De ovanliga - "Det är inte i medvind, utan i motvind, som vingarna stärks".

Vissa skulle påstå att vi inte har alla pingviner i poolen, andra att vi är fullständigt galna men jag föredrar att säga att vi hör till "De ovanliga" som Åke Moberg skrev om.- Människor som går mot strömmen. 

"Det är inte i medvind, utan i motvind, som vingarna stärks".

Att vi inte regelbundet ligger ute varje månad i år har väl inte undgått någon som följer denna blogg - det är liksom en massa annat. Det är mycket nu typ.. T.ex. såna andra ovanliga saker som att fåren helt plötsligt börjar få lamm i september vilket är helt emot naturlagarna, vilket i sin tur innebär att kära systern inte bara kan fara hemifrån.

Vi bestämde oss efter en strålande väderleksrapport på onsdagen för att ligga ute natten fredag till lördag då det skulle bli klart väder med varning för frost. Eftersom fåren är höggravida - årstiden till trots - bestämde vi oss för Gårdvikaberget ännu en gång.

Det började bra..... efter en fin klättring upp till toppen på berget kom vi lagom till solnedgången och fick gott kokkaffe superkokat på pappas nyinköpta Primus Eta Power. Powerkaffe skulle det visa sig att vi behövde inför vad som komma skulle. Nedfärden från berget gick dock över förväntan och vi tränade på mörkerseende och att hitta stigen i snåren. Vi ramlade faktiskt inte en enda gång.

Sedan blev det som traditionen bjuder renskav i Pitabröd på Brofallsaltanen där planen var att sova ut under stjärnorna. Kvällen var ännu tämligen vacker men mörka moln började torna upp sig.
Sen började det regna och SMHI kan kyssa sig i röven och dra en säck över sig för det regnar fortfarande och nu i skrivandets stund är det lördag kväll.
Eftersom vi gett oss fan på att vi skulle sova ute satte vi med viss möda upp ett grönt partytält "för säkerhets skull" och riggade med presenning på sidorna.

Jag tyckte nog att det var lite överdrivet där och då med en presenning men insåg när jag vaknade tio över två av att det vräkte ned och vinden tilltagit att det kanske inte var så tokigt tänkt trots allt. Efter att ha trasslat av mig en fleecejacka i sovsäcken (det var helvetesvarmt regnet till trots) funderade jag ett tag över hur mycket vatten som kunde samlas på taket på ett partytält innan jag somnade om. Klockan fem vaknade vi alla tre av strilandet och smattrandet av regnet som ihärdigt vräkt ned sedan kvällen innan.. Regnet fullständigt vräkte ned, det blåste dessutom så att det gröna partytältet skakade, pappa var blöt om fötterna  och jag var ovanpå det grymt kissnödig. Då gav vi upp  - för andra gången på våra utenätter - och gick in torpet och gjorde frukost.