onsdag 31 december 2014

Mot nytt ljus - 2015

Kom inte det här nya året ovanligt och onödigt snabbt?
Det var ju nyss jag satt här och lovade att jag skulle få fullständig koll på min röra under 2014!
Har jag fått det då?
Sammanfattningsvis finns det fortfarande en hel del kvar att göra så löftet kan inte släppas under 2015 men faktum är att det har gått framåt. Saker som hör ihop är någorlunda inom samma kvadratmeter och röran är mer koncentrerad till begränsade områden. Min upplevelse är att jag har aningen bättre koll och mycket har åkt ned efter teman i fina lådor från Biltema. Men arbetet fortsätter även under 2015! Löftet skall hållas i.
Jag har också fått betydligt bättre ordning i min inre värld vilket är ännu viktigare. Trots eller kanske rentav tack vare en situation i höstas när jag var extremt hårt belastad och arbetet höll på att ta ned mig fullständigt på grund av en del yttre faktorer - är jag efter en hel del s.k. självhypnos  mer fokuserad, tydlig och lugn än någonsin tidigare i mitt liv. Jag var nära kollaps då jag började vakna på nätterna och kände hit men inte längre.
Att fylla 50 var för övrigt en hit!
Jag har också börjat med ViryaYoga regelbundet vilket verkligen har effekt på både det ena och det andra.

Men nu är det inte så illa med röran så att jag inte kan ge fler löften som till exempel att jag ska bli Bergslagens smidigaste kvinna över 50 år. Jag ska ge järnet med yogan, jag ska ta mig fan äta mer grönsaker trots att frysboxarna svämmar över av kött och så ska jag vara mycket mer i skogen. Till häst, till fots och med motorhjälp.

Jag är vid gott mod! Gott Nytt År till mig själv och eventuella läsare. You ain´t seen nothing yet....

tisdag 9 december 2014

Mitt liv som katt med hatt

Jag har en hel del planer inför min så kallade ålderdom - när jag blir tant på riktigt - förutom det där kollektivet jag talat om i ett tidigare inlägg:

Pensionärspower

Det första jag ska göra är att köpa mig lite roliga hattar på slutlönen. Jag tycker att folk borde bära hatt oftare.
Vid 80  tänker jag vara fullfjädrad vinalkoholist och dricka vin till alla måltider utom till frukost då jag kommer att dricka ett glas champagne. Enligt expertis ska det ta ca 20 år att bygga upp ett alkoholberoende vilket innebär att jag får börja träna redan nu med ett glas här och där.
Sedan har jag räknat med att jag får lite knapert med pensionen så därför kommer jag plocka ut så mycket som går i början för att sedan runt 75 börja snatta i affärer om det visar sig att mathållningen blir för ensidig. Jag tänker minsann inte leva på gröt allena och dessutom kommer ju de där vinflaskorna belasta den redan ansträngande ekonomin. Om de tar mig med en kyckling i hatten tänker jag - om jag inte redan är det - spela senil och förvirrad. Skulle det värsta hända kommer jag att ha mat och husrum på Hinseberg.
De gånger jag betalar för maten kommer jag handla vid lunchtid - med mynt - om det finns kvar. Finns det inte kvar kommer jag att krångla med alla kort, ta fel kort och glömma koden medan kön växer sig lång. Sist men inte minst kommer jag att bli en "Crazy Catlady" och skaffa mig en massa katter. Jag kommer vara en sanitär olägenhet redan några år efter avgång med pension. Det kan till och med hända att  jag kommer sluta mina dagar som katt-mat.



söndag 7 december 2014

Havsjömosse - ännu en natt i Paradiset

Den sista tiden har vi inte varit speciellt flitiga med våra utenätter. Det har varit mest dagsturer och några kvällar men ingen natt sedan vi sov över i trädgården. Därför var det på tiden att ge sig iväg när fullmånen inträffade på en lördag i midvintertid och vädergudarna lovade vackert väder åtminstone på kvällen. För att inte ta i för hårt när vi är så ringrostiga och det blir mörkt redan klockan halv fyra åkte vi till vårt stammisställe Havsjömosse vid nitälvens strand. Det var tur att vi tog med ved kan jag säga, där fanns inte många pinnar att elda på. Menyn bestod av Mirfats fantastiska piroger, pappas fina hemgjorda kebabstrimlor och så blev det dagen till ära dessert när Andreas plockade fram bananer och choklad och grillade över elden.

Månen gick sin stilla ban och natten blev lugn och rofylld i bruset av älven medan elden falnade långsamt i den blåa natten.
Sedan vaknade vi till ett välbekant ljud. För en gångs skull höll SMHIs annars till synes lite slumpartade prognoser. Vi vaknade av först lite snöblandat isregn som sedan övergick i regn. Ett regn som strilade på taket och så småningom smög sig längs takbjälken in i springorna och ned i vindskyddet.

Men med bra utrustning, färdigbredda tonfisksmörgåsar och en minieldstad på en bit folie precis utanför vindskyddet gjorde det inte så mycket. Vi fick vår frukost och vad gör det om man blir lite frusen och blöt när man vet att man om några timmar är hemma och kan ta en varm dusch för att sedan gosa upp sig i soffan. Att koka kaffe och göra brasa i strilregnet är för oss ett litet äventyr som bryter av mot vardagen. Det var då jag kom att tänka på dom. Ni har säkert sett dom där de sitter på en liten filt utanför systembolaget med en pappmugg. Tiggarna som vi skyndar förbi med vinboxen i ena handen och fredagsmyset i den andra. Jag försökte för ett ögonblick föreställa mig - trots min svindyra sovsäck, renskinnet och det effektiva gasolköket - hur det skulle vara efter en natt på ett liggunderlag i blötan, att försöka få nåt i magen, att sedan ta en dyna, en pappmugg och gå iväg för tillbringa resten av dagen sittandes på asfalten utanför någon ICA-butik.. Att sitta där timme ut och timme in för att sedan vid stängning resa mig upp för att gå ...... Ja gå till vaddå? Ännu en natt bland blöta filtar!

Jag slår snabbt bort den jobbiga tanken, vi dricker vårt kaffe, packar ryggsäckarna och åker hem till värmen till det som Phil Collins sjunger så fint  "Just Another Day in Paradize"

Lyssna till honom och läs samtidigt nedanstående artikel:

"Stoppa attacken på tiggande romer"

Jag lovar och svär härmed att jag alltid ska ha lite växel i fickorna framöver.

"Ge dem möjlighet att bli självförsörjande, skattebetalande och produktiva invånare. Se det inte som välgörenhet utan medmänsklig solidaritet. Idén är inte idealisk, men så är heller inte utgångspunkten.
Tänk på saken, men vänta inte för länge. Vinterkylan är på väg över landet och i mörkret ruvar den fascism som närs av föraktet för svaghet och signalerna att romskt liv är ett värdelöst liv som kan låtas dö utan att de myndigheter som förvaltar vår demokrati ingriper." Mattias Gardell 
 

fredag 7 november 2014

Skoltrött

Jag har aldrig skrivit om skolan i min blogg men nu är det dags. Inspiration eller borde man säga adrenalin kan komma helt oväntat.

Så här skriver en av mina högt respekterade arbetskamrater på ett Facebook-inlägg idag:

"När jag hör bonusbarnen berätta om sina dagar i skolan känner jag att jag har en rätt ok arbetsmiljö. Mina kollegor brukar aldrig låsa in mig i ett litet rum, inte heller säger de att nån av mina föräldrar är ful eller gömmer min mössa. Aldrig kastar nån grus på mig, kallar mig för gris eller sliter sönder mina kläder."

Jag blir alldeles matt i knäna och känner ett obehag krypa över mig som ett klibbigt täcke. Har det verkligen inte hänt ett nånting på 43 år? Var är alla vuxna? Producerar de dokument (skriftliga omdömen), dricker kaffe eller tittar åt ett annat håll?

Jag har en väninna som tillbringade nästan hela lågstadiets raster inlåst på toaletten. Eftersom vi var TVUNGA att gå ut på rasten föredrog hon att sitta där och låtsas kissa i 20 minuter för att få vara i fred. Jag var också liten och rädd och satt också inlåst på toaletten i perioder eller alternativt försökte träna på att vara osynlig.
Det bästa jag visste var om det fanns en vuxen praktikant som gick rastvakt. Fröknarna som det hette på min tid syntes sällan till, eftersom det inte fanns några skriftliga omdömen på den tiden kvarstår kaffet eller synfel.  De få gånger det fanns rastvakt  gick jag och några med mig och höll den vuxna i handen HELA rasten. Någon enstaka gång om det var så jävla dåligt väder att det knappt gick att få upp ytterdörren jag fick vara inne och rita. Jag älskade att rita och måla.  Jag undrar fortfarande efter 43 år varför jag inte fick sitta inne och rita på rasten när det var det bästa jag visste?
Hur svårt kan det vara.....

fredag 31 oktober 2014

All Hallows Eve

Äntligen Halloween! Min favorithelg. I år infaller Halloween för ovanlighetens skull på Svenska almanackans Alla helgons Afton den 31 oktober och sammanfaller så att säga med den svenska hitte-på-dagen. Min plan var därför att har riktig baluns för de döda denna fredag fast jag hann inte riktigt med. Det blir inte alltid som man tänkt...Istället får man improvisera på kontorstid om man säger så.
I de flesta länder är 1 november en helgdag men inte i Sverige vilket stör mig nåt oerhört. Vi skulle verkligen behöva en extra ledig dag så här på höstkanten men här lade man den på en lördag "för att det skulle passa bättre in i arbetsveckan".

Det är som vanligt både tungt och skönt på samma gång att gå in i mörkertiden. Det mesta är fixat och klart inför vintern förutom att jag fortfarande har saker kvar i växthuset med anledning av den sanslöst milda hösten. Olivträd och citronträd står fortfarande kvar i växthuset med en liten frostvakt - rekord.. Så länge det inte är under minus 5 grader klarar det sig säkert bättre därute i ljuset och svalkan.
I natt är väven mellan de döda och de levande som allra tunnast och i morgon ska det ändå bli det kalas för alla mina släktningar!

Läs mer om solåret här: http://kokospelle.blogspot.se/2009/10/solens-ar-en-hednisk-resa.html

lördag 4 oktober 2014

Nystart i (B)oktober

Min bokhylla svämmar över av böcker, mitt sängbord syns knappt under alla böcker och så ligger det ett gäng utspritt i resten av huset. Mitt bokkonto är skyhögt och jag älskar verkligen att läsa. Det är bara en sak som stör mig och det är inte oordningen i hyllan vilket man vid en första anblick skulle kunna tro. Nej det är betydligt värre än så.

I den där röriga bokhyllan finns det förutom en del romaner självhjälpsböcker av typen "Älska dig själv", Mindfulness, böcker om kreativitet, andnings- och meditationsövningar och yogaböcker med massor av bra tips och trix. Följer jag någon av dessa rekommendationer? Nej det gör jag inte - förutom lite sporadiskt - för det mesta far jag runt helt tanklöst utan koll.
En annan del av hyllan är proppfull med kokböcker. Det är böcker om bakning, det är böcker av kändiskockar och det är om sallader och indiska köket och mycket mer. Lagar jag recepten i böckerna? Nej det gör jag inte. Jag tittar på bilderna och sen rör jag ändå ihop nån köttfärssås på måfå eller steker en köttbit rakt upp och ned.
Det finns också böcker om självhushållning, permakultur, trädgårdar och odling. Hur går det då? Jovars, men det är tur att jag inte ska överleva en vinter på skörden om man säger så.
Det finns också hobbyböcker i samlingen. Om oljemålning, akvarellmålning, tenntråd, broderi och smyckestillverkning för att nämna något. Men.....eh nej inte det heller.
Jag funderar på ett nyårslöfte redan nu så här i början av oktober. Att jag ska blunda varje måndagkväll, ta en bok på måfå ur från någon av de olika kategorierna och så göra minst en konkret sak ur den boken innan veckan är slut i ett helt år.
Undrar vad som skulle hända då?

söndag 8 juni 2014

Trädgårdmirakel



"You can bury a lot of troubles digging in the dirt" - unknown


Citronträdet har överlevt efter en behandling som i det närmaste måste likna tortyr.... Först fick det spinn och åkte ut i stallet, sen fick det bo i sadelkammaren hela vintern där är det mörkt och kallt. Det såg helt dött ut när det kom fram men jag kom mig inte för med att slänga det, utan det hamnade i uthuset, i vad som måste likna en halvskum öken och häromveckan fick jag mot alla odds för mig att hälla över det en hink vatten. Idag upptäckte jag att de till synes döda grenarna fått nya små gröna skott. Nu har jag klippt till det och hoppas. Återuppstånden från de döda skulle man kunna säga...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Den gula rosen jag köpte för en spottstyver på snabbköpet och övervintrade i växthuset har blivit helt makalös. Blommar med stora gula rosor och är fjärran från den lilla morsdagsros den en gång var. Vardagsmirakel...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vår Rhododenron har också efter många års tynande tillvaro också inkarnerat på nytt.


 "The best place to find God is in a garden. You can dig for him there" - George Bernard Shaw


lördag 31 maj 2014

Det krävs mod att bli gammal!

Jag har nyligen firat att jag nått ända fram till den aktningsvärda åldern 50 och fått frågan ett antal gånger:
- Har du åldersnoja nu när du ska fylla 50?

Svaret på den frågan är ett tveklöst JA. Så ini helvete. De som kommer med klämkäcka svar av typen " man är inte äldre än man gör sig" ljuger.

Åldersnojan tar sig tack och lov olika uttryck.

Jag är rädd för döden (både min egen och andras) och jag är dessutom hypokondrisk. Minsta krämpa och jag googlar direkt och ni anar inte vilka skrämmande diagnoser "en klump i halsen" kan ha förutom en vanlig förkylning - ALS är fullt möjligt, för att inte tala om alla cancerformer eller giftstruma. Och får ni en rostagg i fingret så googla INTE på det för då får ni veta att det kan orsaka en amputation av hela armen i den sämsta prognosen. Om denna hypokondri var illa förut tar det sig nu helt andra dimensioner. När jag fick ont i knäna vid 25 år tänkte jag knappt på det - när jag får ont i knäna idag kan jag inte sluta tänka på det för det kanske aldrig går bort?

Fördelarna med nojan är att jag nu kan göra saker "med ålderns rätt". Vid 50 är det färdiglekt och kom inte och stick upp för då klipper jag till er med handväskan! Om jag tidigare varit egensinnig och obstinat kommer det nu att nå nya höjder.

Här är en underbar förebild i tantvärlden vilket indikerar att jag borde skaffa en ny garderob. Geraldine McEvan som Miss Marple:

 
För rent statistiskt om ingen Googlad diagnos tar livet av mig kommer jag kunna göra saker med "ålderns rätt" i minst 35 år till.

måndag 28 april 2014

Bilstrul = Uteliv bakom knuten

Det började med att det var svårt att få tydligt svar på bilfrågan då många viljor skulle jämkas samman. Det slutade med att vi faktiskt hade tillgång till bil men då hade vi redan bestämt oss för att inte åka iväg någonstans vilket kändes lite tungt. Det var ju så sagolikt fina kvällar denna sista aprilvecka och tanken kunde inte släppas om en natt under bar himmel.
Fast vem har sagt att man måste åka bort när man i princip bor i skogen? Sagt och gjort vi packade ryggsäcken, gick 300 meter ned till båtplatsen där det finns både en gräsplätt att tälta på och en eldplats. En eldplats var faktiskt ett krav för det är så torrt i backen att man riskerar att elda upp hela bergslagen om man tänder en brasa på fel ställe.

Vi grillade hemgjorda lammkorvar, åt och pratade ackompanjerade till storlommens sång framåt småtimmarna. Grängen låg spegelblank och bjöd på sin bästa sida. Inte behövde jag ordna hästvakt heller det var bara att kila hem och ge kvällshö.

Det var en fantastisk vacker natt med mycket fågelsång när det ljusnade. Ett drama utspelades utanför tälten men jag hann bara se en skugga av vem vet vad mellan de risiga granarna och så hörde jag några fåglar skrika varningsrop helt  hysteriskt. Var det räven som känt lukten av lamm och som kilade förbi?

söndag 6 april 2014

Nätsjön Silverleden april 2014


Det var en fasligt lång vinter, en vinter som  paradoxalt inte ens var nån direkt vinter. Det var regnigt och blötsnö och det var ta mej fan mörkt i tre månader efter den där fina natten vid Flosjönäset. Nu har molnen äntligen lättat något. Hela första veckan i april sken solen och jag kände att nu måste vi bara ut igen. Dessutom ansåg jag att det var dags för pappans nya ryggsäck, en Osprey Aether 70 att komma ut på första turen (den förra Berganssäcken är troligtvis till salu ifall det finns någon hugad spekulant?)
Silverleden har en hel del oprövade vindskydd slog det mig i fredagseftermiddag. Efter lite surfande på nätet samlade vi sedan styrkorna, packade ryggsäckarna och styrde kosan till Nätsjön. Lagom långt att gå och lagom tills vi kom dit gick solen - som lyst ihärdigt genom kontorsfönstret hela arbetsveckan - i moln. Det gjorde inte så mycket för vi fick åtminstone ett andningshål och vi fick sova i vindens sus igen efter den instängda vintern. Brasan brann gott och köttfärsjärparna smakade ypperligt.
Mycket fin stig att vandra dit på och ett fantastiskt fint vindskydd med rostavlor(!) på väggen. Vi undrar fortfarande vem som hängde dit dom och varför?

Dot vid brasan
På spaning efter fågel
En ny deltagare var med på utflykten. Bordercollien Dot har tillträtt flocken sedan sist men hon tyckte att det här med att sova ute inte var någon direkt höjdare. Hon sov oroligt i det riggade tältet och skällde oroligt och med jämna mellanrum ut i mörkret. Det var som om hon tänkte att här går alla och lägger sig och så ska jag en ensam vaken liten bordercollie hålla vakt. Till sist fick hon komma längst in i vindskyddet där jag låg på en bänk - där fick hon ligga vid mitt huvud och somnade till sist med en djup suck. Att ha tre aktiva bordercollies med på utflykt kräver ett visst fokus kan jag säga - det händer något hela tiden och det blir inte mycket kontemplation i brasans sken. Men kul är det!

Köttfärsjärparna










Tessy - Aktiv bordercollie med säkerhetslina

Utsikt över silverknuten

söndag 5 januari 2014

Trettondagsafton

Firar in trettonhelgen med lutfisk och massor av smörig  béchamelsås.
Fram till 1600-talet omfattade julen tolv dagar, och trettondagen markerade slutet på den så kallade jultolften. Vid Tjugonda Knut slängdes sedan julen ut.

Men traditioner förändras och nuförtiden dras julen in strax efter Alla Helgons Dag för att sedan kastas efter julaftonens paketklimax. Sedan åker medelsvensson och shoppar i köpcentrum på Annandagen?

Sedan vi helt slutade med denna julklappshysteri blev julhelgen mycket längre när all fokus togs bort från julafton. Nu varar julen från Yule vid vintersolståndet och ända fram till trettondagjul eller faktiskt ända fram till tjugondag Knut.  Jag firar alltså i alla tjugo dagar i bästa medeltida stil.