mobil, en begagnad pappersnäsduk och en liten påse hästpellets vilket inte indikerar ett rikt år... men det är åtminstone en dyr mobil så lite hoppas jag den kan lätta upp under det kommande året och hästarna behöver om jag tolkar detta rätt inte vara hungriga. Vad den begagnade näsduken står för föredrar jag att inte ens tänka på..
Jag var åtminstone mätt eftersom jag nyss ätit,  för ve och fasa för den som hör göken på fastande mage, den kan bli gökdårad och det kan aldrig vara nyttigt?

Årets första ko-ko -  lyssna noga varifrån det kommer eftersom denna mytomspunna fågel spår året.

Västergök är bästergök, Östergök är tröstergök, Norregök är sorgegök och södergök är Smöragök. Vissa säger dödergök men båda tolkningarna finns och jag föredrar att det betyder att det blir en smörigt år. Sorg har vi ju redan i norr....
 Och gör inte som jag  - gå hemifrån utan ett endaste mynt på fickan - utan se till att du har nåt med dig och i dig - i magen och i fickorna när göken sjunger för dig första gången på året.

http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6k#Svensk_folktro

The Full Milk Moon

Det gröna gräset frodas. Kor, getter och får kan mumsa så mycket de vill av denna spirande grönska och därigenom kan de producera härlig näringsrik mjölk. Därav namnet till maj månads fullmåne som syns redan mycket tidigt på kvällen. Ska ni ut på fest denna helg? Ta er då gärna en extra titt i  spegeln innan ni går ut för under den fulla mjölkmånen i maj tycker vi ofta att vi är ovanligt attraktiva! Skitsnygga helt enkelt!

Årets V-månad

Så var den då här igen. Årets V-månad den absolut VÄRSTA VEMODIGASTE VACKRASTE månaden. Det är den fjärde idag och det är nu det gäller att se upp eller egentligen skulle jag höjt garden redan i mars. För maj har en tendens att urarta till värsta stressrallyt om man inte ser upp. På en ynka månad ska allt ske verkar det som?
Ett år hade jag fullständigt bokningsstopp hela maj, jag vägrade stenhårt att boka in någonting alltifrån dop till begravning. Min födelsedag var enda undantaget för det var ju som det var.
Jag gick till jobbet och skötte det men det var också det enda. I år har jag fuckat upp det och har redan haft en kväll hos Terry Evans i Fanthyttan (bokat i mars - glömde) ett besök hos frissan (också inbokat i mars och då var det ju gott om tid), en höhämtningstur och - Gud hjälpe mig - ett plastparty (hur tänkte jag där?) och en Djembetrumsafton som kom lite plötsligt på. Det kör ihop sig, nu får det räcka. Inte en pryl till i kalendern för ju mer vi styckar vår tid desto fortare tycks den gå.

EXTREMT lättlagad oxfilésallad

Receptdags! Det var ju ett tag sedan. 
Häll en drös ruccolablad över en tallrik och släng nonchalant dit några saltade ugnsrostade potatisklyftor och kasta sedan lättvindigt dit ett par körsbärstomater. Strimla över lite olivolja med citron (finns en dyr rackare gjort av nån FritZson på vanliga ica som duger fint) låt några TJOCKA skivor svartpepprade oxfilé landa i stekpannan ett par sekunder(!)- NEJ absolut inte mer och lägg varsamt längst upp på salladsberget (oxfilé slänger man inte med hur som helst) , strö över lite riven billig mozzarella ost och häll upp ett glas Argentinskt vin gjort på druvan Malbec. Viola fredagsmaten är hemma ;-). Jag borde ha fotat den men hann inte. Vips så var det slut!

Finaste katten Zorro

Poserar

Blev trött

Tälttestning på Brofallet i april

Ett nytt enmanstält till far och ett nytt tvåmanstält(!) till Stora Systern behövde testas. Inhandlade på årets vildmarksmässa (en vildmarksmässa som förutom tälterbjudandet på Addnature inte var mycket att ha i år - synd för dom för annars hade de ju fått reklam här)
Och vad passar väl bättre att testa tältuppsättning på - en vacker men isande kall kväll i april - än Brofallets avbetade gräsängar. Lilla systern och Andreas (som verkar ha fått smak på det här med att sova ute på allvar) fick sova i de små sovpåsarna.
Ett tvåmanstält bara till mig känns faktiskt förfärligt lyxigt. Rena rama salongen men det lilla gröna påstältet kommer säkert att komma till användning igen. Det beror ju lite på omständigheterna vad man vill ha för nattlogi....
Det här var iallafall rymligt, lätt att sätta upp och ta ned men det blev ändå bra kallt i det denna aprilnatt då jag misstänker att temperaturen sjönk mot en åtta minusgrader mitt i natten och jag frös för ovanlighetens skull lite lätt trots det fina tältet.

Fast vad gör det när man vaknar till koltrastens och bofinkens sång och sedan får uppstekta pannkakor med grädde och sylt till frukost. Det tinar upp de mest stela kroppsdelar. Vi tog gott om tid på oss för det var vackert vid torpet så klockan var lunch innan det bar av hemåt igen.

The Full Pink Moon i april

Den fulla rosa månen markerar att rosa phlox och andra tidiga vårblommor börjar spira igen - allt detta enligt infödda amerikaner. Fast här i hyttan blommar inte ens en endaste liten tussilago och det har varit närmare 10 grader kallt i flera nätter. Fast den rosa rosa tibasten har faktiskt börjat blomma på bar kvist inte långt härifrån. Uppe på närmaste rombohöjd enligt dagsfärsk uppgift så om någon vecka blir det både tibast och mosippa även här i dalgången.

Under alla omständigheter finns ett tydlig stråk av hopp i luften under den fulla rosa månen i april och om du går och funderar på att gifta dig är detta den allra bästa månen att fria under.

Inte yngre än man gör sig

Jag är före min tid och det har jag varit sedan jag var liten. Jag tror det är mina föräldrars fel för redan vid ett års ålder då jag fick dricka kaffe och äta tårta alldeles själv. Det kan ju vem som helst fatta att något sådant skulle spåra ur direkt. Jag gillade aldrig saft efter det utan ville alltid ha kaffe till bullarna och sitta med vid bordet med dom vuxna. Jag var som man sade"Lillgammal" . Eller med andra ord "gammal redan som liten"! Det där har sedan förföljt mig hela livet och jag känner mig fortfarande och har alltid känt mig mycket äldre än jag är - även om jag periodvis när hormonerna löpte amok i 16-årsåldern kanske inte alltid betett mig helt moget alla gånger - men i det stora hela....
Många som är jämngamla säger att "man är väl inte äldre än man gör sig" - för mig är det tvärtom.

Jag känner mig mycket äldre än mina år och jag är - om jag tänker efter - faktiskt helt redo att gå i pension redan nu om någon skulle erbjuda mig det.
Jag känner mig som en gammal tant på många sätt när jag tänker - det är bara det yttre som förråder mig. Kroppsligt för att jag är ganska rapp i stegen, har blonderat hår ( och detta trots att min förra frissa tyckte att det verkade "desperat" ?) och prylmässigt eftersom jag för det mesta gärna har den senaste mobilen och gillar att åka motorcykel.

Så om jag var lillgammal som barn kan man kanske säga att jag nu är "lastgammal" i medelåldern. Och sen då......?

Svansjön - vår i år också!

Varje år åker vi till Tysslingen och tittar på sångsvanarna. Det händer inte så himla mycket egentligen och ändå måste man bara dit och titta om de är där i år också. Vi kikar på dom, kollar om vi ser någon mer sällsynt Mindre Sångsvan* - det gör vi aldrig - Vi lyssnar på det eviga trumpetandet och funderar på vad det är de säger till varandra egentligen, vi kollar lite inflygningar som måste vara otroligt avancerat i detta hav av svanar och fikar lite. Sen åker vi hem igen, trygga i förvissningen att de kom i år också.

(*det fanns 9 mindre sångsvanar idag bland de andra idag 3144 stycken vanliga sångsvanarna enligt uppgift)