Det sjungande sjöodjuret vid Vasslasjön i Mars

nattbild: foto pappa Clas

Hela kvällen, nästan hela natten och så länge vi var kvar rumlade det runt. Sjöodjuret som bara måste gömma sig under isen i vasslasjön? Den plumsade, mullrade och sjöng i djupet hela kvällen och ibland slog den ilsket sin stora stjärt mot isens undersida så det plaskade mot isen som sprack, endast en stund framåt småtimmarna låg den på botten och snarkade dovt för att sedan börja sina rusningar en stund efter att solen gått upp. Men isen höll emot!

Det var med andra ord ett herrans liv vid Vasslasjön där pappa och jag tillbringade en natt under bar himmel. Lilla systern och hunden Chikoro kom denna gången endast på ett kvällsbesök men det var ett mycket välkommet besök. Renskav med pitabröd serverades.

Den som läser om dessa uteliggarnätter och har någon romantisk bild i sitt inre av näverkuntar, träkåsor och renskinn kan titta på den här bilden en stund för att bli urtagen dessa villfarelser. Jag anade när vi letade som värst efter saltkaret i mörkret att det kunde vara lite rörigt men vem kunde ana vad som som skulle uppenbara sig i blixtens avslöjande sken.

TRASH-CAMPING!?

Den som hittar saltet och pepparkvarnen vinner en utenatt i Klosstjärn!

Fin kväll trots röran, en skapligt kall natt och riktigt fin morgon där solen gick upp och sken rakt in på lägerplatsen var det iallafall och när vi lämnade platsen kan ingen ana att det där har varit en plastpåse-misär bara några timmar tidigare . Inte ett spår förutom några rester av en glödande tjärstubbe.

















Is-te?